Westberg och Lindell synes skeptiska mot en dylik princip, medan Hellner tycks godta principen åtminstone inom försäkringsrätten, se Westberg, Festskrift till Per He nrik Lindblom, s. 748 f.; Lindell, Nordisk försäkringstidskrift 1992 nr 2, s. 217; samt Hellner, Försäkringsrätt, 2 omarbetade faksimil uppl., Stockholm 1994, s. 112 f. Heuman anser att det finns ett visst belägg för att klassificeringen av avtalsvillkoren har en betydelse för bedömningen av bevisbördefrågor utanför försäkringsrätten, men påtalar samtidigt att försiktighet är nödvändig och att inga långtgående slutsatser kan dras eftersom belägget är tämligen svagt, se Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 490 f. Se NJA 1986 s. 470 och NJA 1994 s. 449 I och II beträffande försäkringsavtal.
Hänvisas från p. 6 (s. 1053)
Westberg och Lindell synes skeptiska mot en dylik princip, medan Hellner tycks godta principen åtminstone inom försäkringsrätten, se Westberg, Festskrift till Per He nrik Lindblom, s. 748 f.; Lindell, Nordisk försäkringstidskrift 1992 nr 2, s. 217; samt Hellner, Försäkringsrätt, 2 omarbetade faksimil uppl., Stockholm 1994, s. 112 f. Heuman anser att det finns ett visst belägg för att klassificeringen av avtalsvillkoren har en betydelse för bedömningen av bevisbördefrågor utanför försäkringsrätten, men påtalar samtidigt att försiktighet är nödvändig och att inga långtgående slutsatser kan dras eftersom belägget är tämligen svagt, se Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 490 f. Se NJA 1986 s. 470 och NJA 1994 s. 449 I och II beträffande försäkringsavtal.s. 1053