Närliggande

4.Även om barnet alltid på något sätt fanns med i utredningarna är det beaktansvärt i vilken begränsad utsträckning samtal med dem ägde rum. När samtal ägde rum, är det på motsvarande sätt beaktansvärt hur utredningen förhöll sig till barnens rätt att få information och den därmed sammanhängande informerade rätten att uttrycka sin inställning. NJA 1999 s. 451 får utgöra ett exempel på detta. I detta fall menade utredaren att han var obenägen att föra annat än ett generellt samtal med det tolvåriga barnet, beroende på barnets låga ålder. Den uppenbara risken med ett sådant förhållningssätt torde vara att barnet aldrig förstår möjligheten att få sina önskemål beaktade och att resultatet då blir att barnet visserligen fått komma till tals i utredningen, men att detta inte tillåts leda till några faktiska resultat. I detta fall visar också HD:s domskäl att de har förlitat sig på utredningen, utan att synas ha ifrågasatt t.ex. hur barnsamtalen gått till. Detta visar hur viktig utredningens förhållningssätt är.s. 1034