Känneteckensrätt

1.Lagstiftaren har länge haft som utgångspunkt att allt som fungerar som ett kännetecken också skall kunna skyddas, dvs. att alla fenomen som kan sägas ha särskiljningsförmåga beträffande ett kommersiellt ursprung bör skyddas mot förväxling. Detta ger i.o.f. sig en generös ram för rättsskyddet, under senare år expanderad genom den registreringspraxis för EG-varumärken som utövas av OHIM i Alicante — numera kan alldeles klart t.ex. ljud, ljus, doft och enstaka färgnyanser vara omfattade av potentiellt rättsskydd. Likväl sprängs denna bild av det skyddade varumärket genom flera nya fenomen i tiden.s. 554

2.Tendensen går mot att alltmer värdera kännetecknet som sådant, som ett värdeobjekt i sig, således lösgjort från dess traditionella utpekande funktion avseende kommersiellt ursprung. Investeringar i kännetecknet skall belönas, dess upparbetade goodwillvärde skall premieras, fenomen som traditionellt inte kan sägas ha legat till grund för ett känneteckensskydd och som låter kännetecknet framträda som rättsskyddad figur frikopplad från den vara och dess kommersiella ursprung som det ursprungligen förknippats med. Det är ett tecken i tiden att Nationalmuseum i Stockholm just nu uppmärksammar varumärket som ett konstnärligt objekt, som symbol i ett socialt sammanhang, där semiotiken, konsten och juridiken möts.s. 554

3.Att börja med har säkert själva begreppet särskiljningsförmåga expanderats, något som EG-domstolen befordrat genom att denna förmåga skall värderas på grundval av en helhetsbedömning som inbegriper hur stora investeringar som gjorts för att saluföra den vara som varumärket anknyter till. Men än tydligare framträder den antydda förändringen i det att goodwill, ett fenomen som knappast ansetts omfattat av traditionell varumärkesrätt, ryckt fram som något klart relevant inom detta rättsskydd. Som en klar vägvisare framstår det utvidgade skyddet år 1993 för väl ansedda märken, 6 § 2 st. VmL, vilket kopplar loss från förväxlingsläran genom att låta väl ansedda märken skyddas mot annans användning som riskerar att i en vidare mening skada märkeshavaren genom förringande eller försvagning av det ansedda märkets goodwill eller eljest genom att dra otillbörlig fördel av varumärket. Rättsinnehavaren anses således böra skyddas mot att ett ansett varumärkes goodwill urvattnas. Här är det framförallt EG-rätten som påtagligt förflyttat äldre positioner genom 1989 års harmoniseringsdirektiv, supplerat av det s.k. TRIPs-avtalet.s. 554

4.Visserligen fanns redan tidigare den gamla s.k. Kodakregeln, men den var en strängt avgränsad undantagsregel till förmån för starkt inarbetade kännetecken, kända inom vida kretsar av allmänheten, vilken säkerligen motiverade den återhållsamhet som domstolarna onekligen uppvisade vid tillämpningen. Motsvarande gällde i minst lika hög grad även den gamla s.k. Råttgiftsregeln som ville ge skydd mot användning av kännetecken som kunde anses förringande för annans kännetecken för särskilt ömtåliga varor. Numera bjuds sålunda ett anseendeskydd strängt taget för alla märken som anses väl inarbetade, men utan särskilt högt ställda krav på faktisk marknadspenetration, än mindre på notoritet. Ett rättsskydd oberoende av varuslagslikhet erbjuds därför en mycket stor kader av märken som följaktligen inte bara kan hänföras till kategorin världsmärken eller notoriskt kända märken.s. 555

5.Också i administrativ praxis har bekräftats att det utökade skyddet för väl ansedda varukännetecken får anses innefatta ett skydd mot att ett yngre märke drar otillbörlig fördel av det väl ansedda kännetecknets goodwill och därmed erbjuder ett skydd bl.a. mot urvattning, således utan krav på förväxling i gängse mening. Patentbesvärsrätten har i en dom 1999 funnit att det förelegat hinder mot registrering av ett varumärke för alkoholhaltiga drycker, nämligen TULOSBA AKDOV, dvs. ABSOLUT VODKA skrivet baklänges. Domstolen konstaterade att kännetecknet ABSOLUT var synnerligen väl känt såväl inom som utom den egna omsättningskretsen, men fann också att kännetecknen inte var förväxlingsbara i den meningen att konsumenterna skulle tro att de varor som tillhandahölls under dessa kännetecken hade ett gemensamt kommersiellt ursprung eller att det fanns något samband mellan innehavarna av dem. Domstolen fann likväl att användningen av TULOSBA AKDOV skulle leda till en urvattning av ABSOLUT och därmed vara till förfång för kännetecknets särskiljningsförmåga och anseende. Det bör åter understrykas att något egentligt krav på förväxling inte uppställdes.s. 555

6.Varumärkesrättens expansion kan knappast beskrivas utan att marknadsföringslagstiftningens numera effektiva komplement till densamma observeras. Immaterialrätten känner givetvis av en skarp gräns mot marknadsföringsrätten — lagstridighetsprincipen vid tilllämpningen av MFL skall ju trots allt inte uppfattas så att MD skall kunna ta ställning till varumärkesintrång i marknadsföringsåtgärder; något objektsskydd erbjuds inte av marknadsföringslagen, men väl kan ingripanden ske mot utnyttjanden i marknadsföring. Otillbörliga marknadsföringsåtgärder innefattar ofta varumärkesintrång, varvid talan kan komma att föras parallellt i såväl allmän domstol som i MD. Marknadsförings- och varumärkesrätten möts främst i frågor om otillbörliga produkt- och förpackningsefterbildningar, eftersom sådana kan skyddas som varumärken. Vilseledande framställningar som avser egna eller andra näringsidkares kännetecken omfattas av det uttryckliga förbudet i 6 § MFL, men även av generalklausulen i 4 § MFL och bestämmelserna mot produktefterbildning i 8 § MFL. Vilseledanden medelst kännetecken har nästan enbart kommit att prövas enligt MFL under senare år. MFL har alltså de facto brutit med principen om varumärkeslagstiftningens exklusivitet som onekligen lagts till grund för VmL.s. 556

7.Kanske allra viktigast att understryka är att känneteckensrättens strävan mot förstärkt goodwillskydd numera suppleras genom MD:s benägenhet att erbjuda skydd mot renommésnyltning, dvs. att förbud enligt MFL kan utverkas mot den som utan samtycke på ett otillbörligt sätt anknyter till en annan näringsidkares mer eller mindre välkända verksamhet, varumärke eller andra symboler. I fokus står här ett egentligen nytt begrepp — uppmärksamhetsvärde — som således kan ha upparbetats av ett företag. Aktuella och välkända exempel är MD:s förbud riktat mot marknadsföring av potatischips under namnet Robinsonchips; SVT:s TV-program Expedition Robinson besatt det skyddade uppmärksamhetsvärdet, liksom AB Hästens blåvita ruta, registrerat som varumärke men också renomméskyddat enligt MFL. Redan i de något tidigare avgjorda s.k. Galliano-fallen, där marknadsföraren av liköressensen Liquore Galanto nära associerat till Galliano och därmed otillbörligt utnyttjat den sistnämndas goda renommé, var det tydligt att MFL gav ett vidare skydd än varumärkeslagen.s. 556