Se NJA 1998 s. 873, särskilt s. 887.
Hänvisas från p. 9 (s. 587)
9.Vad gällde storleken på skadeståndet menade HD att det med tanke på ”den uppbyggnad LOU har fått ligger det nära till hands att se saken så att ett kvasikontraktsrättsligt förhållande uppkommer mellan den upphandlande och presumtiva anbudsgivare i och med att upphandlingen inleds”. Domstolen refererade till motiven och konstaterade att en anbudsgivare som har rätt till skadestånd skall försättas i samma läge som om anbudsförfarandet hade fullgjorts på ett riktigt sätt. Beräkningen av ersättningen gjordes helt enkelt genom att den klagande leverantören erhöll skillnaden mellan de intäkter som uppdraget skulle ha gett och de kostnader som denne sparat in genom att inte behöva lägga ned arbete på uppdraget, dvs. de rörliga kostnaderna. 4.3 Tvättsvamparna — sannolikhet och skäligt belopp I Rättsmedelsdirektivet (89/665/EEG) nämns inte något om kausalsamband. Inte heller kravet på samband mellan överträdelsen och skadan som slogs fast i de förenade målen C-46/93 och 48/93, Brasserie och Factortame III, har i princip utvecklats ytterligare av EGdomstolen. På EG-rättslig nivå krävs det i princip att leverantören förlorat kontraktet till följd av överträdelsen för att skada skall anses ha uppkommit. I motiven sades detta även gälla vid bedömning enligt svensk lag, det konstaterades också att den som yrkar ersättning bär bevisbördan för skadan. Någon mer utförlig utredning om vilka krav som skall ställas på den klagande leverantören vad gäller bevisning för liden skada till följd av fel i upphandlingsförfarandet gjordes dock inte. I Arkitekttjänst tycks domstolen inte ha haft några större svårigheter avgöra huruvida klagandes anbud de facto varit det lägsta. Följaktligen diskuterades inte heller här beviskravet närmare. HD konstaterade endast att den upphandlande myndigheten inte hade haft möjlighet att anta annat än lägsta pris.s. 587