Ett tillgängliggörande för allmänheten

1.Den första frågan i sammanhanget är således när en lärares föreläsning kan anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten och därmed vara offentliggjord. Varken i upphovsrättsliga EG-direktiv eller i URL finns en definition av begreppet allmänheten. Begreppet har dock diskuterats närmare vid utarbetandet av URL. I snäv bemärkelse är det fråga om ”offentlig föreställning till vilken allmänheten äger tillträde”, men inom upphovsrätten ska begreppet offentligt (och därmed allmänheten) i 2 § URL ges en mera vidsträckt innebörd. Som riktpunkt anges att ”alla framföranden som icke äger rum inför helt slutna kretsar” blir att anse som offentliga. Detta innebär i realiteten att allmänheten de facto inte behöver ha tillträde till en föreläsning, och även i viss mån slutna sammankomster kan likställas med en föreställning som allmänheten har tillträde till. Som exempel anges bl.a. föreläsningsföreningar som p.g.a. utrymmesskäl endast ger medlemmar tillträde och av samma skäl har begränsad antagning av nya medlemmar. Vidare gäller att en tillställning ”som ur administrativ eller fiskal synpunkt anses offentlig” ska under alla förhållanden anses vända sig till allmänheten och vara offentlig i upphovsrättslig mening — det även om den äger rum inför helt slutna kretsar. I upphovsrätten kan således en utåt sett ”sluten” grupp falla inom begreppet allmänheten och ett anförande inför åhörarkretsen betecknas upphovsrättsligt som offentliggjort.s. 725

2.Lagstiftarens utgångspunkter för bedömningen av om ett framförande görs tillgängligt för allmänheten, och verket anses vara offentliggjort, har av Karnell sammanfattats enligt följande:s. 726

3.1. Offentligrättslighetskriteriet (offentligt enligt offentligrättsliga reg-s. 726

4.ler)s. 726

5.2. Tillträdeskriteriet (utanför helt sluten krets)s. 726

6.3. Privatlivskriteriet (utanför privatlivet)s. 726

7.4. Individuellkretskriteriet (utanför individuellt bestämd krets)s. 726

8.5. Syfteskriteriet (framförandet är själva syftet med sammankomsten)s. 726

9.6. Nyttokriteriet (utnyttjandet av praktisk-ekonomisk betydelse för upp-s. 726

10.hovsmannen) EG-domstolen har i ett mål år 2006 behandlat begreppet allmänheten och anför att det ska vara fråga om ett obestämt antal personer som har möjlighet att ta del av verket, även när det sker i privata sammanhang (tillträdes- privatlivs-, individuellkrets- och nyttokriteriet). För svensk del är denna tolkning av begreppet allmänheten inte främmande, utan överensstämmer med det som under lång tid ansetts gälla i Sverige. Detta har kommit till uttryck i Högsta domstolens vägledande riktlinjer i bedömningen av när ett framförande ska anses vara ett tillgängliggörande för allmänheten och därmed offentligt. Fallet är sådant när möjligheten att närvara i princip står öppen för var och en — även om tillträdet är avgiftsbelagt (tillträdes- privatlivs-, individuellkrets- och nyttokriteriet). Ett framförande är också offentligt när det sker inför en krets som endast är formellt sluten, dvs. i princip kan vem som helst söka medlemskap eller om möjligheten för att lyssna är öppen för en obestämd krets (tillträdes-, privatlivs-, individuellkrets-, syftes- och nyttokriteriet). För att en personkrets ska anses vara helt sluten har Högsta domstolen anfört att kretsen måste vara på något sätt individuellt bestämd och utgöra en utåt avgränsad enhet sammanhållen av ett påvisbart samband mellan medlemmarna, men är kretsen stor eller obestämd ska den av denna anledning räknas till allmänheten (tillträdes-, privatlivs-, individuellkrets- och nyttokriteriet). Även om framförandet sker till en begränsad krets är den alltså inte alltid helt slutens. 726

11.Med beaktande av detta bör utgångspunkten vara att föreläsningar som vänder sig till större (öppnare) grupper av studenter i regel får betraktas som offentliga (tillträdes-, privatlivs-, individuellkrets- och syfteskriteriet). Detta oavsett om närvaron vid undervisningen är kontrollerad eller okontrollerad. När det däremot gäller lektions- och seminarieundervisning som vänder sig till en mindre och något mer bestämd grupp studenter, kan den uppfattas som en helt sluten krets och därmed inte offentlig i URL:s mening. Detta kan dock diskuteras.s. 727

12.Utgångspunkten är att högskolestudier är tillgängliga för var och en som uppfyller behörighetskraven. Det är dock bara personer som ansökt och antagits till en utbildning (särskild urvalsprocess), som normalt får följa undervisningen. Denna urvalsprocess kan jämföras med urvalet av sjukhuspatienter i NJA 1988 s. 715, alltså att en person tas in för vård i särskild ordning till sluten avdelning i förhållande till att en person antas till utbildning i särskild ordning vid viss institution. Som Högsta domstolen anfört i domskälen framstår en grupp som tillkommit på sådant sätt i regel ”till sin sammansättning som heterogen, växlande och tillfällig samt utan egentligt inbördes samband.” Det kan därför argumenteras att det särskilda antagningsförfarande som gäller vid högskolan i sig inte innebär att studentgrupper kan anses vara helt slutna kretsar i upphovsrättslagens mening — studenturvalet och gruppsammansättningen är ju inte individuellt bestämd och utöver uppfyllande av antagningsvillkor finns inget påvisbart samband mellan studenterna. Undervisningen genomförs också oberoende av vilka antagna individer som deltar. Studentgruppen kan därför upphovsrättsligt uppfattas som obestämd.s. 727

13.Mot denna bakgrund är min uppfattning att i regel är övervägande delen högskoleundervisning tillgänglig för allmänheten enligt 2 § tredje stycket URL. Detta innebär att även om lärarens anförande i praktiken är begränsat till en krets av studenter, görs den i upphovsrättslig mening offentlig vid framförandet (jfr 8 § URL).s. 727