Närliggande

5.I ytterligare fyra fall yrkades ansvar för framkallade av fara för annan som alternativ till försök till grov misshandel som rubricering för flera brott i samma mål, dvs. flera målsägande fanns i samma mål. I mål 3TR yrkades ansvar för försök till grov misshandel, grov våldtäkt och framkallande av fara för annan (flera målsägande). Domen är intressant på grund av att den tydliggör ännu en skillnad mellan uppsåtsbrott och oaktsamhetsbrott. I fallet fanns två målsägande där rubriceringen var (1) försök till misshandel alternativt framkallande av fara för annan och (2) framkallande av fara för annan. I det första fallet med alternativa rubriceringar ansåg TR att uppsåt inte funnits. Frågan var om framkallande av fara var aktuellt då målsägande känt till att gärningsmannen var smittad. Man kom, med hänvisning till NJA 2004 s.176, fram till att faran för att smittas vid den aktuella situationen varit mycket låg. Samtycket, att målsäganden känt till smittan, ansågs därför ha ansvarsbefriande verkan vilket inte hade gällt om domstolen kommit fram till att gärningsmannen haft uppsåt och gärningen således skulle ha bedömts som misshandel. Vad gäller den andra målsäganden med samma brottsrubricering hade hon inte känt till smittan. Även här konstaterar TR att risken för smittspridning varit ”synnerligen liten men har dock funnits och till följd av detta skall NN dömas enligt åtalet för framkallande av fara för annan.”s. 620