1.Numera är bevisläget ett helt annat. Sedan HD hade att pröva frågan i 1988 års fall, har snart sagt en revolution inträtt i fråga om faderskapsbestämningar genom införandet av DNA-tekniken. Sedan år 1994 utförs sålunda blodundersökningar i faderskapsärenden regelmässigt med sådan teknik (se Rättsmedicinalverkets yttrande i fallet NJA 1998 s. 184). Därigenom är det möjligt att utesluta praktiskt taget alla män som felaktigt utpekats som biologisk far till ett barn. Säkerheten är så stor att det kan sägas att man med tillämpning av DNA-tekniken kan positivt fastställa att en utpekad man är far till barnet. Tekniken har också tillmätts sådan betydelse att den fått sätta spår i själva faderskapsregeln i FB 1:5. Genom lagändring år 2005 infördes sålunda som en första punkt i paragrafen, att rätten skall förklara en man vara far, om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far.s. 916
2.Det ändrade bevisläget innebär således att man numera kan komma fram inte bara till att det är osannolikt att en utpekad man är far till barnet utan också till att det är uteslutet. Tekniken är tillämplig även i fall då den utpekade mannen är avliden (jfr rättsfallet NJA 1999 s. 598, även prop. 2004/05:137 s. 52).s. 916
3.När nu en sådan säkerhet i faderskapsbestämning vunnits, saknas skäl att till lagtexten, som innebär obegränsad talerätt, analogivis tillfoga en begränsning av talerätten. Den olägenhet som en obegränsad talerätt för arvinge kan sägas innebära genom att frågan om faderskapet därmed kan bli föremål för talan långt efter barnets födelse är inte mycket större än den olägenhet som redan föreligger genom den utpekade mannens obegränsade talerätt. Jfr också de här förut nämnda resningsfallen.s. 916
4.Att en strikt tillämpning av den korthuggna lagtexten medför en vidare talerätt i förhållande till den som gäller beträffande barn, vars moder är gift, behöver inte kännas stötande som en avvikelse från strävandena mot likställighet mellan barn i och barn utom äktenskap. Principiellt sett föreligger en viss skillnad mellan ett erkännande av faderskap inom ett äktenskap och, frånsett samboförhållanden, ett erkännande utanför. Det förra är tillkommet i en social samhörighet, som omsluter barnet och skapar en känslomässig gemenskap mellan mannen och barnet. Det senare medför däremot inte samma känslomässiga bindningar. Det kan därför sägas vara lättare att bryta ett erkännande av det senare slaget än av det förra.s. 917