Närliggande

1.Numera är bevisläget ett helt annat. Sedan HD hade att pröva frågan i 1988 års fall, har snart sagt en revolution inträtt i fråga om faderskapsbestämningar genom införandet av DNA-tekniken. Sedan år 1994 utförs sålunda blodundersökningar i faderskapsärenden regelmässigt med sådan teknik (se Rättsmedicinalverkets yttrande i fallet NJA 1998 s. 184). Därigenom är det möjligt att utesluta praktiskt taget alla män som felaktigt utpekats som biologisk far till ett barn. Säkerheten är så stor att det kan sägas att man med tillämpning av DNA-tekniken kan positivt fastställa att en utpekad man är far till barnet. Tekniken har också tillmätts sådan betydelse att den fått sätta spår i själva faderskapsregeln i FB 1:5. Genom lagändring år 2005 infördes sålunda som en första punkt i paragrafen, att rätten skall förklara en man vara far, om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far.s. 916