1.1.1 Ämnet för framställningen Inom skadeståndsrätten görs en åtskillnad mellan att någon direkt tillfogas en skada och att någon åsamkas en skada indirekt eller medelbart. Om t.ex. A slår B i huvudet med ett järnrör och B som en följd av slaget får en skallfraktur är det uppenbart att A har tillfogat B en personskada. Skadan är i detta fall direkt. B:s skada kan i sin tur medföra att någon annan person, C, drabbas av skada. C kan t.ex. vara B:s arbetsgivare, vilken drabbas av kostnader till följd av att B inte kan utföra sitt arbete. C kan också vara en till B närstående som drabbas av psykiska besvär till följd av att B blivit skadad. B:s skada kan benämnas initialskada, medan C:s skada utgör en följdskada av A:s handling. En annan benämning på C:s skada är tredjemansskada.Normalt avses emellertid med tredjemansskada endast de fall då C:s skada utgörs av en ekonomisk förlust och inte av sakskada eller personskada. Det första exemplet ovan skulle därmed utgöra en tredjemansskada. När följdskadan utgörs av personskada i form av psykiska besvär har termen oegentlig tredjemansskada kommit till användning. Jag kommer fortsättningsvis att använda tredjemansskada endast för sådana fall där följdskadan är en ekonomisk förlust.s. 525
2.Man kan urskilja olika typfall beroende på vilken typ av skada som initialskadan respektive följdskadan består av. En första variant är att B har drabbats av personskada eller sakskada och att den skadan ger upphov till en ekonomisk förlust, s.k. allmän förmögenhetsskada, hos C. Det rör sig då om en typisk tredjemansskada. Ett exempel är det ovan nämnda, att B har tillfogats en personskada och som en följd därav drabbas hans arbetsgivare C av ett ekonomiskt avbräck. En andra variant är att B har drabbats av en ren förmögenhetsskada och att den leder till en allmän förmögenhetsskada för C. Följdskadan klassificeras fortfarande som en tredjemansskada. Ett exempel är att B har utfäst sig att ge lån till C men genom bedrägeri blir B frånlurad sina tillgångar. Det får till följd att C går miste om en vinstgivande affär.s. 526
3.C:s skada behöver emellertid inte endast bestå i en ekonomisk förlust. Följdskadan kan även utgöras av en personskada eller en sakskada. En variant som har tilldragit sig stor uppmärksamhet i rättspraxis — och som är föremålet för denna här framställning — är att B drabbas av personskada vilken leder till att även C drabbas av personskada i form av psykiska besvär.s. 526
4.Det kan ifrågasättas om endast initialskador som utgörs av personskada skall behandlas i en framställning som inriktas på en viss typ av följdskada. Borde inte även andra typer av initialskador, exempelvis sakskador, behandlas? Skall man i sådant fall göra åtskillnad mellan fall där sakens ägare drabbats av psykiska besvär och de där de psykiska besvären drabbar någon annan? Jag kommer att hålla mig till personskador i den fortsatta framställningen. Skälet är att det främst är sådana skador som har uppmärksammats i praxis och som framstår som det i praktiken förekommande problemet. Det hindrar naturligtvis inte att även sakskada kan ge upphov till psykiska problem. Det finns ett hovrättsfall där ersättning tillerkändes en hundägare för psykiskt lidande till följd av att hunden hade blivit ihjälbiten av andra hundar, RH 2000:17. 1.2 Förutsättningar för ersättning Förutsättningarna för att få ersättning för följdskada skiljer sig åt beroende på vilken typ av skada som följdskadan utgörs av. Huvudregeln när det gäller allmän förmögenhetsskada är att den som har vållat initialskadan inte är skyldig att ersätta tredje man för sådan skada. Denna huvudregel kommer till uttryck i NJA 1988 s. 62.s. 526
5.NJA 1988 s. 62. En grävmaskinist grävde av oaktsamhet av en elkabel. Kabeln tillhörde Statens vattenfallsverk och försåg Volvo Flygmotor AB med kraft. Genom kabelbrottet uppstod strömavbrott med produktionsstopp som följd. Volvo ansågs inte ha rätt till ersättning för förlusten till följd av produktionsstoppet. Högsta domstolens majoritet konstaterade att huvudprincipen är att allmän förmögenhetsskada inte ersätts och att det inte fanns skäl att frångå den principen.s. 527
6.Från huvudregeln har i några fall av elkabelbrott undantag gjorts när den som lidit allmän förmögenhetsskada haft ”konkreta och närliggande intressen knutna till kraftledningen”.s. 527
7.När följdskadan i stället består av sakskada eller personskada är huvudregeln en annan. Enligt förarbetena till skadeståndslagen får ”flertalet av culparegelns handlingsnormer … nämligen antas ge ett obetingat skydd mot varje kränkning av en persons integritet till person eller egendom som sker genom en överträdelse av dessa normer”. Huvudregeln innebär således att följdskadan i dessa fall ersätts på samma sätt som initialskadan. Även denna huvudregel framgår av NJA 1988 s. 62.s. 527
8.NJA 1988 s. 62. Strömavbrottet hos Volvo medförde förutom den allmänna förmögenhetsförlusten även sakskada genom att material måste kasseras. Volvo tillerkändes ersättning för den skadan. Det fördes inget resonemang om att skadan var en följdskada, utan det konstaterades att skadan var adekvat orsakad av grävmaskinistens vållande.s. 527
9.Undantag från huvudregeln när följdskadan utgörs av personskada gäller i de fall då personskadan består i psykiska besvär. Jag kommer fortsättningsvis något oegentligt att använda mig av beteckningen chockskada för sådan följdskada. Ett typexempel — taget från NJA 1993 s. 41 I — är att föräldrarna drabbades av psykiska besvär till följd av att deras dotter hade våldtagits och mördats. För chockskada har tidigare den principen gällt, att skadevållaren inte är skyldig att utge ersättning till den chockskadade. Med början i pleniavgörandena NJA 1993 s. 41 I och II har en utveckling ägt rum såväl i praxis som genom senare lagstiftning när det gäller rätten till ersättning för chockskada. En ändring av 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) genomfördes år 2002. Ändringen innebär att om personskada har lett till döden, skall ersättning betalas för personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. Även efter denna lagändring har ett antal rättsfall kommit som belyser chockskadeproblematiken, främst NJA 2003 s. 508, NJA 2004 s. 26, NJA 2006 s. 181, NJA 2006 s. 736, och Högsta domstolens dom den 4 december 2007 i mål nr T 4165-05. Det bör inte råda någon tvekan om att en fortsatt utveckling i rättspraxis är att vänta. Det kan emellertid vara lämpligt att nu sammanfatta och analysera den rättsutveckling som hittills har skett. 1.3 Rättspolitiska skäl att vägra ersättning vid chockskador Man kan fråga sig vilka rättspolitiska skäl som bär upp den restriktiva inställningen till att medge ersättning för vissa typer av personskada, dvs. när skadan utgörs av psykiska besvär. Ett skäl som har framförts är det s.k. flodvågsargumentet. Skadeståndsansvaret skulle kunna svämma över alla bräddar om inte kretsen av ersättningsberättigade avgränsas på någon sätt. Ett annat skäl som framförts tar sikte på att det är svårt att fastställa att en person lidit personskada till följd av initialskadan. Detta argument tar framför allt sikte på svårigheterna att bevisa orsakssamband och att följdskadan når upp till personskada. Om beviskraven sänks finns en risk för simulering och ogrundade påståenden om psykiska besvär. Man kan också peka på att skadeståndsrätten som historisk utgångspunkt har haft fysiska krafters påverkan på fysiska kroppar och att psykiska skador har betraktats med misstänksamhet.s. 527
10.Flodvågsargumentet torde vara det skäl som starkast talar mot att medge ersättning för chockskada. Det är uppenbart att skadeståndsskyldigheten skulle kunna svälla över alla bräddar om det inte finns några restriktioner inbyggda. Inte minst gäller det när initialskadan förmedlas till en stor krets personer, t.ex. genom television eller via Internet. Flodvågsargumentets tyngd avtar dock om skadeståndsskyldigheten begränsas i olika avseenden, t.ex. vad gäller initialskadan, den skadelidande kretsen, krav på orsakssamband osv. Om rätten till ersättning för chockskada är snävt avgränsad, torde inte längre flodvågsargumentet ha någon större tyngd.s. 528
11.En alltför snävt avgränsad rätt till ersättning för chockskada, kan emellertid framstå som godtycklig och därför orättvis. Om man över huvud taget skall medge ersättning för chockskada är det med hänsyn till flodvågsargumentet ofrånkomligt att en avgränsning av det ersättningsberättigade området måste ske. Det får till följd att det alltid kommer att kunna uppkomma gränsfall där ersättning framstår som berättigad. Risken är påtaglig att den som faller utanför det skadeståndsberättigade området kommer att uppfatta regeln som orättvis. Samtidigt är det väsentliga enligt min uppfattning att klargöra var gränserna går för att därefter kunna föra en rättspolitisk diskussion där olika typfall jämförs med varandra i syfte att undvika att likvärdiga fall behandlas olika. Varje fall är unikt och för att kunna jämföra olika fall måste omständigheterna i varje enskilt fall generaliseras i större eller mindre utsträckning. En sådan diskussion faller dock utanför ramen för denna framställning. 1.4 Översikt över den fortsatta framställningen Eftersom en chockskada definitionsmässigt är en följdskada till en initialskada, uppkommer gränsdragningsproblem mellan sådana fall där den som har drabbats av personskada har gjort det indirekt, som en följd av initialskadan, och sådana fall där han anses vara direkt drabbad av skadan. I det senare fallet skulle man med stöd av NJA 1995 s. 269 kunna hävda att den skadegörande handlingen är riktad mot den som lidit personskadan. När en person anses vara direkt skadelidande, gäller inte de restriktioner som gäller för att få ersättning för chockskador. Enligt culparegeln är det tillräckligt att skadan vållats av oaktsamhet. Det kan i många fall vara svårt att avgöra mot vem en skadegörande handling har företagits. Gränsdragningsfrågor har vid chockskada behandlats i NJA 1971 s. 78, NJA 1995 s. 269 och i NJA 2003 s. 508. Denna frågeställning behandlas nedan i avsnitt två.s. 529
12.Chockskada skiljer sig från tredjemansskada genom att den som drabbas av följdskadan vid chockskada drabbas av personskada medan han vid en tredjemansskada drabbas av ekonomisk skada. Det krävs således att följdskadan kan klassificeras som en personskada. Kravet på att det skall föreligga en personskada diskuteras i avsnitt tre.s. 529
13.Före NJA 1993 s. 41 I och II var möjligheten att få ersättning för chockskada mycket begränsad. Genom dessa rättsfall ökade möjligheten till skadestånd. När väl möjligheten till skadestånd utökas koncentreras uppmärksamheten och intresset till de outforskade gränstrakterna och ett tryck uppstår att flytta fram tidigare fastslagna gränspositioner. I avsnitt fyra ges en kronologisk översikt över hur dessa gränser genom praxis och lagstiftning successivt har förskjutits i riktning mot ökad rätt till skadestånd för chockskada. Syftet är att ge en bakgrund till den lagändring som genomfördes år 2002 men också för diskussionen av sådana chockskadefall som inte direkt faller in under 2002 års lagändring.s. 529
14.Vid en analys av vilka begränsningar som finns i möjligheten att få ersättning för chockskada är flera omständigheter av betydelse och flera olika typfall kan urskiljas. En första omständighet avser initialskadan. Man kan här skilja mellan dels olika slags skada, dels olika grunder för skadeståndsansvar. Bestämmelsen i 5 kap. 2 § 1 st. 3 p skadeståndslagen förutsätter att initialskadan utgörs av personskada som har lett till döden. Däremot uppställs inte några krav på grunden för skadeståndsansvaret. Regeln är tillämplig såväl vid culpaansvar som vid strikt ansvar. I förarbetena sägs att bestämmelsen inte får tolkas motsatsvis. Som en konsekvens härav förskjuts uppmärksamheten till sådan personskada som inte ledd till döden och vilka grunder för skadeståndsansvaret som krävs för att ersättning skall kunna utgå. Man skulle också kunna tänka sig att initialskadan utgörs av en sakskada, men något belägg för att ersättning kan utgå vid sakskada finns inte i rättspraxis. Dessa frågor behandlas nedan i avsnitt fem.s. 530
15.En annan omständighet av betydelse för att begränsa möjligheten till ersättning för chockskada avser den skadelidande kretsen. Enligt 5 kap. 2 § 1 st. 3 p skadeståndslagen krävs att den som drabbas av chockskadan stod den avlidne ”särskilt nära”. Denna omständighet tas upp i avsnitt sex.s. 530
16.En tredje begränsande omständighet avser sambandet mellan initialskadan och följdskadan. I 5 kap. 2 § 1 st. 3 p skadeståndslagen uppställs inte några särskilda krav på orsakssambandet, utöver vad som följer av allmänna principer om logisk och adekvat kausalitet eller skyddsändamål. Före 2002 års lagändring kunde man urskilja tre typfall, då ersättning kunde utgå. Det första var att någon tillfogats en chockskada genom att bevittna att en nära anhörig dödats eller skadats allvarligt genom våldsbrott. Det andra typfallet, aningen mer avlägset från initialskadan, var att någon tillfogats en psykisk chock när han strax efteråt kommit till platsen och sett en nära anhörig död eller skadad. Det tredje, ännu mer avlägsna, typfallet utgjordes av att någon drabbats av en psykisk chock av underrättelsen om att en nära anhörig hade dödats eller skadats allvarligt. I det fallet hade den tidsoch rumsmässiga anknytningen till den skadegörande handlingen mjukats upp. Hänvisningen till principen om adekvat kausalitet användes tidigare för att motivera begränsningar i rätten till ersättning. Kravet på orsakssamband behandlas i avsnitt sju.s. 530
17.I avsnitt åtta behandlas kortfattat frågan om jämkning på grund av medvållande.s. 531
18.I avsnitt nio sammanfattas rättsläget och görs även några försök att skåda in i framtiden för att försöka identifiera på vilka punkter trycket på utvidgning av ersättningsmöjligheterna kan förväntas bli särskilt stort.s. 531