1.Av 30 kap. 6 § brottsbalken (BrB) följer, att den som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning inte får dömas till fängelse. Fängelseförbudet är undantagslöst, någon begränsning med avseende på brottets svårhet eller den psykiska störningens varaktighet har ej föreskrivits. Om den som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning lider av en sådan störning även vid domstillfället uppstår inga problem, personen kan då dömas till rättspsykiatrisk vård. När det rör sig om kortvariga störningar uppkommer desto större problem. Om den som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning vid domstillfället inte längre lider av en sådan störning får domstolen varken döma till fängelse eller vård, jfr 31 kap. 3 § BrB. De medel som i sådana fall återstår är att låta gärningsmannen gå fri från påföljd, eller att döma till en lindrig påföljd såsom skyddstillsyn. NJA 1995 s. 48 (Flinkfallet) Det mest kända fall där ett kortvarigt psykostillstånd varit föremål för bedömning är antagligen Flinkfallet. På kvällen den 10 juni 1994 gick M tillsammans med en kamrat, ned till centrala Falun. Efter att ha festat på olika restauranger begav sig M hemåt och tog sig till sin bostad. Väl där bytte han om till fältuniform och gick till sin arbetsplats Dalaregementet. Han gick in i sitt befälsrum på regementet där han fyllde fem magasin till sin AK 5, sammanlagt 150 skott. Han lämnade regementet genom att klättra över staketet och medförde då sin AK 5 samt de fyllda magasinen. Därefter vandrade M planlöst omkring på närbelägna småvägar. När några personer kom gående mot honom på gångvägen höjde han plötsligt vapnet och började skjuta patronvis eld. Efter en kort stund hade fem människor fått sätta livet till och en blivit livsfarligt skadad. Strax därefter passerade en bil vars förare också sköts ihjäl och en förbipasserande cyklist gick snart samma grymma öde tillmötes. När M:s vapen tystnade hade sju människor dödats och en skadats allvarligt. Fram till denna händelse hade M levt ett till synes ordnat och problemfritt socialt liv. Han greps kort efter dådet och hade endast vaga minnesbilder av vad som inträffat. Han kunde inte heller ge någon förklaring till sitt agerande.s. 362
2.När M sedermera stod inför rätta var den stora frågan huruvida M, vid brottstillfället, hade varit påverkad av en allvarlig psykisk störning, samt huruvida han vid domstillfället led av en sådan störning. I HD gick meningarna isär. En majoritet av den rättspsykiatriska expertis som hördes framhöll dock att M hade handlat under påverkan av en akut allvarlig psykisk störning, men att M vid domstillfället inte längre led av en sådan störning.s. 363
3.HD gjorde en omdiskuterad tolkning av gällande rätt och M dömdes till livstids fängelse. HD framhöll bl.a. att inte alla tillfälliga psykosartade tillstånd utlösta av alkohol- eller narkotikaberusning kunde omfattas av fängelseförbudet.s. 363
4.Kortvariga psykostillstånd har även på senare år varit uppe för prövning. Domen i Flinkfallet synes dock inte ha vunnit efterföljd i rättspraxis. I två rättsfall från år 2001 var nämligen förhållandena snarlika dem som var för handen i Flinkfallet. Påföljderna som utdömdes i de båda fallen från 2001 var dock helt olika påföljden i Flinkfallet. NJA 2001 s. 899 I NJA 2001 s. 899 stod gärningsmannen K tilltalad för bl.a. grov misshandel och grov våldtäkt. K hade på den aktuella kvällen druckit Jägermeister och några starköl. Tillsammans med några kamrater begav han sig ned till centrum där han tillbringade tiden på olika restauranger. K hade inga, eller enbart fragmentariska, minnen av kvällen.s. 363
5.Rättspsykiatrisk expertis konstaterade att K hade begått de aktuella gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning, nämligen ett alkoholbetingat psykotiskt tillstånd med hallucinationer, och att K vid domstillfället ej led av en allvarlig psykisk störning. HD inledde genom att konstatera att i Flinkfallet ansågs fängelseförbudet i 30 kap. 6 § BrB inte omfatta alla tillfälliga psykosartade tillstånd utlösta av alkohol- eller narkotikaberusning. HD konstaterade att det framgick av Flinkdomen att M vid ett par tillfällen före brotten hade uppvisat mycket kraftiga alkoholreaktioner med våldsinslag. Därefter ställde sig HD den principiella frågan om betydelse bör tillmätas det förhållandet att gärningsmannen inte tidigare hade uppvisat någon alkoholutlöst psykotisk, eller starkt avvikande, reaktion och inte kunnat förutse att han skulle kunna reagera på sådant sätt vid berusning. Av utredningen framgick att K inte tidigare råkat i något liknande tillstånd i samband med alkoholkonsumtion och HD ansåg därför att K inte hade någon anledning att räkna med en sådan effekt. K:s psykotiska tillstånd ansågs därför inte som självförvållat.s. 363
6.Det synes alltså som att tidigare reaktioner på rus skall vara styrande vid bedömningen. Häremot kan dock invändas att en person som blivit så psykotisk att han förlorat verklighetsuppfattningen knappast har något minne av detta i nyktert tillstånd. Det psykotiska tillståndet avskräcker därmed inte personen från att dricka alkohol (och åter hamna i ett psykotiskt tillstånd) i fortsättningen. Vidare skall framhållas att en enstörig person mången gång i ensamhet kan ha drabbats av psykoser p.g.a. alkoholintag utan att någon kan vittna om det i domstol. Samtidigt kan en socialt utåtriktad person ha många vittnen på att han tidigare blivit psykotisk av alkohol. Följden kan således bli att endast den sistnämndes psykostillstånd anses självförvållat.s. 364
7.HD:s dom blev skyddstillsyn, med särskild föreskrift att gärningsmannen skulle underkasta sig psykiatrisk behandling enligt kriminalvårdens bestämmande, jämte 200 dagsböter å 170 kr. RH 2001:38 Även i RH 2001:38 var det fråga om ett kortvarigt psykostillstånd. En person stod tilltalad för försök till dråp på två poliser. Den tilltalade mannen avsåg att begå självmord genom att kasta sig ut från en byggnadsställning. Två polismän ingrep för att omhänderta mannen. När polismännen klättrat upp och ingripit utdelade mannen flera sparkar och slag i avsikt att komma loss och i avsikt att putta ned polismännen från byggnadsställningen. Den tilltalade ansågs ha begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Diagnosen var avvikande alkoholreaktion med konfusion, dvs. ett kortvarigt psykotiskt tillstånd utlöst av rus. Han ansågs inte lida av någon sådan störning vid domstillfället.s. 364
8.Svea hovrätt konstaterade att gärningsmannen hade begått gärningarna under påverkan av den allvarliga störning som han då led av men att han vid den rättspsykiatriska undersökningen inte led av någon allvarlig psykisk störning. Förutsättningar för att döma till påföljd saknades således, varför gärningsmannen förklarades vara fri från påföljd. Målet stannade i Svea hovrätt och kan ge en inblick i hur underinstanserna ser på rättsläget för kortvariga psykostillstånd. Förutsättningarna i NJA 1995 s. 48, NJA 2001 s. 899 och RH 2001: 38 var snarlika. Påföljderna i målen skiljde sig dock kraftigt åt — en fick livstid, en fick skyddstillsyn, en gick fri. Det synes som att det inte står helt klart hur bedömningen av kortvariga psykostillstånd skall göras. Faktum är att bestämmelserna i 30 kap. 6 § och 31 kap. 3 § BrB möjliggör att det i vissa situationer inte kan dömas ut en tillräckligt ingripande åtgärd ens för synnerligen allvarliga brott. Det skall än en gång poängteras, att fängelseförbudet i 30 kap. 6 § BrB är undantagslöst. Någon begränsning med avseende på brottets svårhet eller den psykiska störningens varaktighet har ej föreskrivits. Dagens lagstiftning kan bädda för orimliga konsekvenser och en fullt möjlig utgång i Flinkfallet hade således kunnat bli att M dömts till skyddstillsyn för sju mord och tre mordförsök.s. 364