Rättsfall
NJA 2023 s. 193
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2023 s. 193
BibTeX
@misc{nja-2023-s-193,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2023 s. 193}},
year = {2023},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Vad krävs för att ett skadeståndskrav ska anses framställt mot ansvarsförsäkrad? Skadan på kulturbyggnaden2 hänvisningar
- En skadelidande med en direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring har i sina strävanden mot ersättning av försäkringsbolaget en rad olika tidsfrister att beakta. För skadeståndsanspråket mot den ansvarsförsäkrade skadevållaren löper en preskriptionsfrist enligt preskriptionslagen (1981:130) (PreskL) eller enligt speciella preskriptionsregler. Försäkringsfallet ska anmälas till försäkringsgivaren enligt 7:2 försäkringsavtalslagen (2005:104) (FAL). Det kan finnas villkor som anger att ersättningsanspråk ska framställas till försäkringsgivaren inom en viss tid. En sådan frist regleras av 8:20 tredje stycket FAL. För att försäkringsanspråket inte ska preskriberas måste talan väckas inom en tioårsfrist enligt 7:4 FAL/8:20 första stycket FAL. Till det kommer en tilläggsfrist om sex månader i 7:4 andra stycket/8:20 FAL. Vid företagsförsäkring får försäkringsgivaren korta ner fristen till ett år enligt 8:20 tredje stycket FAL. Är skadeståndsanspråket kontraktuellt finns dessutom en reklamationsfrist för den skadelidande att iaktta. I avgörandet Skadan på kulturbyggnaden NJA 2023 s. 193 fastställde Högsta domstolen vad som krävs för att ett skadeståndsanspråk ska vara framställt mot den försäkrade, dvs. vad som krävs för att en preskriptionsfrist enligt villkor som regleras av 8:20 tredje stycket FAL ska börja löpa. Högsta domstolen klargjorde också förhållandet mellan olika slags frister som den skadelidande har att iaktta.
- Högsta domstolen fastställer att det inte kan uppställas någon en gång för alla gällande princip för hur preciserad en underrättelse i försäkringssammanhang måste vara, utan det måste bedömas från fall till fall. Det betyder att vad som fastställts avseende det aktuella preskriptionsvillkoret inte direkt träffar andra frister. Preskriptionsreglerna i 7:4 och 8:20 FAL fick nya lydelser den 1 januari 2015. Tidigare gällde en kortare frist (tre år) som började löpa på ett annat sätt (kännedom om att anspråket kunde göras gällande). Den nuvarande tioårspreskriptionsregeln har alltså i skrivande stund varit i kraft i mindre än tio år, vilket borde betyda att diverse frågor om tioårspreskription ännu inte dykt upp i domstolarna. Vi får väl se hur det hela utvecklar sig, men avgörandet NJA 2023 s. 193 kommer att kunna tjäna som god vägledning om frågan blir aktuell.