Jfr NJA 1984 s. 733.
Hänvisas från p. 17 (s. 660)
1.Enligt allmänna principer gäller att rättskraften hos en dom angående betalningsskyldighet utsläcker gäldenärens (köparens) möjligheter att i en senare rättegång framställa nya invändningar mot borgenärens (säljarens) anspråk. Däremot påverkar en sådan dom inte gäldenärens möjligheter att senare processa angående en kvittningsgill motfordran, som inte har åberopats i den första processen. Detta gäller även om motfordringen har sin grund i samma rättsförhållande (köp) som den förstnämnda betalningsskyldigheten.s. 656
2.Med hänsyn till sambandet mellan domens rättskraft och rättegångens litispendensverkan kunde följaktligen K:s talan om betalning utgöra rättegångshinder enligt 13:6 RB endast till den del S:s nya talan rörde betalningsskyldigheten. Avgörande blev alltså om S:s yrkande i den senare rättegången grundades på invändningar mot själva betalningsskyldigheten för tjänsten eller på en motfordran. I denna del fann HD — med hänvisning till rättsfallet NJA 1965 s. 94 och konsumenttjänstlagens bestämmelser om påföljder vid fel i tjänsten — följande. …(S har genom K:s) yrkande om betalning av resterande del av priset blivit hindrad att anhängiggöra ny rättegång med yrkande inte bara om prisavdrag på grund av värdeminskning av tjänsten utan också med yrkande om ersättning för kostnad och avhjälpa vilket som helst fel i tjänsten upp till det avtalade priset, vare sig (S) rubricerar yrkandet som prisavdrag, avhjälpandekostnad, skadestånd eller något annat.s. 657
3.Vad härefter angår det av (S) i den nya rättegången framställda kravet på ersättning för skador, som det påstådda felet i utförandet skulle ha orsakat, hade kravet kunnat åberopas mot det av (K) i den pågående rättegången framställda betalningsyrkandet. Rätten till ersättning för följdskador av det aktuella slaget är emellertid inte alternativ till rätten till prisavdrag, utan dessa rättsföljder kan inträda vid sidan av varandra. De är inte heller ekonomiskt likvärdiga från beställarens synpunkt. Krav på ersättning för följdskador måste således anses gälla en annan fråga än betalningsskyldigheten. Sådana anspråk bör därför behandlas som motfordringar, vilka enligt 17 kap. 11 § 2 st. RB prekluderas endast efter åberopande. HD:s resonemang synes stå väl i överensstämmelse med tidigare praxis och uttalanden i litteraturen. Rättsfallet innebär emellertid vissa klargöranden.s. 657
4.Till en början kan av HD:s dom utläsas att gäldenärens rättsliga beteckning av sitt motanspråk saknar betydelse för om en yrkad ersättning är att se som en invändning mot själva betalningsskyldigheten eller som en motfordran. Tvärtom skall vikt fästas vid om gäldenären i stället för den yrkade ersättningen hade kunnat framställa ett yrkande om prisavdrag. Är så fallet, rör anspråket betalningsskyldigheten. I annat fall är anspråket att behandla som en motfordran. Möjligen skall man av att HD – efter att ha konstaterat att rätten till ersättning för följdskador inte är alternativ till rätten till prisavdrag – tillägger att rättsföljderna inte heller är ekonomiskt likvärdiga dra den slutsatsen att anspråken skall vara antingen alternativa eller ekonomiskt likvärdiga för att de skall anses angå betalningsskyldigheten. Med hänvisning till hur HD längre fram i rättsfallet formulerar rättskraftens omfattning vid skilda rättsföljder (se nedan) ligger det emellertid närmast till hands att anse det motsatta, dvs. att rättsföljderna måste vara både alternativa och ekonomiskt likvärdiga.s. 657
5.Mot denna ståndpunkt är väl inget att säga. Det framstår inte som orimligt betungande att kräva av en köpare att han eller hon mot säljarens anspråk på betalning av köpeskillingen framställer alla de invändningar och anspråk på ersättning som kan påverka prisets storlek, oberoende av om ersättningen rubriceras som prisavdrag, skadestånd eller något annat.s. 658
6.Förbudet för gäldenären att väcka en senare talan om motkrav som anses angå betalningsskyldigheten är emellertid inte undantagslöst. Det finns också anledning att fundera något vidare kring betalningsdomens prejudiciella rättskraft. Också här bör man skilja mellan invändningar mot betalningsskyldigheten och motfordringar. Invändningar mot betalningsskyldigheten Som konstaterats ovan är det för domens preklusionsverkan utan betydelse om senare framställda invändningar mot betalningsskyldigheten hänför sig till samma eller andra fel än dem som har gjorts gällande i den första rättegången (om betalningsskyldighet). Detsamma bör gälla om invändningen i den andra rättegången grundas på säljarens dröjsmål eller vice versa.s. 658
7.En köpare kan i stället för prisavdrag yrka ersättning från säljaren motsvarande kostnaden för att avhjälpa ett fel. Denna kostnad kan uppgå till ett högre belopp än priset för varan eller tjänsten. Som HD uttalar kan verkan som processhinder (den negativa rättskraften) hos en dom rörande betalningsskyldigheten inte sträcka sig längre än upp till det avtalade priset. I annat fall hindras ju köparen från att skaffa sig en exekutionstitel avseende överskjutande belopp. Rättskraften liknar därmed den som gäller för en motfordran som framställs genom kvittningsinvändning. Däremot menar jag att det är att anlägga en väl formalistisk syn på saken att beträffande den överskjutande delen hävda att rätten till ersättning för avhjälpandekostnaden inte är alternativ till prisavdrag, utan kumulativ och därför snarast skall betraktas som en motfordran, dvs. jämställd med ersättning för följdskador (se nedan).s. 658
8.Jag menar dessutom att som en särskild förutsättning för att en sådan talan om ytterligare ersättning skall få föras bör gälla att köparen i den första processen har kompenserats upp till det avtalade priset, dvs. att säljarens talan om betalning har ogillats helt. Har däremot köparens invändning om ersättning (prisavdrag) för fel eller dröjsmål lämnats utan bifall eller har domstolen värderat anspråket till ett lägre belopp än som motsvarar priset, saknas anledning att låta köparen återkomma med en ny talan om ytterligare ersättning. Det bör då inte spela någon roll om ersättningen hänför sig till fel eller dröjsmål som har prövats i den första rättegången eller inte. I annat fall skulle man hamna i konflikt med principen om att en dom på betalningsskyldighet utsläcker alla möjliga invändningar mot betalningsskyldigheten p.g.a. fel eller dröjsmål.s. 658
9.Det sagda kan exemplifieras på följande sätt. Anta att S mot K:s anspråk på betalning hävdar rätt till prisavdrag p.g.a. fel i tjänsten. K:s talan bifalls delvis. S kan därefter inte väcka en ny talan om rätt till ytterligare prisavdrag med hänvisning till att felet har värderats för lågt eller att tjänsten är behäftad med något annat fel. Rimligen bör S då inte heller kunna föra talan om ersättning utöver det avtalade priset i form av avhjälpandekostnad, oberoende av om anspråket hänför sig till ett fel som har prövats som en invändning mot K:s rätt till betalning.s. 659
10.Om däremot köparen har kompenserats upp till det avtalade priset bör domen angående betalningsskyldighet tillmätas enbart prejudiciell betydelse (positiv rättskraft) i en senare rättegång om ytterligare ersättningsanspråk från köparen, såvitt gäller förekomsten av fel eller dröjsmål. I fråga om fel eller dröjsmål som redan har prövats i den första rättegången kan den senare processen följaktligen begränsas till en prövning av ersättningens storlek. Beträffande andra fel eller dröjsmål bör köparen ha full frihet att åberopa dessa i en ny rättegång. Köparen har genom att i den första rättegången göra gällande vissa fel uppnått prisavdrag upp till det avtalade priset. Det saknas då anledning att ställa krav på honom eller henne att i samma rättegång åberopa också andra fel eller dröjsmål, särskilt som domstolen inte behöver pröva riktigheten av påståendet för att lämna säljarens talan om betalningsskyldighet utan bifall.s. 659
11.Hur inverkar då det ovan sagda på köparens möjligheter att väcka talan om att få ut överskjutande ersättning innan betalningsskyldigheten har prövats genom en lagakraftvunnen dom? Innan dess är det oklart om en blivande dom kommer att utgöra processhinder. Och kommer domens rättskraft att hindra en ny process, anses det ju enligt principen om litispendens också föreligga hinder mot att väcka en samtidig talan.s. 659
12.Om vi börjar med den situationen att säljaren har väckt talan om betalning måste köparen ha möjlighet att genstämningsvis föra talan om rätt att erhålla överskjutande ersättning (14:3 RB). Inte minst processekonomiska skäl talar för att köparen inte skall behöva vänta med att framställa sina krav till senare.s. 659
13.Mer tveksamt är om köparen bör tillåtas att väcka en sådan talan vid en annan domstol. Omständigheterna i rättsfallet tyder emellertid på att HD har ansett att säljarens talan om betalningsskyldighet inte är processhinder för en samtidig talan av köparen vid en annan domstol om ersättning utöver priset. Även om det finns flera möjliga lösningar på problemet ser jag inte att den av HD valda medför några särskilda komplikationer. Det viktiga i sammanhanget är att skapa en processekonomiskt gynnsam modell som motverkar onödiga processer och uppkomsten av motstridiga domslut.s. 659
14.Emellertid måste den av köparen vid en annan domstol väckta talan handläggas med beaktande av att det föreligger ett latent rättegångshinder. Målet bör därför förklaras vilande med stöd av 32:5 RB. Blir nämligen utgången i målet om köparens betalningsskyldighet att köparen skall betala åtminstone någon del av priset, är därmed också avgjort att köparen saknar rätt till ytterligare ersättning för fel eller dröjsmål, vilka som helst. Domen, som ålägger köparen att betala en del av priset, är rättegångshinder för det vilandeförklarade käromålet (se ovan). Det målet skall därför nu avvisas.s. 660
15.Men vad gäller då om köparen väcker talan om återfående av betalning och om ersättning utöver priset innan säljaren har väckt talan om betalning?s. 660
16.Frågeställningen är intressant endast i den situationen att köparen inte redan har erlagt hela köpeskillingen. I annat fall kan det inte uppstå konflikt mellan processer rörande å ena sidan köparens betalningsskyldighet och å andra sidan dennes rätt till prisavdrag etc.s. 660
17.Något hinder p.g.a. litispendens eller res judicata finns inte för att ta upp köparens talan i denna situation. Domstolen har alltså att pröva köparens rätt till prisavdrag och ersättning p.g.a. de fel och dröjsmål som denne påstår föreligger. En sådan dom hindrar inte köparen från att i en senare rättegång göra invändning eller kräva ytterligare prisavdrag/ersättning för andra fel och dröjsmål. Följdskador När det gäller följdskador konstaterar HD att rätten till ersättning skall behandlas som en motfordran, vilken enligt 17:11 st. 2 RB prekluderas endast efter åberopande. Domen avseende betalningsskyldighet saknar alltså relevans i en senare rättegång rörande följdskador — som inte har prövats tidigare — annat än möjligen som bevis. Så gäller i allmänhet för fordringsanspråk som har sitt ursprung i samma rättsförhållande. Exempelvis har en dom om skadestånd för sveda och värk ingen prejudiciell verkan i en senare rättegång om ersättning för inkomstförlust orsakad av samma skadegörande handling. Följdskador gör inte varan eller tjänsten mindre värd och kan därmed inte påverka priset. Det finns därför inte skäl att i detta hänseende se annorlunda på dessa anspråk än på motfordringar i allmänhet. Att skadorna har sitt ursprung i ett fel, som köparen kan ha förlorat rätten att processa om, förändrar inte denna bedömning. Vill säljaren skydda sig mot framtida krav p.g.a. följdskador kan han eller hon – samtidigt med talan om betalning – yrka fastställelse av att varan är felfri.s. 660