Jfr Kleinemans utlåtande för kreditgivaren i NJA 1999 s. 408, referatet s. 420: »Fördelarna med att bedriva verksamheten i aktiebolagsform kan vara så stora att man är beredd att avstå från rätten att bedriva verksamheten utan personligt ansvar, trots att man vill bedriva den i ett aktiebolag. I vart fall måste näringsidkaren äga rätt att själv avgöra detta spörsmål och dennes beslut måste därefter i normalfallet binda honom även för framtiden.« För egen del anser jag det vara befogat att ställa motfrågan vilka fördelarna med att bedriva verksamheten i form av aktiebolag skulle vara när ansvaret ändå är personligt.
Hänvisas från p. 2 (s. 875)
2.Ett ofta framfört argument mot att jämka när det är ägarna till bolaget som gått i borgen för bolagets åtaganden är att avtalsbundenhet och ansvar i enlighet även med oförmånliga villkor är marknadsekonomins spelregler. Ägarna har tagit en ekonomisk risk som givit upphov till en stor förlust, men som även hade kunnat ge dem en stor vinst. Argumentet går i grunden ut på att den som driver näring inte skall kunna lägga över risken för att verksamheten går dåligt på kreditgivaren. När detta argument framförs beaktas emellertid inte att kreditgivaren ofta skapat en ovanligt fördelaktig position genom att kräva ägar- eller skötselborgen. När ett borgensåtagande utformats som en ägar- eller skötselborgen, sätts ett av de grundläggande syftena med att ha ett aktiebolag ur spel, nämligen att ägarna inte skall vara personligt ansvariga. Ägarna får genom borgensåtagandet in hela företagets ekonomiska risk in i privatekonomin. Detta gör ägar- eller skötselborgen särskilt betänkliga, om de inte innehåller beloppsbegränsningar eller är begränsade till att gälla under en viss, kortare tid. Jämkning med stöd av 36 § AvtL är för närvarande det enda verkningsfulla sättet att komma till rätta med den obalans som sådana långtgående åtaganden som ägar- eller skötselborgen skapar.s. 875