1 · Inledning

1.En skadelidande med en direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring har i sina strävanden mot ersättning av försäkringsbolaget en rad olika tidsfrister att beakta. För skadeståndsanspråket mot den ansvarsförsäkrade skadevållaren löper en preskriptionsfrist enligt preskriptionslagen (1981:130) (PreskL) eller enligt speciella preskriptionsregler. Försäkringsfallet ska anmälas till försäkringsgivaren enligt 7:2 försäkringsavtalslagen (2005:104) (FAL). Det kan finnas villkor som anger att ersättningsanspråk ska framställas till försäkringsgivaren inom en viss tid. En sådan frist regleras av 8:20 tredje stycket FAL. För att försäkringsanspråket inte ska preskriberas måste talan väckas inom en tioårsfrist enligt 7:4 FAL/8:20 första stycket FAL. Till det kommer en tilläggsfrist om sex månader i 7:4 andra stycket/8:20 FAL. Vid företagsförsäkring får försäkringsgivaren korta ner fristen till ett år enligt 8:20 tredje stycket FAL. Är skadeståndsanspråket kontraktuellt finns dessutom en reklamationsfrist för den skadelidande att iaktta. I avgörandet Skadan på kulturbyggnaden NJA 2023 s. 193 fastställde Högsta domstolen vad som krävs för att ett skadeståndsanspråk ska vara framställt mot den försäkrade, dvs. vad som krävs för att en preskriptionsfrist enligt villkor som regleras av 8:20 tredje stycket FAL ska börja löpa. Högsta domstolen klargjorde också förhållandet mellan olika slags frister som den skadelidande har att iaktta.s. 453