Stycket

1.Av 30 kap. 6 § brottsbalken (BrB) följer, att den som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning inte får dömas till fängelse. Fängelseförbudet är undantagslöst, någon begränsning med avseende på brottets svårhet eller den psykiska störningens varaktighet har ej föreskrivits. Om den som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning lider av en sådan störning även vid domstillfället uppstår inga problem, personen kan då dömas till rättspsykiatrisk vård. När det rör sig om kortvariga störningar uppkommer desto större problem. Om den som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning vid domstillfället inte längre lider av en sådan störning får domstolen varken döma till fängelse eller vård, jfr 31 kap. 3 § BrB. De medel som i sådana fall återstår är att låta gärningsmannen gå fri från påföljd, eller att döma till en lindrig påföljd såsom skyddstillsyn. NJA 1995 s. 48 (Flinkfallet) Det mest kända fall där ett kortvarigt psykostillstånd varit föremål för bedömning är antagligen Flinkfallet. På kvällen den 10 juni 1994 gick M tillsammans med en kamrat, ned till centrala Falun. Efter att ha festat på olika restauranger begav sig M hemåt och tog sig till sin bostad. Väl där bytte han om till fältuniform och gick till sin arbetsplats Dalaregementet. Han gick in i sitt befälsrum på regementet där han fyllde fem magasin till sin AK 5, sammanlagt 150 skott. Han lämnade regementet genom att klättra över staketet och medförde då sin AK 5 samt de fyllda magasinen. Därefter vandrade M planlöst omkring på närbelägna småvägar. När några personer kom gående mot honom på gångvägen höjde han plötsligt vapnet och började skjuta patronvis eld. Efter en kort stund hade fem människor fått sätta livet till och en blivit livsfarligt skadad. Strax därefter passerade en bil vars förare också sköts ihjäl och en förbipasserande cyklist gick snart samma grymma öde tillmötes. När M:s vapen tystnade hade sju människor dödats och en skadats allvarligt. Fram till denna händelse hade M levt ett till synes ordnat och problemfritt socialt liv. Han greps kort efter dådet och hade endast vaga minnesbilder av vad som inträffat. Han kunde inte heller ge någon förklaring till sitt agerande.s. 362