Stycket

46.Mot Högsta domstolens slutsats i målet kan någon invändning inte göras. Frågan är emellertid om inte domstolen var alltför kategorisk när den uttalade att exstinktivt godtrosförvärv inte kan ske av en bostadsrätt. I andra sammanhang brukar reglerna om bostadsrätter nämligen stämma överens med reglerna om enkla fordringar. Enligt dessa regler kan exstinktivt godtrosförvärv av en enkel fordring visserligen inte ske från en person som aldrig varit rätt ägare därtill, men däremot från en person som är eller har varit rätt ägare till fordringen men genom en tidigare disposition upplåtit särskild rätt (vanligen panträtt) i fordringen eller överlåtit densamma, det vill säga vid så kallade dubbeldispositioner. De förutsättningar som uppställs för att ett sådant godtrosförvärv skall vara för handen är att gäldenären underrättats om det senare förvärvet innan han underrättats om det tidigare, och att den senare förvärvaren därvid varit i god tro, se 31 § 2 st. och 10 § lagen (1936:81) om skuldebrev (SkbrL). Kanske hade exekutivköparen i NJA 1992 s. 6 enligt grunderna för dessa regler kunnat utsläcka den först upplåtna panträtten om han haft möjlighet att före panthavaren och medan han alltjämt var i god tro om panträttsupplåtelsen underrätta bostadsrättsföreningen om sitt förvärv? I så fall kan, trots Högsta domstolens obiter dicta i detta fall, exstinktivt godtrosförvärv av en bostadsrätt äga rum i samband med en dubbeldisposition.s. 768