Stycket

8.Mot denna bakgrund måste Regeringsrättens dom i det inledningsvis omnämnda målet RÅ 2002 ref 50 (Migrationsverket) ifrågasättas. Regeringsrätten accepterade att det förekom brister i såväl förfrågningsunderlaget som utvärderingsmodellen utan att — annat än i svepande ordalag — gå in på hur dessa brister förhöll sig till kravet på likabehandling, förutsebarhet och öppenhet. Detta är en prövning som är påfallande ytlig i förhållande såväl till den sedvanliga svenska förvaltningkontrollen som till den rättskontroll som utövas av gemenskapsdomstolarna. Gemenskapsdomstolarnas kontroll av att allmänna rättsprinciper har respekterats är som framgått betydligt mer ingående än den kontroll som i förevarande fall utfördes av Regeringsrätten. Inget hindrar att den svenska rättskontrollen i upphandlingsmål bli mer legalistisk än den kontroll som utövas enligt förvaltningsprocesslagen och närmar sig den rättskontroll som utövas av gemenskapdomstolarna. I så fall måste dock den formella sidan av ärendet och de allmänna rättsprinciperna tas på mycket större allvar. I gengäld kan upphandlande enheter ges ett större utrymme för skönsmässiga bedömningar på deras respektive kompetensområden, bl.a. i fråga om de svåröverskådliga tekniska och ekonomiska överväganden som aktualiseras vid upphandlingsförfaranden.s. 220