Se t.ex. Stockholms tingsrätts avvisningsbeslut den 31 mars 2000 i mål T 406999 och NJA 2003 s. 217. Se även JK dnr 3318-03-40, beslut 2003-12-03, JK dnr 1043-02-40, beslut 2004-03-31.
Hänvisas från p. 3 (s. 554)
3.Inom doktrinen framfördes först 1998 argumentet att lagstöd kan yrkas för en skadeståndstalan, genom hänvisning till lagen som inkorporerade EKMR (1994:1219, ”inkorporationslagen”). Debatten tog ordentlig fart år 2000 med Europadomstolens avgörande i Kudla v. Poland som klargjorde att fördragsslutande stater var förpliktade att se till att det fanns effektiva rättsmedel på nationell nivå för att kunna påskynda långsamma domstolsprocesser. Ett antal försök gjordes att föra skadeståndstalan inför svensk domstol med angivande av artikel 41 i konventionen som grund. Artikel 41 stadgar att Europadomstolen får utdöma ”skälig gottgörelse”. Svensk domstol har inte bifallit något sådant skadeståndsyrkande. Skadeståndsfrågan har också behandlats i ett antal artiklar, skrivna av praktiker. I dessa artiklar har främst två typer av argument förts fram. Det första är att Europadomstolens praxis kräver, i princip, att det bör vara möjligt för nationella domstolar att kunna utdöma skadestånd för varje konventionskränkning. Det andra är att bedömningen av ersättningsnivån bör göras utifrån Europadomstolens rättspraxis om ”skälig gottgörelse” i artikel 41, dvs. när Europadomstolen finner att en kränkning har skett och att den skall kompenseras.s. 554