Problem av denna art upptog en väsentlig del av den svenska skadeståndsrättsliga diskussionen under 60-talet. Utgångspunkten för debatten var då samtycket, se A. Agell, Samtycke och risktagande. Studier i skadeståndsrätt, 1962, B. Bengtsson, Skadestånd vid sport, lek och sällskapsliv, 1962, samt Hj. Karlgren, Culpa och samtycke inom skadeståndsrätten, 1969. För personskadornas del får den tidigare debatten om var den skadelidandes uppträdande lämpligtvis skall placeras i regelsystemet större praktisk betydelse i dag än då. På den tiden hade medvållandereglerna ej den utformning de senare kom att få genom en reform av SkL år 1976; möjligheterna att jämka vid medvållande var i princip lika stora vid personskada som vid sakskada. I NJA 2001 s. 755 blev sålunda resultatet att den skadelidande inte fick något skadestånd alls. Hade tigandet i stället beaktats inom ramen för 6 kap. 1 § 1 st. 1 SkL hade fullt skadestånd utgått.
Hänvisas från p. 5 (s. 347)
Problem av denna art upptog en väsentlig del av den svenska skadeståndsrättsliga diskussionen under 60-talet. Utgångspunkten för debatten var då samtycket, se A. Agell, Samtycke och risktagande. Studier i skadeståndsrätt, 1962, B. Bengtsson, Skadestånd vid sport, lek och sällskapsliv, 1962, samt Hj. Karlgren, Culpa och samtycke inom skadeståndsrätten, 1969. För personskadornas del får den tidigare debatten om var den skadelidandes uppträdande lämpligtvis skall placeras i regelsystemet större praktisk betydelse i dag än då. På den tiden hade medvållandereglerna ej den utformning de senare kom att få genom en reform av SkL år 1976; möjligheterna att jämka vid medvållande var i princip lika stora vid personskada som vid sakskada. I NJA 2001 s. 755 blev sålunda resultatet att den skadelidande inte fick något skadestånd alls. Hade tigandet i stället beaktats inom ramen för 6 kap. 1 § 1 st. 1 SkL hade fullt skadestånd utgått.s. 347