Stycket

10.Bestämmelserna skiljer alltså mellan sådana grova rättegångsfel som beskrivs i 59 kap. 1 § 1 st. 1–3 p. och andra rättegångsfel. Frågan inställer sig vilket sorts rättegångsfel det innebär att meddela utslag trots ett bestridande. Problemet har fått en lösning i rättsfallet NJA 1989 s. 487, där tingsrätten hade förelagt svaranden att avge svaromål vid påföljd av tredskodom, trots att svaranden redan utvecklat sitt svaromål. När svaranden inte svarade på tingsrättens föreläggande meddelades tredskodom. Detta ansåg HD utgöra grovt rättegångsfel enligt den gamla bestämmelsen i 59 kap. 1 § 1 st. 5 p., och föranledde undanröjande av tredskodomen. Motsvarande bestämmelse återfinns idag i 59 kap. 1 § 1 st. 4 p. Det är alltså klart att ett fel bestående i att tredskodom meddelas trots bestridande utgör grovt rättegångsfel som föranleder undanröjande. Det kan vidare antas att felet, även efter de förändringar som skedde 1989 i 59 kap 1 §, inte är att hänföra till någon av de i punkterna 1–3 upptagna kategorierna av rättegångsfel. Det skulle alltså istället vara fråga om ett rättegångsfel, som visserligen inte faller under bestämmelsen om obligatoriskt undanröjande, men som ändå är att anse som grovt.s. 411