Se bl.a. NJA 1959 s. 63, NJA 1980 s. 514 samt NJA 2002 s. 449. Som nämnts ovan utgjorde Straffansvarsutredningens föreslagna insiktsuppsåt en variant på ett sannolikhetsuppsåt i kvalificerad form.
Hänvisas från p. 3 (s. 6)
3.Inriktningen på sannolikhetsbedömningar leder oss till nästa situation. HD har vid ett flertal tillfällen avvisat försök att införa sannolikhetsuppsåt som uppsåtsform i svensk rätt. Detta innebär nu inte att sannolikhetsbedömningar är irrelevanta för uppsåtsbedömningen. Tvärtom är den av gärningsmannen uppfattade sannolikheten en av de viktigaste hållpunkterna för att avgöra om gärningsmannen har haft uppsåt i form av insikt och/eller genom att visa likgiltighet. Om gärningsmannen har uppfattat sannolikheten för följdens inträffande eller omständigheternas förhandenvaro som hög/mycket hög, kan man nästintill presumera att gärningsmannen har haft uppsåt. Ju högre den uppfattade sannolikheten är, desto närmare kommer man gränsen för vad som kan beskrivas som insikt och där gärningsmannen i princip har förstått eller antagit att följden skulle komma att inträda. Hög/mycket hög uppfattad sannolikhet (men inte nödvändigtvis insikt) utgör således ett starkt bevisfaktum för likgiltighet.s. 6