Rättsfall

RÅ 2006 ref. 73

Rättskälldiskussion

Citera

RÅ 2006 ref. 73

BibTeX

@misc{ra-2006-ref-73,
  author       = {{Regeringsrätten}},
  title        = {{RÅ 2006 ref. 73}},
  year         = {2006},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

7 hänvisningar i 6 artiklar · 7 stycken/fotnoter

”One size fits all”?1 hänvisning

Emelie Kankaanpää Thell · SvJT 2026 s. 168–181 · 1 ställe

Inspiration till denna utgångspunkt har hämtats från diskussionen om att ”one size fits all” inte är en eftersträvansvärd lösning på de olika utmaningar barn kan ha beroende på vilken kontext de befinner sig i som förts av Twum-Danso Imoh, A., Llobet, V., Reynaert, D. och Vandenhole, W. i kapilet Conclusion, i Llobet, V., Reynaert, D., Twum-Danso Imoh, A. & Vandenhole, W., (red.), Critical Children’s Rights Studies: A Research Companion, Routledge, 2025, s. 301. Jfr även Daly, A., No Weight for ‘Due Weight’? A Children’s Autonomy Principle in Best Interest Proceedings, The International Journal of Children’s Rights, Volume 26: Issue 1, 2018. 1 6 Se vidare Singer, A., Föräldraskap i rättslig belysning, avsnitt 7.2. 17 Detta resonemang kan jämföras med Bainhams uppdelning av föräldrabegreppet i tre delar; parentage, parenthood och parental responsabilities, se Bainham, A., Parentage, Parenthood and Parental Responsibility: Subtle, Elusive Yet Important Distinctions i Gilmore, S. (red.), Parental Rights and Responsibilities, Routledge, 2017. Exempel på rättsligt ansvar som kan åvila personer med en föräldraliknande roll är att den som varaktigt bor tillsammans med ett barn och med en förälder som har vårdnaden om barnet och som är gift eller har eget barn med föräldern är subsidiärt underhållsskyldig (7 kap. 5 § FB). För en vidare diskussion om föräldraansvar se Kankaanpää Thell, E., Från föräldrars ansvar till ansvarsfrihet för föräldrar: En rättsvetenskaplig studie av föräldrars begränsande och tillrättavisande handlingar mot barn, 2023. 18 Jfr exempelvis Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14 (2013) om Barnets rätt att i första hand få beaktat vad som bedöms vara barnets bästa, p. 60. 19 Jfr artikel 16 i barnkonventionen. 20 Se exempelvis Haas mot Nederländerna, nr 36983/97, dom 13 januari 2004. Se även Odièvre mot Frankrike, nr 42326/98, dom 13 februari 2003 och Jäggi mot Schweiz, nr 58757/00, dom 13 juli 2006 avseende rätten att få veta sitt ursprung. 21 Se exempelvis Valdís Fjölnisdóttir m.fl. mot Island, nr 71552/17, dom 18 maj 2021. 2 2 Paradiso och Campanelli mot Italien, nr 25358/12, dom 24 januari 2017, p. 141 och 215. Jfr ”Det kaliforniska surrogatarrangemanget” NJA 2019 s. 504 p. 32 och ”Surrogatarrangemanget i Arkansas” NJA 2019 s. 969 p. 13. Det kan i sammanhanget noteras att i artikel 12 Europakonventionen uttrycks en rätt bilda familj i enlighet med nationell lag. För ytterligare redogörelse för Europadomstolens praxis i frågor om rättsligt föräldraskap se SOU 2022:38, kapitel 7. 23 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 5 (2003) Allmänna åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter (artikel 4, 42 och 44.6), p. 12. 24 Se exempelvis Strand Lobben m.fl. mot Norge, nr 37283/13, dom 10 september 2019, p. 204. Se även Dane, L., Europadomstolen och barnets bästa, Förvaltningsrättslig Tidskrift, häfte 2, 2015. 25 Se exempelvis Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 7 (2005) Genomförandet av barnets rättigheter under tidig barndom, p. 13. 26 Se exempelvis Eekelaar, J., The Interests of the Child and the Child's Wishes: The role of Dynamic Self-Determinism, International Journal of Law, Policy and the Family, 8(1), 1994, s. 42 ff., Daly, A., Children, Autonomy and the Courts. Beyond the Right to be Heard, Stockholm Studies in Child Law and Children’s Rights, Volume: 3, Brill, 2018, Vandenhole, W., Distinctive Characteristics of Children’s Human Rights Law, i Brems, E, Desmet, E. & Vandenhole, W. (red.), Children’s Rights Law in the Global Human Rights Landscape: Isolation, Inspiration, Integration? Routledge, 2017, s. 26 f. och Twum-Danso Imoh, A., Llobet, V., Reynaert, D. och Vandenhole, W., Conclusion, i Llobet, V., Reynaert, D., Twum-Danso Imoh, A. & Vandenhole, W., (red.), Critical Children’s Rights Studies: A Research Companion, Routledge, 2025, s. 313. 27 Jag behandlar denna fråga mer djupgående i antologikapitlet Barns rätt till familjeliv och relation till sina (familjehems)föräldrar – balansering mellan och respekt för barns olika betydelsefulla relationer, i Holappa, T. Kankaanpää Thell, E. & Leviner, P. (red.), Barnkonventionen i svensk rätt: Genomslag i lagstiftning och rättstillämpning. 2 8 För en diskussion om familjestabilitet som ett relevant intresse se Agell, A., Individ, familj, stat. Om värderingar i familjerättslagstiftningen under 1900-talet, SvJT 1984 s. 715 ff. 29 Se exempelvis Tavli mot Turkiet, nr 11449/02, dom 9 november 2006. Avgörandet rörde frågor om möjlighet till hävande av föräldraskap och Europadomstolen förde fram att det måste finnas en rimlig balans mellan intresset av trygghet och rättslig säkerhet i familjerelationer och den rättsliga förälderns intresse att få föräldraskapet hävt, p. 36. 30 Se exempelvis prop. 2024/25:10 Tryggare hem för barn. 31 Se exempelvis prop. 1975/76:170 om ändring i föräldrabalken, m.m., prop. 1990/91:8 om vårdnad och umgänge, prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge och prop. 2020/21:150 Ett stärkt barnrättsperspektiv i vårdnadstvister. 32 Det innebär emellertid inte att det saknar relevans. Tillgodoseendet av barnets bästa i betydelsen stabilitet i rådande föräldraförhållanden har tidigare hanterats genom bl.a. tidsfrister avseende möjligheten att väcka talan om hävande. Fram till 1977 fanns det begränsningar i möjligheterna att häva faderskap, se exempelvis prop. 1975/76:170, s. 134 f. Numera finns inga tidsfrister förutom för arvingar (3 kap. 1 och 14 §§ FB). I SOU 2022:38 föreslogs att en talefrist för föräldrar skulle införas. 33 Se exempelvis prop. 2004/05:137 Assisterad befruktning och föräldraskap, s. 42 ff. Jfr NJA 2015 s. 675. 3 4 I artikeln avses med genetiskt band det band som är relaterat till de könsceller genom vilka barnet tillkommit och med biologiskt band avses det band som följer av att bära och föda barn. Terminologin motsvarar den som används i Jonsson, E., Konstruktioner av den sexuella familjen: Styrning av föräldrablivande i rättslig reglering av assisterad befruktning och juridiskt föräldraskap, s. 37. 35 Det kan också röra frågor om bl.a. erkännanden av utländska föräldraskap, se exempelvis Bogdan, M., HD om erkännande i Sverige av utomlands genomfört arrangemang avseende surrogatmoderskap, SvJT 2019 s. 700 ff. och Hellner, M., Erkännande av utländska surrogatarrangemang, JT 2019–2020, s. 433 ff. 36 Prop. 2020/21:176. En könsneutral föräldraskapspresumtion har diskuterats tidigare, se SOU 2001:10 Barn i homosexuella familjer och prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption. 37 Ensamadoption har varit möjligt sedan den första lagen om adoption 1917, se Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 33 till riksdagen med förslag till lag om barn utom äktenskap m. m.; given Stockholms slott den 20 januari 1917. 38 Se exempelvis prop. 2014/15:127 Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor. 39 Prop. 2017/18:155. 40 Prop. 2017/18:121 Modernare adoptionsregler. 41 ”Styvbarnsadoptionen I och II” NJA 2020 s. 980. 42 Inför en assisterad befruktning i enlighet med LGI ska en lämplighetsbedömning göras, 6 kap. 3 § och 7 kap. 5 §. Denna lämplighetsbedömning handlar emellertid inte om det rättsliga föräldraskapet i strikt mening utan om behandlingens genomförande. 43 Se exempelvis prop. 1975/76:170, s. 131 f. 4 4 58 kap. 1 § rättegångsbalken och Walin, G., Vängby, S., Singer, A. och JänteräJareborg, M., Föräldrabalken (20 aug. 2025, version 24, JUNO), kommentaren Lag (1958:642) om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap, till 3 §. 45 När ett rättsligt föräldraskap hävs innebär det exempelvis att den ömsesidiga arvsrätten upphör, jfr emellertid NJA 1997 s. 645 som rörde hävande efter genomfört arvskifte. Även ett eventuellt vårdnadsförhållande upphör. Föräldern förlorar också sin möjlighet att väcka talan om vårdnad, boende och umgänge och möjlighet till umgänge är beroende av att vårdnadshavaren medverkar till ett sådant eller att socialnämnden väcker talan. Det finns emellertid inga regler om förlust av efternamn efter hävande. En talan om detta måste väckas, prop. 2015/16:180 En ny lag om personnamn, s. 57. Enligt praxis kan svenskt medborgarskap bestå efter hävande av föräldraskap, RÅ 2006 ref. 73. 4 6 Jfr Walin, G., Vängby, S., Singer, A., Jänterä-Jareborg, M., Föräldrabalken (20 aug. 2025, version 24, JUNO), kommentaren till 1 kap. 5 §. Se även ”Den avlidne fadern” NJA 2025 s. 852 som rörde faderskap efter assisterad befruktning. 47 Se även förordningen om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap. 48 Domstolens möjlighet att besluta om en rättsgenetisk undersökning av vävnad från en avliden person föreligger endast vid fastställande av faderskap. Att en sådan möjlighet inte finns vid talan om hävande av faderskap har motiverats av att intresset av stabilitet och förutsebarhet i en redan etablerad familjerelation talar mot en sådan möjlighet, se prop. 2020/21:176, s. 64 och ”DNA-släktforskningen” NJA 2023 s. 977, p. 9. 49 Se prop. 2020/21:176, s. 61, 64 och 90. Jfr SOU 2022:38, s. 484. 5 0 Det senare begreppet används i Kaldal, A. & Kankaanpää Thell, E., Barnets bästa i vårdnadstvister och i tvister om familjeekonomi vid separation. Med begreppet avses förfarandet före att en talan anhängiggörs och efter att talan väckts men innan huvudförhandling. 51 Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF), Att utreda och fastställa faderskap eller föräldraskap, uppdaterad 22 december 2022, s. 106. 52 Frågan har behandlats i SOU 2022:38 och SOU 2021:56 Nya regler om utländska föräldraskap och adoption i vissa fall. Jfr också NJA 2006 s. 505 som behandlade både frågan om vårdnadshavares samtycke till adoption och adoption efter separation samt Singer, A., ”Mater semper certa est”? JT 2006–2007, s. 424 ff. 53 En sådan talan kan med vissa begränsningar också föras av den presumerade förälderns arvingar, 3 kap. 1 och 14 §§ FB. Se även NJA 2006 s. 283 och Singer, A., Arvingars rätt att häva faderskap, JT 2006–07, s. 709 ff. 5 4 Se NJA 1984 s. 319 och RH 1997:21. Jfr NJA 1988 s. 525. 55 Walin, G., Vängby, S., Singer, A., Jänterä-Jareborg, M., Föräldrabalken (20 aug. 2025, version 24, JUNO), kommentaren till 3 kap. 2 §. Det framförs i kommentaren att barn från 15 år i regel kan föra sin egen talan. 56 Förslag om att ytterligare stärka barnets rättsliga ställning i dessa frågor samt ändra reglerna om förordnande av god man i dessa situationer har lagt fram i SOU 2022:38, s. 475 f. 57 Den som avses redovisas i SOU 2022:38, s. 458 f. 58 Angående god man och sådans bedömning av barnets bästa se exempelvis NJA 1971 s. 278. 5 9 Det går att tänka sig ytterligare lösningar. I SOU 2022:38 diskuteras bl.a. förändringar i närståendeadoptionsregleringen, se avsnitt 13.3. 60 Se SOU 2022:38, s. 449 f. Utredningens ståndpunkt var att hävandebedömningen inte bör inkludera ett beaktande av individuella omständigheter, bl.a. av förutsebarhetsskäl.fotnot 15 · s. 170

Högsta domstolen fortsätter omvandlingen av skadeståndsrätten1 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2014 s. 431–439 · 1 ställe

Medborgarskapsdomen är nog den principiellt viktigaste. Den gäller en svensk medborgare (i domen kallad BP) som förvärvat svenskt medborgarskap på grund av att fadern RP var svensk; år 2002 ändrade skattemyndigheten denna uppgift och registrerade honom i stället som medborgare i Storbritannien på den grund att RP förklarats inte vara far till BP. Efter överklagande upphävde Regeringsrätten år 2006 registreringsbeslutet; RF:s regel ansågs i princip inte ge möjlighet till att någon på detta vis mot sin vilja berövades sitt medborgarskap (se närmare RÅ 2006 ref. 73). BP hade på detta sätt varit ofrivilligt avregistrerad som svensk medborgare i 4 ½ år. Han yrkade nu ideellt skadestånd för denna överträdelse av RF. Skadeståndstalan ogillades av hovrätten, som liksom tingsrätten fann det inte komma i fråga att utan lagstöd utvidga rätten till ideellt skadestånd till att omfatta överträdelse av 2 kap. 7 § RF. HD kom emellertid till annat resultat.p. 4 · s. 432

Litteratur1 hänvisning

SvJT 2013 s. 217 · 1 ställe

KrUUt-projektet, som bl.a. syftar till annan tolkning än författaren, vilket att bättre sprida pedagogiska grepp kan bidra till att jag också ser andra och idéer mellan olika utbildnings-nyanser i den samlade bild som redomiljöer inom Uppsala universitet. visas. 4 Åhman s. 109 f. 5 Åhman s. 87–96. 6 Åhman s. 118–120. Åhman s. 127–130. 8 Åhman s. 151 ff. RÅ 2001 ref 72 der mellan de olika domstolargällde frågan om rättsprövning av ett nas villighet att utnyttja någon dispensärende om strandskydd där sökanden inte var ägare till marken ifråga. Som jag läser fallet var inte konventionen av större betydelse för frågan om ansökan kunde prövas el-år och i vissa fall kanske två ref 17 kan enligt min läsning inte ges innebörden att konventionen använts för att åsidosätta någon svensk bestämmelse. I RÅ 2004 ref 99 konstateras att kammarrätten förfarit felaktigt 9 Åhman s. 183–185. då den med direkt stöd av EKMR inte 10 Åhman s. 130–139. I ett antal mål medgivit rättsprövning enligt rätts-var frågan mer att beteckna som att prövningslagen, dvs. att konvention-svensk rätt saknade bestämmelser en använts felaktigt, inte att svensk och EU-rätt tillämpades därför direkt. lag gjort det. 11 Åhman s. 169 och s. 195. 1 2 Åhman s. 197. 13 Se Mål C-421/07 Damgaard [2009] ECR I-2629. sion av hur de norska domstolarna nog i något högre grad än de svenska anammat Europadomstolens sätt att lösa konventionsfrågor, bl.a. genom att avvisa ett krav på ”klart stöd” för tiden.14 avgöranden mot gällande norska regler. 1 4 Se Andenæs M./Bjørge E, Norske 15 Se sådana fall som RÅ 2006 ref 73, domstoler og utviklingen av mennes-NJA 2007 s 805, NJA 2008 s. 567 och kerettene, Jussens venner 2011 NJA 2012 s. 400 (det s.k. mangas. 251–286 för en intressant diskus-målet). grundlagsutredningen fann att 1 9 Se prop. 2001/02:72 s. 32 ff. ett synsätt som innebar att be-20 Se prop. 2009/10:80 s. 193–201 och 2009/10KU:19 s. 49 f. 21 I båda de nyligen utkomna grundlagskommentarerna redogörs relativt oförbindande för innehållet i i tidigare propositioner till änd-rättskällorna utan att någon bestämd uppfattning i sakfrågan anges, se 1 6 Jag har nog själv gjort mig skyldig Holmberg m.fl., Grundlagarna till sådana ordval. (2012) s. 492 och Eka m.fl. Rege17 NJA 1996 s. 370. ringsformen med kommentarer 18 SOU 2008:125 s. 500. (2012) s. 406.fotnot 1 · s. 220

Föräldraansvar i välfärdsrätten - om vårdnad, vårdnadstvister och barnskydd2 hänvisningar

Johanna Schiratzki · 2013, s. 1–262 · 2 ställen

Skadestånd vid brott mot regeringsformen?1 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2011 s. 605–629 · 1 ställe

Förutsättningarna för skadestånd enligt 2 kap. 7 § (om landsförvisning och fråntagande av medborgarskap) lär inte vara svåra att konstatera. Överträdelser lär inte bli så många, men där de uppkommer kan de medföra både ekonomisk och ideell skada (jfr RÅ 2006 ref. 73)..Närmare om rättighetsreglerna som ansvarsgrund · p. 11 · s. 616

Regeringsformens fri- och rättighetsskydd och skadestånd1 hänvisning

Clarence Crafoord · SvJT 2009 s. 1062–1068 · 1 ställe

I Regeringsrättens avgörande RÅ 2006 ref. 73 prövades innebörden av 2 kap. 7 § regeringsformen. Sakomständigheterna var sammanfattningsvis följande.Reflektioner med anledning av RÅ 2006 ref. 73 · p. 2 · s. 1064