En förändring skedde genom RÅ 2005 ref. 10 (Ryanair), där en kommun avtalat om anskaffning av marknadsföringstjänster utan att ha tillämpat bestämmelserna i LOU trots att så borde ha skett. RegR fann med hänvisning mål C-26/03, Stadt Halle, att medlemsstaternas skyldighet att säkerställa möjligheter till en effektiv och skyndsam rättslig prövning av en upphandlande myndighets beslut enligt Direktiv 92/50/EEG även omfattar beslut som fattats utanför ett formellt upphandlingsförfara nde och före en formell anbudsinfordran. Eftersom avtalet innefattade ett ställningstagande från kommunens sida att vid sidan av ett offentligt upphandlingsförfarande anlita en viss leverantör utgjorde inte den omständigheten att ett avtal redan förelåg något hinder för en överprövning enligt 7 kap. 1 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, LOU. Se även EG-domstolens dom i mål C-126/03, Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland.
Hänvisas från p. 2 (s. 578)
2.Direktiven lämnar dock relativt stor frihet till medlemsstaterna att själva utforma hur en effektiv prövning skall gå till. I huvudsak kan de tillgängliga rättsmedlen sägas bestå av två olika delar, dels prövning före avtalets ingående — vilken väsentligen syftar till att inom rimlig tid rätta till överträdelser av procedurreglerna — dels prövning efter avtalets ingående — vilken normalt endast omfattar skadestånd. I de fall överprövningen beror på att kontraktstilldelningar skett utan någon föregående annonsering har i regel endast skadeståndssanktionen stått till buds; eftersom ett avtal redan slutits ansågs överprövningsmöjligheten under lång tid vara stängd. Frågan om en förfördelad konkurrent skulle få skadestånd vid en tvist i allmän domstol var därmed också i huvudsak av teoretisk karaktär, då det i regel var mycket svårt att bevisa att man skulle ha lämnat ett ekonomiskt mer fördelaktigt anbud i ett läge där det saknades såväl anbuds- som förfrågningsunderlag.s. 578