Närliggande

2.2. Frågan skall naturligtvis ställas, men det är närmast uppenbart att svaret på denna fråga är nej. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av domen: ”I förevarande fall har det uppgivna syftet med de provokativa åtgärderna varit att dels få fram den mycket värdefulla tavlan, dels skaffa bevisning mot den eller dem som befattat sig med tavlan. Sett från dessa utgångspunkter måste det anses ha funnits goda skäl för de provokativa åtgärderna. Det ankommer emellertid inte på Högsta domstolen att ta ställning till om åtgärderna varit godtagbara som polisiär metod (jfr NJA 1985 s. 544).” Högsta domstolen framhåller också strax innan att Europadomstolen i och för sig synes ”acceptera relativt långtgående provokationer så länge staten inte ingriper straffprocessuellt mot de personer som begått de gärningar som provocerats fram”. Man kan uttrycka det sagda på så sätt att domen — även om den innebär att förekomsten av brottsprovokation under vissa förutsättningar har konsekvenser av innebörd att den framprovocerade gärningen inte kan lagföras (på grund av bristande uppfyllelse av en materiell straffbarhetsförutsättning) — överhuvudtaget inte innefattar ett ställningstagande till frågan om i vilken utsträckning polisen bör få företa provokativa åtgärder.s. 792