Rättspraxis

1.Rättspraxis i ämnet är mycket sparsam och från HD har vi endast funnit ett fall där verkställighetsregeln uttryckligen åberopats, NJA 1931 s. 667. Omständigheterna i målet var följande. A hade sålt en fastighet till ett aktiebolag. Enligt då gällande rätt kunde ett aktiebolag inte utan särskilt tillstånd förvärva en svensk fastighet om bolagets bolagsordning saknade förbehåll mot utländskt ägande. Vid A:s konkurs yrkade A:s konkursbo att försäljningen av fastigheten skulle förklaras ogiltig eftersom köparbolaget vid tidpunkten för överlåtelsen saknade s.k. utlänningsförbehåll i bolagsordningen. Överlåtelsen hade skett i november 1921. Genom två bolagsstämmor i februari 1922 hade utlänningsförbehåll införts i bolagsordningen och ändringen registrerades i april samma år. Konkursboet anförde bl.a. att besluten om ändring av bolagsordningen inte kunnat gå i verkställighet före registreringen. Köpet hade således blivit ogiltigt dessförinnan och ej kunnat återupplivas genom registreringen. HD fann emellertid att eftersom köpare och säljare fick anses ha bekräftat köpet efter registreringen skulle konkursboets ogiltighetstalan ogillas. Domen har tolkats så att om parterna bekräftar avtalet efter det att ogiltighetsgrunden avhjälpts medför det att avtalet i efterhand blir gällande mellan parterna redan från och med avtalets ingående, oaktat att det ursprungligen varit ogiltigt. Intressant i nuvarande sammanhang är att HD bestämde tidpunkten för ogiltighetsgrundens upphörande (dvs. tidpunkten för att bolagsordningen kom att innehålla ett utlänningsförbehåll) till registreringstidpunkten och inte till tidpunkten för stämmans ändringsbeslut. HD förefaller således ha beaktat verkställighetsregeln och bolagsordningens nya lydelse har inte godtagits före registreringen.s. 699

2.I NJA 1983 s. 229 var det fråga om en firmatecknare i ett aktiebolag kunde göras personligt betalningsansvarig för en beställning av ett elabonnemang. En förutsättning för ett sådant ansvar var enligt 94 § i 1944 års aktiebolagslag (numera 16:3 ABL) att ställföreträdaren inte tecknat bolagets firma och att det inte heller framgick av handlingens innehåll att den utfärdats för bolagets räkning. Vid tidpunkten för abonnemangsanmälan hade bolaget anmält ändrad styrelse, firmatecknare och firma till PRV, men dessa beslut hade inte registrerats. Ändå hade den nyvalda styrelsen (Björn S) undertecknat beställningen med den nya firman (Restaurant AB Elektra). Hovrätten anförde följande beträffande betydelsen av de fattade, men inte registrerade, besluten. Av protokollen framgår att Björn S valts till styrelse i bolaget, att han ensam ägt teckna bolagets firma samt att bolagets firma skulle vara Restaurant AB Elektra.s. 700

3.Oaktat registrering av angivna ändringar ej skett när abonnemangsanmälan gjordes d 29 april 1976 utgjorde Björn S vid denna tidpunkt styrelse i bolaget, vars firma då rätteligen var Svetskonsult M. Eriksson AB, och tecknade bolagets firma. Med hänsyn till att bolagets registreringsnummer angivits i anmälan fann hovrätten att det fick anses framgå att denna utfärdats på bolagets vägnar. Att felaktig firma hade angivits föranledde inte annan bedömning. HD fastställde hovrättens dom. Domstolarna synes ha förutsatt att firmaändringen inte blev gällande förrän den registrerats, till skillnad från ändringen av styrelsen. En förklaring härtill skulle kunna vara att verkställighetsregeln beaktats — en firmaändring kräver till skillnad från en ändring av styrelsen en bolagsordningsändring. I detta sammanhang kan också nämnas det snarlika rättsfallet RH 1986:7. Även i det målet hade en beställning gjorts under en beslutad men inte registrerad firma. Hovrätten anförde att det vid beställningen angivna bolaget fick antagas vara identiskt med det registrerade bolaget. Uttalandet tyder på att hovrätten inte ansåg att firman ändrats redan genom bolagsstämmobeslutet. Annars hade bolagets rätta firma varit den nya firman och det hade inte funnits anledning att antaga att samma bolag avsågs. Tingsrätten var i målet ännu tydligare på denna punkt, där anfördes att den rätta firman för bolaget vid tidpunkten för beställningen var den gamla firman.s. 700

4.Ytterligare ett rättsfall av intresse är RH 1991:49. I målet var fråga om ett aktiebolag skulle tvingas träda i likvidation på grund av att årsredovisning inte inom föreskriven tid efter bokslutsdagen ingivits till PRV. Bolaget invände att det inte varit skyldigt att inge årsredovisningen vid den tidpunkt som PRV hävdade, eftersom bolaget hade ändrat sin bolagsordning och bytt bokslutsdag. Därmed hade räkenskapsåret förlängts. Hovrätten uttalade följande. Eftersom ett beslut om ändring av räkenskapsår inte får verkställas förrän registrering har skett, finner hovrätten att bedömningen i förevarande mål skall göras på grundval av de uppgifter om bolagets räkenskapsår som framgår av registreringsbeviset. Hovrätten ansåg således att bolagsordningen inte ändrats och att den gamla bolagsordningen skulle tillämpas. Något åtgärdsförbud omtalades inte.s. 700

5.Slutligen kan från allmän domstol anföras ett mål rörande bostadsrättsförenings stadgar. I 9:25 bostadsrättslagen finns en bestämmelse om ändring av föreningens stadgar som motsvarar 9:35 ABL. I NJA 1999 s. 171 hade en bostadsrättsförening (S:t Erik) i sin stadga intagit en bestämmelse om att en viss årlig avgäld skulle betalas till en annan förening (HSB Stockholm). Den i målet aktuella avgälden förföll till betalning den 1 maj 1992 och fråga i målet var bl.a. om HSB Stockholm nu kunde åberopa fordran på avgälden till kvittning av en skuld till S:t Erik. Föredragande i målet anförde bl.a. följande. S:t Erik antog nya stadgar, utan bestämmelse om avgäld, genom föreningsstämmobeslut d 23 okt och 26 nov 1991. Registrering kom emellertid inte att ske förrän d 24 aug 1995.s. 701

6.Enligt 9 kap. 25 § bostadsrättslagen skall ett beslut om ändring av stadgarna genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett. S:t Erik har därför att följa de gamla stadgarna för den tid kvittningsyrkandet avser. Föredragande gjorde därmed samma bedömning som hovrätten tidigare gjort i fråga om verkställighetsregeln. HD fann å sin sida inte skäl att i målet ta ställning till verkställighetsregelns betydelse utan anförde följande. Skyldigheten att enligt stadgarna betala avgäld upphör … när bestämmelsen därom ändras … Genom stämmobeslut under hösten 1991 togs avgäldsbestämmelsen bort ur S:t Eriks stadgar, såvitt framgått med avsikten att ändringen skulle bli verksam vid S:t Eriks utträde ur HSB Stockholm vid utgången av år 1991. En ändring av en bostadsrättsförenings stadgar kräver enligt 9 kap. 25 § bostadsrättslagen (1991:614) för verkställighet att den registreras hos Patent- och registreringsverket. Så skedde i detta fall först d 24 aug 1995. Förhållandet har emellertid inte åberopats av HSB Stockholm och ändringen bör därför i målet anses verksam från årsskiftet 1991/1992, då avgäldsskyldigheten sålunda upphörde. S:t Eriks överklagande skall därför bifallas. Eftersom den uteblivna registreringen inte åberopats ansågs stadgeändringen ha trätt i kraft redan vid den tidpunkt stämman hade beslutat om. HD:s uttryckssätt antyder att om den uteblivna registreringen hade åberopats skulle bedömningen ha blivit den motsatta. Frågan om underlåtenheten att betala avgälden skulle kunnat vara en otillåten verkställighetsåtgärd berördes över huvud taget inte i målet.s. 701

7.I förvaltningsdomstolarna har verkställighetsregeln aktualiserats i samband med omläggning av räkenskapsår. När ett aktiebolag ändrar bestämmelsen om räkenskapsår i bolagsordningen kan det enligt 12 § bokföringslagen använda sig av ett förlängt eller förkortat omläggningsår. I fall när bolagsordningsändringen inte registrerats före utgången av det gamla räkenskapsåret har fråga uppstått om bolaget ändå kunnat taxeras för det begärda omläggningsåret. I RÅ 1962 Fi 1185 godtogs inte en redovisning enligt det nya räkenskapsåret medan utgången i RÅ 1967 Fi 1383 blev den motsatta. Emellertid är notiserna ytterst kortfattade och ger inget klart besked om grunderna för Regeringsrättens beslut. Från senare tid har problemet behandlats i RÅ 1993 ref. 17 där omständigheterna var följande. Ett aktiebolag beslöt på extra bolagsstämma den 28 juni 1988 att ändra sin bokslutsdag så att räkenskapsåret skulle omfatta kalenderår från att tidigare ha avsett tiden 1 juli–30 juni. För att åstadkomma omläggningen förlängde bolaget räkenskapsåret 1987-07-01–1988-06-30 till att omfatta tiden 1987-07-01–1988-12-31, dvs. en förlängning till 18 månader. Beslutet om ändring av bolagsordningen togs av bolagsstämman den 28 juni 1988 och registrerades den 6 oktober samma år. Taxeringsnämnden godtog inte bolagets deklaration för det förlängda räkenskapsåret eftersom ändringsbeslutet avseende bolagsordningen inte registrerats före utgången av det löpande räkenskapsåret. Regeringsrätten konstaterade att förlängningen var förenlig med bokföringslagen och kommunalskattelagen och anförde därefter följande beträffande verkställighetsregeln. Varken av lagtexten eller av dess motiv framgår närmare vilken innebörd det har att ett beslut ej får ”verkställas” förrän registrering skett. Det torde inte heller vara möjligt att i alla hänseenden varom bolagsordningen skall ge besked ge uttrycket en och samma innebörd. När de bolagsrättsliga reglerna inte ger klart utslag åt något håll får frågan om registreringens betydelse bedömas med beaktande av syftet med registreringen, dvs. förutom laglighetsprövning främst möjlighet till insyn och kontroll.s. 702

8.Vid en sådan bedömning finns det enligt Regeringsrättens mening ingen anledning att anlägga ett strikt formellt synsätt så att hinder skulle möta mot att vidta varje åtgärd som grundar sig på en ändring i bolagsordningen som beslutats men ännu ej registrerats. I den nu aktuella frågan om registreringens betydelse vid ändring av räkenskapsår bör verkställighetshinder anses föreligga endast när fråga är om att i enlighet med en beslutad men ej registrerad ändring vidta åtgärder som har i princip definitiv karaktär, t.ex. att färdigställa — eller underlåta att färdigställa — ett årsbokslut e.d.s. 702

9.Den ifrågavarande ändringen av bolagsordningen har beslutats före utgången av det då löpande räkenskapsåret 1/7 1987–30/6 1988. Ändringen — som då annat inte påståtts får antas genast ha anmälts för registrering till PRV — har registrerats hos verket den 6 oktober 1988. Det har inte framkommit något som i enlighet med det tidigare anförda utgör hinder mot att, såsom bolaget avsett, tillämpa det nya räkenskapsåret så att bolaget vid 1989 års taxering får redovisa ett till 18 månader förlängt räkenskapsår. Denna dom är inte lika kortfattad som domarna från 1962 och 1967 men ändå lämnar den flera viktiga frågor obesvarade. Vad Regeringsrätten anför om hinder mot att vidta åtgärder tyder på att rätten tolkar verkställighetsregeln som ett åtgärdsförbud. Vilken följd det skulle kunna få att ett bolag företar en otillåten verkställighetsåtgärd framgår emellertid inte. Eftersom Regeringsrätten godtog bolagets omläggningsår framgår det inte under vilka förutsättningar rätten kunnat tänka sig att underkänna bolagets deklaration. Det är dock värt att notera att Regeringsrätten inte diskuterar om bolagsordningsändringen är civilrättsligt ogiltig i något avseende. Inte heller diskuteras giltigheten av bolagets beslut att tillämpa det förlängda omläggningsåret. I aktiebolagslagen stadgas att bolagsordningen skall ange vilket räkenskapsår (i praktiken bokslutsdag) bolaget har och i bokföringslagen anges vilka bokslutsdagar och omläggningsår bolaget kan välja. Inte desto mindre är det ett civilrättsligt beslut vilket räkenskapsår bolaget väljer. Det är bolagsstämman som fattar beslut om bolagsordningens lydelse medan det torde falla under styrelsens allmänna förvaltningsrätt att besluta om vilket omläggningsår som skall gälla. I princip skall skatterätten följa civilrätten, varför det kan tyckas att den civilrättsliga giltigheten av de fattade besluten var själva kärnfrågan i målet. Regeringsrätten går emellertid direkt på frågan om verkställighetsregeln medför att bolaget skall taxeras för annat räkenskapsår. Det förefaller därför som om rätten inte ifrågasatt den civilrättsliga giltigheten utan endast gjort en skatterättslig bedömning. I föredragningspromemorian anfördes att frågan i målet var vilken betydelse verkställighetsregeln hade ”ur skatterättslig synvinkel”. Föredragande poängterade att PRV godkänt bolagets årsredovisning och anförde vidare följande. Enligt min uppfattning bör man inte i förevarande fall skatterättsligt åberopa en civilrättslig bestämmelse när man vill förhindra skatteplanering vid omläggning av räkenskapsår. Detta bör ske genom skatterättslig lagstiftning. Viss betydelse har även det samband mellan redovisning och beskattning som finns. Härigenom undviks bl.a. den olägenheten med dubbla bokslut. Mot RSV:s argumentation skulle kunna anföras att — när väl registrering skett — måste utomstående intressenter kunna utgå ifrån att de registrerade uppgifterna är riktiga. Även Kammarrätten i Jönköping har prövat en omläggning av räkenskapsår i mål nr 6585-1993 den 21 december 1995 (ej prövningstillstånd i Regeringsrätten). Kammarrätten hänvisade till RÅ 1993 ref. 17 och anförde bl.a. följande. Med hänvisning till syftet med registreringen — förutom laglighetsprövningen främst möjligheten till insyn och kontroll — fann Regeringsrätten att hinder inte förelåg att verkställa en beslutad förlängning av räkenskapsåret, trots att ändringen inte registrerades av PRV förrän mer än tre månader förflutit från tidpunkten för bolagsstämman. Av Regeringsrättens domskäl får emellertid anses framgå att en förutsättning för att verkställighet skall kunna ske, är att ändringen av bolagsordningen — såsom anges i 9 kap. 14 § tredje stycket ABL [numera 9:35 ABL] — genast anmäls för registrering. — Kammarrätten gör följande bedömning. — Bolaget beslutade på extra bolagsstämma den 20 december 1987 genom ändring av bolagsordningen förlänga det aktuella räkenskapsåret med fyra månader till att gälla tiden 1 januari 1987–30 april 1988. Ändringen anmäldes för registrering hos PRV först den 2 mars 1988. Vid sådant förhållande har bolaget enligt 9 kap. 14 § tredje stycket ABL inte ägt rätt att på sätt som skett verkställa ändringen av bolagsordningen. Vid taxeringen för 1988 hade bolaget således att redovisa räkenskapsåret den 1 januari–31 december 1987. Här säger kammarrätten, utan reservationer, att verkställighet av bolagsordningsändring inte kan ske om ändringsbeslutet inte genast anmäls för registrering. Något undantag för den situationen att ändringen ändå har registrerats av PRV nämns inte och kammarrätten fastställer inte om verkställigheten skett före eller efter registrering. Av målet framgår att registrering hos PRV skedde före den sista dagen för bolaget att avge deklaration enligt den gamla bokslutsdagen. Det kan verka som att en följd av kammarrättens ståndpunkt blir att en ändring av bolagsordningen förfaller om anmälan för registrering inte sker genast; i vart fall kommer den aldrig att kunna verkställas. Ett bolag som försitter tiden för registreringsanmälan skulle således bli tvunget att fatta ett nytt ändringsbeslut och PRV torde rimligen vara förhindrat att registrera ett för sent anmält ändringsbeslut. Eftersom PRV:s nuvarande praxis är att registrera även bolagsordningsändringar som inte genast anmälts för registrering, skulle aktiebolagsregistret innehålla ett stort antal overkställbara bolagsordningar. En sådan tolkning av verkställighetsregeln har inte tidigare förordats vare sig i förarbeten eller i doktrin och följer inte heller av RÅ 1993 ref. 17. Det bör dock noteras att kammarrätten liksom Regeringsrätten inte uttryckligen tar ställning till den civilrättsliga giltigheten av aktuella beslut utan ger verkställighetsregeln den direkta sanktionen att bolaget taxeras för annat räkenskapsår. Att en regel i aktiebolagslagen skulle reglera vilket beskattningsår ett bolag skall taxeras för får anses uteslutet, varför kammarrättens dom snarast förefaller ge uttryck för en rent skatterättslig regel av angivet innehåll. Ett aktiebolag skulle således under de i målet aktuella omständigheterna taxeras för ett annat räkenskapsår än det som följer av civilrättsliga regler.s. 702

10.Enligt vår uppfattning är det svårt att urskilja några klara linjer i ovan redovisad praxis. Domskälen är genomgående kortfattade på de avgörande punkterna. Det framgår dock tydligt att verkställighetsregeln inte bara är en osanktionerad ordningsregel. De allmänna domstolarna betonar främst den gamla bolagsordningens giltighet fram till registreringen, medan förvaltningsdomstolarna snarare synes luta åt att upprätthålla ett åtgärdsförbud. Det kan dock inte uteslutas att förvaltningsdomstolarna, trots domarnas generella formuleringar, endast gjort en skatterättslig bedömning och inte tagit ställning till den civilrättsliga betydelsen av verkställighetsregeln.s. 705