Rättsfall

NJA 1986 s. 470

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1986 s. 470

BibTeX

@misc{nja-1986-s-470,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1986 s. 470}},
  year         = {1986},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

9 hänvisningar i 5 artiklar · 9 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis i försäkringsrätt 2016–20222 hänvisningar

Marcus Radetzki · SvJT 2023 s. 225–261 · 2 ställen

I punkt 4 redogör domstolen för NJA 1984 s 501 I–II (De utbrända bilarna), NJA 1986 s 470 (Dikeskörningen vid Bygdeå), NJA 1990 s 93 (Husbranden i Bara), NJA 1994 s 449 I–II (De okända förarna) samt NJA 2017 s 642 (Bilrånet).fotnot 41 · s. 236
NJA 1936 s 357 3 NJA 1944 s 203 3 NJA 1949 s 195 3 NJA 1962 s 172 3 NJA 1971 s 126 2.4 NJA 1984 s 501 I och II (De utbrända bilarna) 1.3 NJA 1986 s 470 (Dikeskörningen i Bygdeå) 1.3 NJA 1988 s 221 3 NJA 1990 s 93 (Husbranden i Bara) 1.3 NJA 1994 s 449 I-II (De okända förarna) 1.3 NJA 2001 s 65 I-II 2.4 NJA 2001 s 750 (Självrisken) 1.1.1 NJA 2006 s 53 1.1.1 NJA 2006 s 721 1.3 NJA 2007 s 997 3 NJA 2009 s 355 1.1.1 NJA 2013 s 253 (BWE:s rättsskyddsförsäkring) 1.1.1; 1.1.2 NJA 2016 s 142 3 NJA 2016 s 945 2.4 NJA 2017 s 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen) 1.1.1; 1.1.2 NJA 2017 s 601 (Cremonas ansvarsförsäkring) 1.1.1;1.1.2;Högsta domstolen · p. 1 · s. 258

Svensk rättspraxis3 hänvisningar

Marcus Radetzki · SvJT 2016 s. 745–820 · 3 ställen

Om bevisprövning av orsakssamband.1 hänvisning

Roberth Nordh · SvJT 2011 s. 643–655 · 1 ställe

Schultz (s. 482 f.) har rätt i sin kritik att begreppet alternativa skadeorsaker används med olika betydelser i skilda sammanhang och jag ska villigt erkänna att jag själv nog inte alltid är så stringent i användningen av begreppet som jag borde. 1 1 Jag utgår i det följande från att den skadelidande uppträder som kärande och skadevållaren som svarande. 12 Motsatsbeviset läggs fram som stöd för ett förnekande av ett av motparten åberopat rättsfaktum. 13 Bevisvärdering vid motverkansfall är särskilt komplicerad, se bl.a. Ekelöf m.fl., Rättegång IV s. 206 f. 14 Se bl.a. NJA 1986 s. 470 och 1993 s. 764. 15 Se t.ex. Fitger, Kommentar till RB s. 35:22 b. 1 6 Jfr även Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål s. 186. 17 För en mer utförlig genomgång av praxis, se Nordh a.a. s. 112 ff. 18 Jfr 17:2 RB. 1 9 Jfr även det som anförs på s. 483 och 488 om betydelsen av svarandens invändning att det finns en alternativ skadeorsak. 20 35:3 RB; jfr även NJA 2010 s. 643. 2 1 Jfr Nordh, Praktisk process VI, Bevisrätt A s. 20 ff. Exemplet i föregående stycke kan utvecklas genom att det dels vid förhöret med käranden framkommer att dennes make är storrökare, dels är en allmän erfarenhetssats att passiv rökning kan orsaka de aktuella skadorna. Det senare måste beaktas av domstolen som ett bevisfaktum även om svaranden inte uttryckligen gör någon sak av det. 2 2 Till frågan om bevislättnad återkommer jag nedan. 23 Av svaranden åberopade skadeorsak ska då beaktas som både bevisfaktum och rättsfaktum, se checklistan nedan. 2 4 Den s.k. bevisbördepunkten. I tvistemål är denna normalt placerad vid en sannolikhet uttryckt som styrkt/visat, men i vissa situationer åtnjuter käranden en bevislättnad så att sannolikhetskravet sänks till det som brukar betecknas som sannolikt eller t.o.m. lägre än så ibland. Detta har framgått ovan; se även nedan. 25 Se om detta Ekelöf-Boman, Rättegång IV 6:e uppl. s. 147 ff. 26 De matematiska talen används här endast för att synliggöra tankegången. 27 Se formel i not 25 anförd litteratur. 2 8 Om det i stället vilar på svaranden att bevisa att det saknas orsakssamband får föremålet för bevisvärderingen enligt p. 2–4 justeras utifrån detta, men det grundläggande schemat blir detsamma.fotnot 10 · s. 647

Bevisläget vid brott mot sekretessavtal — förhindrar lagen om företagshemligheter avtalsdispositioner?1 hänvisning

Daniel Waerme · SvJT 2009 s. 1051–1061 · 1 ställe

Westberg och Lindell synes skeptiska mot en dylik princip, medan Hellner tycks godta principen åtminstone inom försäkringsrätten, se Westberg, Festskrift till Per He nrik Lindblom, s. 748 f.; Lindell, Nordisk försäkringstidskrift 1992 nr 2, s. 217; samt Hellner, Försäkringsrätt, 2 omarbetade faksimil uppl., Stockholm 1994, s. 112 f. Heuman anser att det finns ett visst belägg för att klassificeringen av avtalsvillkoren har en betydelse för bedömningen av bevisbördefrågor utanför försäkringsrätten, men påtalar samtidigt att försiktighet är nödvändig och att inga långtgående slutsatser kan dras eftersom belägget är tämligen svagt, se Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 490 f. Se NJA 1986 s. 470 och NJA 1994 s. 449 I och II beträffande försäkringsavtal.fotnot 9 · s. 1053

Svensk rättspraxis Förmögenhetsrätt 1978–20042 hänvisningar

Johnny Herre · SvJT 2005 s. 550–760 · 2 ställen