- I ett yttrande till Regeringsrätten i målet RÅ 2002 ref 50 (Migrationsverket) framhöll NOU att förstainstansrättens praxis bör tolkas så att en upphandlande enhet förvisso har betydande utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om vilka krav och kriterier den vill ange i förfrågningsunderlaget som grund för sitt beslut att tilldela ett kontrakt. Förutsättningen är givetvis att kraven inte är diskriminerande. När den upphandlande enheten gjort så och sänt ut förfrågningsunderlaget, äger den emellertid enligt NOU inte rätt att vid anbudsutvärderingen frångå de ställda kraven eller göra några skönsmässiga bedömningar. NOU anser således inte att förstainstansrättens avgöranden i ovan nämnda mål på ett väsentligt sätt avviker från övrig rättspraxis på området eller att uttalandena kan anses stödja uppfattningen att upphandlande enheter har fri prövningsrätt.
- Mot denna bakgrund fann domstolen att kravet på domstolsprövningens omfattning inte skall tolkas restriktivt och framhöll följande: ”Till och med i fall såsom det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, där den upphandlande myndigheten enligt tillämpliga nationella bestämmelser har ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om återkallelse av anbudsinfordran måste de nationella domstolarna följaktligen enligt direktiv 89/665 kunna pröva huruvida ett beslut att återkalla en anbudsinfordran är förenligt med de relevanta gemenskapsrättsliga reglerna.” Domstolen fann därför att varken ordalydelsen eller andemeningen i direktiv 89/665 ger medlemsstaterna möjlighet att begränsa prövningen av huruvida ett beslut att återkalla en anbudsinfordran är rättsenligt till att endast omfatta frågan huruvida detta beslut är av godtycklig art. Med andra ord kan en alltför begränsad domstolskontroll strida mot rättsmedelsdirektivet. Detta väcker frågan om Regeringsrättens avgörande i målet RÅ 2002 ref 50 (Migrationsverket) är förenligt med rättsmedelsdirektivet och med EG-domstolens praxis. 4.3.2 Medlemsstaternas skyldigheter att respektera allmänna rättsprinciper När LOU tillämpas är det i själva verket EG:s upphandlingsdirektiv som tillämpas via den svenska genomförandelagstiftningen. I detta fall följer av EG-rätten en skyldighet för de nationella domstolarna att tillförsäkra att EG-rätten får ett effektivt genomslag på nationell nivå, varvid allmänna EG-rättsliga principer skall iakttas.
- Mot denna bakgrund måste Regeringsrättens dom i det inledningsvis omnämnda målet RÅ 2002 ref 50 (Migrationsverket) ifrågasättas. Regeringsrätten accepterade att det förekom brister i såväl förfrågningsunderlaget som utvärderingsmodellen utan att — annat än i svepande ordalag — gå in på hur dessa brister förhöll sig till kravet på likabehandling, förutsebarhet och öppenhet. Detta är en prövning som är påfallande ytlig i förhållande såväl till den sedvanliga svenska förvaltningkontrollen som till den rättskontroll som utövas av gemenskapsdomstolarna. Gemenskapsdomstolarnas kontroll av att allmänna rättsprinciper har respekterats är som framgått betydligt mer ingående än den kontroll som i förevarande fall utfördes av Regeringsrätten. Inget hindrar att den svenska rättskontrollen i upphandlingsmål bli mer legalistisk än den kontroll som utövas enligt förvaltningsprocesslagen och närmar sig den rättskontroll som utövas av gemenskapdomstolarna. I så fall måste dock den formella sidan av ärendet och de allmänna rättsprinciperna tas på mycket större allvar. I gengäld kan upphandlande enheter ges ett större utrymme för skönsmässiga bedömningar på deras respektive kompetensområden, bl.a. i fråga om de svåröverskådliga tekniska och ekonomiska överväganden som aktualiseras vid upphandlingsförfaranden.
Rättsfall
RÅ 2002 ref. 50
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
RÅ 2002 ref. 50
BibTeX
@misc{ra-2002-ref-50,
author = {{Regeringsrätten}},
title = {{RÅ 2002 ref. 50}},
year = {2002},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 1 artiklar · 3 stycken/fotnoter