Några exempel på ersättning för ren förmögenhetsskada utanför kontraktuella förhållanden är NJA 1963 s. 105 (där käranden fick vissa kostnader ersatta när avtal inte kommit till stånd), NJA 1987 s. 692 (där en värderingsman blev ansvarig mot annan än kontraktspart när ett värderingsintyg avseende fast egendom innehöll culpöst felaktiga uppgifter) och NJA 2005 s. 608 (där svaranden blev ersättningsskyldig för den rena förmögenhetsskada som åsamkats käranden genom att svaranden på ett kvalificerat otillbörligt sätt ingripit i ett avtalsförhållande mellan käranden och tredje man)
Hänvisas från p. 32 (s. 69)
32.För att omhändertagande av annans egendom skall anses utgöra ett avtalsgrundande rättsfaktum bör åtminstone kunna diskuteras på vilka grunder, på vilka avtalsvillkor, ett sådant avtal sluts. NJA 1977 s. 796 utgör inte mer än ett indicium på att avtalsvillkor i detta sammanhang inte kan diskuteras. Det kan således inte uteslutas på förevarande grund att omhändertagande utgör ett avtalsgrundande rättsfaktum, men det bör åtminstone kunna betvivlas. 2.3 Frågan om skadeståndets beräkning: ren förmögenhetsskada? Ett annat tecken på att omhändertagande av annans egendom utgör ett avtalsgrundande rättsfaktum skulle kunna vara en regel som möjliggör att käranden har möjlighet att få ren förmögenhetsskada ersatt av den som omhändertagit egendom. Enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen e contrario anses rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada utanför det kontraktuella området i princip vara begränsad till situationer i vilka brott begåtts. Det finns vissa undantag i rättspraxis, men dessa är förhållandevis snävt avgränsade. Inom avtalsförhållanden är däremot huvudregeln att ren förmögenhetsskada ersätts. Detta innebär att, om omhändertagande av annans egendom utgör ett avtalsgrundande rättsfaktum, huvudregeln torde vara att käranden kan få ersättning för ren förmögenhetsskada.s. 69