Accessorisk preskription

1.För det fall rättskraften inte utgör ett hinder mot Borgensmannens invändning finns vissa andra betänkligheter med att tillämpa bestämmelsen om accessorisk preskription i vårt fall mot bakgrund av att Huvudgäldenären gått i konkurs, som avslutats utan överskott.s. 930

2.Accessorisk preskription innebär att fordran p.g.a. borgen preskriberas samtidigt som huvudfordran, 8 § 2 st. preskriptionslagen. Det innebär således att Borgenären för att bevara sin rätt mot Borgensmannen inte enbart måste åstadkomma preskriptionsavbrott mot denne, utan även gentemot Huvudgäldenären. Har tiden för preskription inträtt för Huvudfordran har det ingen betydelse att tiden för preskription av borgensåtagandet inte löpt ut; det preskriberas i samma stund som huvudfordran.s. 930

3.När ett aktiebolags konkurs avslutats utan överskott är bolaget upplöst enligt 13 kap. 49 § aktiebolagslagen (1975:1385). Den juridiska personen Huvudgäldenären har sålunda upphört att existera vid denna tidpunkt. Det betyder att det inte längre finns någon juridisk person för Borgenären att verkställa preskriptionsavbrott mot. Regeln om accessorisk preskription tar enligt sin ordalydelse inte hänsyn till detta förhållande utan innebär att när Huvudgäldenären varit upplöst i 10 år inträder preskription av Huvudfordran och därmed även av Borgenärens fordran mot Borgensmannen. I en situation där Borgensmannen endast kan betala enligt sitt borgensåtagande genom mindre successiva betalningar under en längre tid innebär regeln om accessorisk preskription att Borgensmannen befrias från sitt borgensåtagande när tio år har förflutit från Huvudgäldenärens upplösning. Mot bakgrund av att Borgenären inte kan verkställa preskriptionsavbrott mot en Huvudgäldenär som inte längre existerar kan det ifrågasättas om regeln om accessorisk preskription skall tillämpas i en sådan situation. Även syftet med bestämmelsen om accessorisk preskription talar mot att bestämmelsen skall tillämpas när Huvudgäldenären inte längre existerar.s. 930

4.Syftet med bestämmelsen om accessorisk preskription är att skydda Huvudgäldenären från att behöva infria ett regressanspråk från en Borgensman som betalt en fordran som varit preskriberad i förhållande till Huvudgäldenären. Skyddsobjektet vid accessorisk preskription är således Huvudgäldenären och inte Borgensmannen. Bestämmelsen är inte till för att Borgensmannen skall undgå att uppfylla sitt borgensåtagande. Borgensmannens skyddsintresse är tillgodosett genom den självständiga borgenspreskriptionen; den accessoriska borgenspreskriptionen är endast en indirekt effekt av Huvudgäldenärens skyddsintresse.s. 930

5.I vårt fall har Huvudgäldenären genom konkursens avslutande utan överskott upphört att existera. När det rättssubjekt som regeln om accessorisk preskription avser att skydda, Huvudgäldenären, inte längre existerar saknas skäl för att tillämpa regeln om accessorisk preskription. Anledningen härtill är att när skyddsobjektet inte längre finns kan preskription av huvudfordringen inte kringgås genom att Borgensmannen utövar sin regressrätt mot Huvudgäldenären. Det enda en tillämpning leder till är att Borgensmannen undgår att betala sin skuld i en situation där den icke existerande Huvudgäldenären saknar behov av skydd. Det måste starkt ifrågasättas mot bakgrund av att Borgensmannen gått i proprieborgen, såsom för egen skuld, för Huvudgäldenärens åtagande i förhållande till Borgenären. Det vore stötande om Borgensmannen med åberopande av bestämmelsen om accessorisk preskription skulle undgå betalningsskyldighet i en situation där Huvudgäldenärens upplösning ytterst betingats av dess betalningsoförmåga.s. 930

6.Ett annat skäl som har åberopats för accessorisk preskription i doktrinen är att Borgenären har en skyldighet att bevara Borgensmannens regressrätt. Lindskog har uppmärksammat frågeställningen om accessorisk preskription bör åsidosättas för det fall borgensmannens regress är värdelös t.ex. genom att huvudgäldenären är insolvent. Resonemanget bygger på den rimliga frågan: Varför skall en Borgenär behöva verkställa preskriptionsavbrott hos en insolvent Huvudgäldenär? I det fallet kan tyckas att Borgensmannens regressintresse faller som motivering för den accessoriska borgenspreskriptionen. Lindskog kommer emellertid fram till att det inte finns skäl oavsett insolvensen att befria Borgenären från följden av att inte ha låtit verkställa preskriptionsavbrott hos Huvudgäldenären. Lindskog behandlar inte problemet ur synvinkeln att sedan konkursen är avslutad utan överskott finns ingen Huvudgäldenär kvar att verkställa preskriptionsavbrott mot. Lindskogs slutsatser är därför av begränsat värde i den föreliggande situationen.s. 931

7.En tillkommande invändning mot Lindskogs resonemang är att hans argumentation bygger på tesen att syftet med regeln om accessorisk preskription är dels att skydda Huvudgäldenären, se ovan, och dels att skydda Borgensmannens regressrätt mot Huvudgäldenären. Vi delar inte Lindskogs uppfattning att regeln om accessorisk preskription har till syfte att skydda Borgensmannens regressrätt mot Huvudgäldenären av de skäl som utvecklas nedan.s. 931

8.Borgenären har en långtgående skyldighet att tillvara borgensmannens regressrätt, vilket framgår av etablerad rättspraxis. Hur långt denna skyldighet sträcker sig beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Den är t.ex. mer långtgående för en bank än för enskilda borgenärer. För det fall Borgenären inte gjort vad som rimligen kan begäras av honom går Borgensmannen fri från betalningsansvar i den mån Borgenärens försummelse orsakat skada i fråga om Borgensmannens regressrätt. Borgensmannen har, genom Borgenärens principiella skyldighet att vidmakthålla Borgensmannens regressrätt, ett tillräckligt skydd för sin regressrätt. Det finns därför ingen anledning att utsträcka Borgensmannens skydd genom att även beakta hans regressintresse inom ramen för den accessoriska preskriptionen. Om så sker får Borgensmannen ett anmärkningsvärt långtgående skydd med beaktande av att han faktiskt åtagit sig att betala fordran för det fall Huvudgäldenären inte gör det. Starka ändamålsskäl talar således för att bestämmelsen om accessorisk preskription inte skall tillämpas när Huvudgäldenären upphört att existera. En sådan tillämpning torde utgöra en mer lämplig avvägning mellan Borgenärens intresse av att få betalt och Borgensmannens regressintresse.s. 931

9.För det fallet man anser att bestämmelsen även har till syfte att skydda Borgensmannen bör påpekas att Walin intagit en annan inställning än Lindskog beträffande värdelös regress. Walin ger stöd åt den ovan redovisade uppfattningen att accessorisk preskription inte skall tillämpas när Huvudgäldenären inte längre existerar, fast av skälet att Borgensmannens regressrätt i ett sådant fall saknar värde. Walin för visserligen sitt resonemang kring värdelös regress inom ramen för reduktionsregeln i 9 § 2 st. preskriptionslagen, men det synes inte finnas några skäl för att det resonemanget inte skulle kunna beaktas även beträffande proprieborgen. Reduktionsregeln tillämpas i de fall där flera gäldenärer svarar solidariskt för en skuld. Om preskription inträffar mot någon av gäldenärerna får borgenären stå risken för den andel som fallit bort, dvs. de övriga gäldenärernas betalningsskyldighet reduceras i motsvarande mån. Motivet bakom bestämmelsen är att kvarstående gäldenärer berövas regressrätt mot den gäldenär som blivit befriad. Walin framhåller att motivet inte utgör någon saklig grund till reduktion när regressrätten mot en medgäldenär skulle ha varit värdelös, t.ex. därför att vederbörande var klart insolvent. Walin menar tvärtom att det är stötande att låta en borgenär lida ekonomisk förlust enbart därför att han försummat, eller inte lyckats, genomföra preskriptionsavbrytande åtgärd i ett fall där inget stått att vinna.s. 932

10.Lindskog anför att det måste finnas starka ändamålsskäl för att åsidosätta den lagfästa principen om accessorisk preskription. Ett starkt skäl borde rimligtvis vara att regelns skyddsobjekt, Huvudgäldenären, inte längre existerar. Bestämmelsen om accessorisk preskription fyller i en sådan situation inte längre något syfte och borde därför inte heller tillämpas i en situation där Borgenären har utverkat en dom mot Borgensmannen innan borgensåtagandet självständigt preskriberats. På grund av att huvudgäldenären gått i konkurs har det inte funnits någon möjlighet att därefter åstadkomma ytterligare preskriptionsavbrott avseende huvudfordran.s. 932

11.I den mån Borgensmannen skall anses vara fri från sin betalningsskyldighet får en sådan bedömning ske inom ramen för prövningen av borgenärens förpliktelser. Att detta skydd finns för Borgensmannen talar för att ett åsidosättande av bestämmelsen kan ske i ett fall som detta. Det är nämligen rimligt att låta Borgensmannen bära risken för att den Huvudgäldenär denne gått i god för har gått i konkurs och sedermera har upplösts.s. 933

12.Ovanstående genomgång har visat att en tillämpning av ordalydelsen av 9 kap. 2 § preskriptionslagen om accessorisk preskription leder till att en Borgensman med automatik befrias från sin skyldighet att infria sitt borgensåtagande, senast tio år efter det att Huvudgäldenärens konkurs avslutades utan överskott. Oavsett om regeln om accessorisk preskription skall skydda både (i) Huvudgäldenären från att behöva infria en preskriberad huvudfordran bakvägen genom att Borgensmannen utövar regressrätt och (ii) Borgensmannens regressrätt mot Huvudgäldenären finns det inga övertygande ändamålsskäl som berättigar en tillämpning av regeln om accessorisk preskription när Huvudgäldenären har upphört att existera.s. 933

13.En lösning vore att inte tillämpa regeln om accessorisk preskription när Huvudgäldenären har upphört att existera. En sådan lösning skulle harmoniera med syftet med accessorisk preskription. En annan mer balanserad lösning som ger ett visst skydd åt Borgensmannen och som dessutom harmonierar med Borgenärens allmänna skyldighet att tillvarata Borgensmannens intressen är den lösning som valts i den finländska lagen om borgen och tredjemanspant och som återfinns i 16 § nu nämnd lag. Enligt denna bestämmelse befrias Borgensmannen från sitt åtagande till den del som Borgenären genom att bevaka sin fordran i Huvudgäldenärens konkurs hade kunnat få betalt. I de fall där Huvudgäldenärens konkurs avslutas utan överskott reduceras således inte Borgensmannens ansvar.s. 933