Närliggande

12.Från ovan angivna grundregel finns några i lag angivna undantag. Det finns alltså vissa fall där lagreglerat personligt betalningsansvar för bolagets skulder inträder. Dessa avser påföljd för bolagsfunktionärer och andra då de försummat sina skyldigheter i olika avseenden eller då överträdelser skett av vissa bestämda regler. Bestämmelserna torde inte uppfattas som något åsidosättande av principen om aktieägarens frihet från personligt ansvar för bolagets förpliktelser. I de situationer då betalningsanspråk riktas mot ägaren eller någon annan på grund av att han uttryckligen, till exempel genom att teckna borgen, åtagit sig ett personligt ansvar, eller då han genom konkludent handlande givit associationens borgenärer grundad anledning tro att han personligen skulle svara för uppkommande förbindelser, är den legala grunden för delägarnas bundenhet däremot av avtalsrättslig karaktär. Dessa situationer faller därför också utanför ansvarsgenombrott där personligt ansvar för delägarna kommit eller satts i fråga med stöd av allmänna rättsgrundsatser. 2.1.2 Koncernproblematiken Antalet koncerner har ökat kraftigt under senare tid och koncernfrågor har därmed blivit allt mer aktuella. Som framförts ovan är enligt den svenska aktiebolagsrätten varje aktiebolag en självständig juridisk person med ett eget intresse. Från olika utgångspunkter ser man emellertid ofta koncernen som en enhet och talar om s.k. ”enterprise approach”. Koncernen arbetar ofta mot ett övergripande mål för koncernen. Detta mål kan strida mot ett eller flera av koncernbolagens intressen. Det kan finnas en risk att ett eller flera dotterbolag kan komma att bli osjälvständiga genom att moderbolaget i praktiken har övertagit ledningen av dotterbolaget. Skyddet för dotterbolagets borgenärer kan då bli ett problem. Det har därför ifrågasatts om koncerner alltid uppfyller de förutsättningar som måste vara för handen för att en associationsform skall kunna utrustas med begränsat ansvar och om det är lämpligt att moderbolag har begränsat ansvar i förhållande till dotterbolag. Enligt Darpö verkar det också finnas en vilja inom koncerner att tillståndet till en verksamhet skall innehas av en övergripande juridisk person trots att verksamheten bedrivs av ett eller flera andra separata bolag. 2.1.3 Ansvarsgenombrott enligt svensk rätt Svensk rätt innehåller inte lagregler om ansvarsgenombrott. I rättspraxis har däremot frågan om ansvarsgenombrott diskuterats i några fall, av vilka flera avser annat än relationen mellan moder- och dotterbolag. I litteraturen har bl.a. följande uttalanden gjorts om ansvarsgenombrott. Hellner har uttalat att principen inte torde kunna tillämpas på andra bolag än dem som har ett begränsat antal delägare, driver en verksamhet som är osjälvständig i förhållande till delägarnas egen verksamhet och därvid eftersträvar att tillgodose delägarnas direkta intressen mera än att uppnå vinst inom bolaget, samt har i förhållande till sannolika skadeståndsanspråk begränsade tillgångar. Kedner-Roos har uttalat att ansvarsgenombrott torde kunna komma i fråga i fall där delägare på ett stötande sätt använt bolags- eller föreningsformen för att minimera sin egen ersättningsskyldighet och där bolaget eller föreningen utrustats med helt otillräckliga kapitalresurser, och att detta ligger särskilt nära till hands när ansvarssubjektet är ett kapitalsvagt dotterbolag till ett finansiellt bättre utrustat moderbolag. Enligt Rodhe kan man återfinna tre rekvisit som tillsammans motiverar ansvarsgenombrott: frånvaro av eget intresse, osjälvständighet och underkapitalisering. Krister Moberg anser också att underkapitalisering, osjälvständig förvaltning och osjälvständig verksamhet är exempel på omständigheter som skulle kunna medföra att ett dotterbolag anses såsom osjälvständigt. Enligt honom fordras det vidare att osjälvständigheten har nått en sådan nivå att man kan tala om ett illojalt användande av bolagsformen. Denna åsikt har emellertid uttryckligen framförts endast i ett par hovrättsavgöranden.s. 909