Stycket

9.Den ifrågavarande ändringen av bolagsordningen har beslutats före utgången av det då löpande räkenskapsåret 1/7 1987–30/6 1988. Ändringen — som då annat inte påståtts får antas genast ha anmälts för registrering till PRV — har registrerats hos verket den 6 oktober 1988. Det har inte framkommit något som i enlighet med det tidigare anförda utgör hinder mot att, såsom bolaget avsett, tillämpa det nya räkenskapsåret så att bolaget vid 1989 års taxering får redovisa ett till 18 månader förlängt räkenskapsår. Denna dom är inte lika kortfattad som domarna från 1962 och 1967 men ändå lämnar den flera viktiga frågor obesvarade. Vad Regeringsrätten anför om hinder mot att vidta åtgärder tyder på att rätten tolkar verkställighetsregeln som ett åtgärdsförbud. Vilken följd det skulle kunna få att ett bolag företar en otillåten verkställighetsåtgärd framgår emellertid inte. Eftersom Regeringsrätten godtog bolagets omläggningsår framgår det inte under vilka förutsättningar rätten kunnat tänka sig att underkänna bolagets deklaration. Det är dock värt att notera att Regeringsrätten inte diskuterar om bolagsordningsändringen är civilrättsligt ogiltig i något avseende. Inte heller diskuteras giltigheten av bolagets beslut att tillämpa det förlängda omläggningsåret. I aktiebolagslagen stadgas att bolagsordningen skall ange vilket räkenskapsår (i praktiken bokslutsdag) bolaget har och i bokföringslagen anges vilka bokslutsdagar och omläggningsår bolaget kan välja. Inte desto mindre är det ett civilrättsligt beslut vilket räkenskapsår bolaget väljer. Det är bolagsstämman som fattar beslut om bolagsordningens lydelse medan det torde falla under styrelsens allmänna förvaltningsrätt att besluta om vilket omläggningsår som skall gälla. I princip skall skatterätten följa civilrätten, varför det kan tyckas att den civilrättsliga giltigheten av de fattade besluten var själva kärnfrågan i målet. Regeringsrätten går emellertid direkt på frågan om verkställighetsregeln medför att bolaget skall taxeras för annat räkenskapsår. Det förefaller därför som om rätten inte ifrågasatt den civilrättsliga giltigheten utan endast gjort en skatterättslig bedömning. I föredragningspromemorian anfördes att frågan i målet var vilken betydelse verkställighetsregeln hade ”ur skatterättslig synvinkel”. Föredragande poängterade att PRV godkänt bolagets årsredovisning och anförde vidare följande. Enligt min uppfattning bör man inte i förevarande fall skatterättsligt åberopa en civilrättslig bestämmelse när man vill förhindra skatteplanering vid omläggning av räkenskapsår. Detta bör ske genom skatterättslig lagstiftning. Viss betydelse har även det samband mellan redovisning och beskattning som finns. Härigenom undviks bl.a. den olägenheten med dubbla bokslut. Mot RSV:s argumentation skulle kunna anföras att — när väl registrering skett — måste utomstående intressenter kunna utgå ifrån att de registrerade uppgifterna är riktiga. Även Kammarrätten i Jönköping har prövat en omläggning av räkenskapsår i mål nr 6585-1993 den 21 december 1995 (ej prövningstillstånd i Regeringsrätten). Kammarrätten hänvisade till RÅ 1993 ref. 17 och anförde bl.a. följande. Med hänvisning till syftet med registreringen — förutom laglighetsprövningen främst möjligheten till insyn och kontroll — fann Regeringsrätten att hinder inte förelåg att verkställa en beslutad förlängning av räkenskapsåret, trots att ändringen inte registrerades av PRV förrän mer än tre månader förflutit från tidpunkten för bolagsstämman. Av Regeringsrättens domskäl får emellertid anses framgå att en förutsättning för att verkställighet skall kunna ske, är att ändringen av bolagsordningen — såsom anges i 9 kap. 14 § tredje stycket ABL [numera 9:35 ABL] — genast anmäls för registrering. — Kammarrätten gör följande bedömning. — Bolaget beslutade på extra bolagsstämma den 20 december 1987 genom ändring av bolagsordningen förlänga det aktuella räkenskapsåret med fyra månader till att gälla tiden 1 januari 1987–30 april 1988. Ändringen anmäldes för registrering hos PRV först den 2 mars 1988. Vid sådant förhållande har bolaget enligt 9 kap. 14 § tredje stycket ABL inte ägt rätt att på sätt som skett verkställa ändringen av bolagsordningen. Vid taxeringen för 1988 hade bolaget således att redovisa räkenskapsåret den 1 januari–31 december 1987. Här säger kammarrätten, utan reservationer, att verkställighet av bolagsordningsändring inte kan ske om ändringsbeslutet inte genast anmäls för registrering. Något undantag för den situationen att ändringen ändå har registrerats av PRV nämns inte och kammarrätten fastställer inte om verkställigheten skett före eller efter registrering. Av målet framgår att registrering hos PRV skedde före den sista dagen för bolaget att avge deklaration enligt den gamla bokslutsdagen. Det kan verka som att en följd av kammarrättens ståndpunkt blir att en ändring av bolagsordningen förfaller om anmälan för registrering inte sker genast; i vart fall kommer den aldrig att kunna verkställas. Ett bolag som försitter tiden för registreringsanmälan skulle således bli tvunget att fatta ett nytt ändringsbeslut och PRV torde rimligen vara förhindrat att registrera ett för sent anmält ändringsbeslut. Eftersom PRV:s nuvarande praxis är att registrera även bolagsordningsändringar som inte genast anmälts för registrering, skulle aktiebolagsregistret innehålla ett stort antal overkställbara bolagsordningar. En sådan tolkning av verkställighetsregeln har inte tidigare förordats vare sig i förarbeten eller i doktrin och följer inte heller av RÅ 1993 ref. 17. Det bör dock noteras att kammarrätten liksom Regeringsrätten inte uttryckligen tar ställning till den civilrättsliga giltigheten av aktuella beslut utan ger verkställighetsregeln den direkta sanktionen att bolaget taxeras för annat räkenskapsår. Att en regel i aktiebolagslagen skulle reglera vilket beskattningsår ett bolag skall taxeras för får anses uteslutet, varför kammarrättens dom snarast förefaller ge uttryck för en rent skatterättslig regel av angivet innehåll. Ett aktiebolag skulle således under de i målet aktuella omständigheterna taxeras för ett annat räkenskapsår än det som följer av civilrättsliga regler.s. 702