Strejk, kontroll och presumtionsansvar1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2018 s. 834
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2018 s. 834
BibTeX
@misc{nja-2018-s-834,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2018 s. 834}},
year = {2018},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
36 hänvisningar i 12 artiklar · 36 stycken/fotnoter
- Se NJA 2018 s. 834 p. 13 & 26; Just normerat skadestånd används av Westberg, som jag menar använder begreppet på ett liknande sätt som jag använder ersättningsvitet. Se Westberg, Konflikt och kontrakt, 2020, s. 162.
- Se NJA 2018 s. 834 p. 25.
- Det är här HD:s uttalanden i NJA 2018 s. 834 kommer in i bilden. Till skillnad från förarbetena, ansåg domstolen att ”[m]ed vite avses i kontraktsrättsliga sammanhang en i förväg avtalad ersättning för skada” samt att vitet ”utgör ett på förhand normerat skadestånd” (mina kursiveringar). HD anser alltså att vitet i normalfallet syftar till att ersätta den skadelidande parten för den skada som uppstår till följd av avtalsbrottet. Annorlunda uttryckt innebär detta att vitet, enligt HD, i normalfallet utgör ett ersättningsvite. För tydlighetens skull menar jag att uttalandet därför kan skrivas om på följande sätt för att överensstämma med den terminologi som används i artikeln: ”[m]ed vite avses i kontraktsrättsliga sammanhang [ett ersättningsvite]”. HD har med detta uttalande skapat en in dubio-regel som lyder: ”Vitesklausuler utgör, in dubio, ett ersättningsvite.”
Svensk rättspraxis i försäkringsrätt 2016–20225 hänvisningar
- I NJA 2018 s 834 (Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen) återfinns under rubriken ”Allmänt om ansvarsförsäkring och tolkning av sådana försäkringsavtal” ett uttalande med följande lydelse: Vid tolkning av ett försäkringsvillkor av standardkaraktär, exempelvis i en ansvarsförsäkring, ska hänsyn tas till ett antal faktorer. Vissa av dessa är typiska just för försäkringsavtal. Andra faktorer är sådana som har betydelse generellt vid tolkning av villkor av standardkaraktär. Det centrala är ofta det omtvistade villkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Också andra faktorer kan ha betydelse, exempelvis villkorets syfte i den mån ett sådant går att utröna och vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. Detta uttalande avviker i viss mån från tidigare uttalanden, främst genom framhävandet av ordalydelsen som anges vara det centrala. I strid med vad som uttalats i NJA 2017 s 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen) antyds rent av att systematik och övriga villkor ska beaktas endast om ordalydelsen inte ger ledning. Att det inte varit Högsta domstolens avsikt att på detta sätt uttala sig beträffande de olika tolkningsfaktorernas inbördes förhållande görs emellertid klart i nästföljande punkt, som har följande lydelse: Flera faktorer ska således beaktas vid tolkningen av försäkringsvillkor. Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som ska vara utslagsgivande kan inte anges generellt, utan får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Även om Högsta domstolen i NJA 2018 s 834 (Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen) valt att uttrycka sig på ett sätt som i viss mån avviker från tidigare uttalanden är det således förhållandevis tydligt att syftet ingalunda varit att modifiera domstolens tidigare uttalanden. Inte minst gäller detta mot bakgrund av att 2018 års uttalanden åtföljs av hänvisningar till såväl NJA 2001 s 750 (Självrisken) som NJA 2006 s 53, NJA 2013 s 253 (BWE:s rättsskyddsförsäkring) och NJA 2017 s 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen).
- Avslutningsvis ska i detta sammanhang nämnas att Högsta domstolen i NJA 2019 s 638 II (Connecta), under rubriken ”Allmänna tolkningsprinciper” gjorde ett generellt uttalande beträffande tillvägagångssättet vid tolkning av försäkringsvillkor med följande lydelse: Det centrala vid tolkning av försäkringsvillkor är ofta det omtvistade villkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Också andra faktorer kan ha betydelse, exempelvis villkorets syfte i den mån ett sådant går att utröna och vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. Att detta uttalande i allt väsentligt motsvarar vad Högsta domstolen uttalade i NJA 2018 s 834 (Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen) är tydligt. Helt följdriktigt återfinns också en hänvisning till detta avgörande.
- Sammantaget kan det konstateras att Högsta domstolen i såväl NJA 2017 s 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen) som NJA 2018 s 834 (Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen) och NJA 2019 s 638 II (Connecta) valt att göra vissa generella uttalanden beträffande tillvägagångssättet vid tolkning av försäkringsvillkor. Även om domstolens uttalanden i NJA 2018 s 834 (Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen) och NJA 2019 s 638 II (Connecta) formulerats på ett sätt som i viss mån avviker från dess uttalande i NJA 2017 s 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen) och ett flertal tidigare avgöranden har det av allt att döma inte varit Högsta domstolens avsikt att vare sig ta avstånd från eller att på något mera påtagligt sätt vidareutveckla vad som tidigare uttalats. 1.1.2 Konkreta tolkningsfrågor och utslagsgivande faktorer I NJA 2017 s 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen) hade en kommun tecknat en försäkring som omfattade ”ansvarsskador som inträffar under den tid försäkringen är i kraft (försäkringstiden)”. Försäkringen gällde mellan den 1 januari 2002 och den 31 december 2009. Målet gällde rena förmögenhetsskador som uppkommit inom ramen för två helt skilda ärenden — bygglovsärendet och särskoleärendet. I bygglovsärendet hade kommunen beviljat bygglov 2008. Därefter uppfördes byggnaden. Efter att bygglovet överklagats upphävdes det genom en dom som vann laga kraft 2012. Fastighetsägaren tvingades riva byggnaden. I särskoleärendet hade kommunen 2002 fattat beslut om att en elev skulle placeras i särskola. Under 2005 började eleven i särskolan. 2010 framkom att beslutet om placering i särskola var felaktigt. I syfte att hämta igen förlorad utbildning ansökte eleven om studielån som beviljades 2011. Ägaren till byggnaden och eleven framställde skadeståndskrav mot kommunen som i sin tur vände sig till försäkringsgivaren med krav på försäkringsskydd. Försäkringsgivaren invände att de rena förmögenhetsskadorna hade inträffat efter försäkringstidens utgång, närmare bestämt vid den tidpunkt då bygglovet upphävdes genom lagakraftvunnen dom respektive den tidpunkt då eleven beviljades studielån. Kommunen vidhöll emellertid sitt krav under åberopande av att skadan i bygglovsärendet inträffat redan i samband med att byggnaden uppfördes, att skadan i särskoleärendet inträffat redan när eleven placerades i särskolan samt att den ifrågavarande försäkringen varit i kraft vid båda dessa tidpunkter.
- Se t.ex. NJA 2007 s. 758 (Ballofixen), NJA 2014 s. 760 (Cargo Center), NJA 2018 s. 301 (NSAB- försäkringen), NJA 2018 s. 834 (Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen). I NJA 2021 s. 622 (Länna Marks fordran) användes dock inte uttrycket kontraktskedja av HD, jfr rubriken ”Ford- ringar med samband inom avtalsförhållanden” före p. 7 i HD:s domskäl.
- Se Bratt, Stina (2020). Miljöansvaret i avtalsförhållanden. Branddammen på Malmö flygplats, JT 2019–20, s. 730. Se avsnitt 6.2.2.1. Jfr även t.ex. NJA 2018 s. 834 (Vitesundantaget i ansvars- försäkringen).
- 452, 458, 461, 466, 493 NJA 2014 s. 877 (Processbolaget) 61, 118 NJA 2014 s. 978 375 NJA 2015 s. 512 (Stilo-fåtöljen) 61 NJA 2015 s. 899 131, 403 NJA 2015 s. 1040 (De enstegstätade fasaderna II) 78, 154, 394 NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen) 80, 201, 383 NJA 2016 s. 563 (Potatisetanolen) 210 NJA 2016 s. 900 84, 210 NJA 2017 s. 9 (Multitotal) 89 NJA 2017 s. 113 (Den övertagna överlåtelsebesiktningen) 126, 185, 196, 288, 406 NJA 2017 s. 226 (Avräkningsavtalet) 25, 131 NJA 2017 s. 371 (Den oförsäkrade båten) 24 NJA 2017 s. 824 (Kommunens oriktiga upplysning) 81, 387 NJA 2017 s. 1053 (Det utlånade kontot) 103, 105, 106 NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften) 58 NJA 2018 s. 301 (NSAB-försäkringen) 45, 62, 65, 431, 449 NJA 2018 s. 475 (Dricksvattnet) 179, 180, 223, 285 NJA 2018 s. 653 (De ingjutna rören) 451 NJA 2018 s. 834 (Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen) 45, 188 NJA 2019 s. 94 (Gamla vägen) 80, 131, 201, 356, 382, 383, 387 NJA 2019 s. 845 (Porschen och pantavtalet) 286 NJA 2019 s. 866 (Branddammen på Malmö flygplats) 127, 130, 160, 163, 184, 185,
Avtalsvite, skada och skadestånd3 hänvisningar
- NJA 2018 s. 834, "Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen", p. 12.
- Rättsverkningarna av ett avtalsvillkor följer i första hand av en tolkning av villkoret och i andra hand, om tolkningen inte ger något avtalsinnehåll, av utfyllning. Huruvida en klausul innebär (eller inte innebär) ett krav på skada följer alltså i första hand genom tolkning. Om det av till exempel villkorets lydelse följer att skada är ett bifallsvillkor (eller att skada inte är ett bifallsvillkor) för en viss förpliktelse uppstår sällan problem. Området omfattas inte av några tvingande normer, vilket gör att parterna är fria att själva bestämma om villkoret ska innehålla ett krav på skada.
- Utöver dessa framställningar förekommer det uttalanden som i motsats till ovanstående menar att skada är ett bifallsvillkor. Särskilt besvärligt blir det eftersom ett av dessa kommer från NJA 2018 s. 834, ”Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen”. I fallet hade en entreprenör anlitat en konsult för att ta fram konstruktionshandlingar. Mellan dessa gällde ABK 09 och mellan beställaren och entreprenören ABT 06. Enligt ABK 09 svarar konsulten för vissa skador denne orsakar beställaren. Konsultens handlingar innehöll fel, vilket gjorde att entreprenören blev försenad. För detta betalade entreprenören dröjsmålsvite till beställaren, och entreprenören framställde i sin tur krav mot konsulten för skadan orsakad av felen i konsultens handlingar.
Hur identifieras rättsregler i HD:s prejudikat?1 hänvisning
- NJA 2018 s. 834 p. 12.
- 379 NJA 1990 s. 24 NJA 1992 s. 130 NJA 1993 s. 764 NJA 1994 s. 194 NJA 1994 s. 712 III NJA 1996 s. 52 NJA 1996 s. 410 NJA 1997 s. 44 NJA 1997 s. 197 NJA 1999 s. 629 NJA 2002 s. 378 NJA 2002 s. 630 ”Restaurang Pelé” NJA 2007 s. 909 ”Jehanders grus” NJA 2009 s. 388 NJA 2009 s. 672 NJA 2012 s. 597 NJA 2012 s. 725 NJA 2013 s. 271 ”Skadorna på Läckebys arbeten” NJA 2013 s. 842 ”Kezban” NJA 2013 s. 1174 NJA 2014 s. 960 ”Det Andra Bolaget” NJA 2015 s. 3 NJA 2015 s. 862 ”Den uteblivna slutbesiktningen” NJA 2016 s. 237 ”Bostadsrättslokalen” NJA 2016 s. 1011 ”Gripenhus” NJA 2017 s. 9 ”Multitotal” NJA 2017 s. 113 ”Den övertagna överlåtelsebesiktningen” NJA 2017 s. 203 ”Kravmjölken” NJA 2017 s. 1195 ”Skogssällskapet” NJA 2018 s. 171 ”Leksaksaffären i Vimmerby” NJA 2018 s. 617 ”Smyckesköpet” NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” NJA 2018 s. 834 ”Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen” NJA 2019 s. 23 ”Det betalande sambon” NJA 2019 s. 807 ”Badrummet” NJA 2020 s. 951 ”Badrummet i radhuset” NJA 2021 s. 943 ”Omsättningsmålet” NJA 2022 s. 3 ”Svartöns pris” 380 HD:s dom 2022-05-11 i mål nr T 3131-21 ”Skatterådgivarens ansvarsbegränsning”
- I olika sammanhang har domstolen angett att vissa faktorer är viktigare än andra (jfr ”Den uteblivna slutbesiktningen” NJA 2015 s. 862), men i andra situationer är det inte görligt att generellt ange vilken eller vilka tolkningsfaktorer som ska vara utslagsgivande, utan får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet (se ”Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen” NJA 2018 s. 834). 1.9.1.2 En tolkningsmetod med beaktande av avtalets särart Beträffande särskilt försäkringsavtal har diskuterats huruvida det föreligger en egen tolkningstradition. Detta främst mot bakgrund av att HD i ett par rättsfall möjligen antytt att så skulle vara fallet (se NJA 2001 s. 750 och NJA 2006 s. 53). På senare tid har dock domstolen i några andra rättsfall gått mot en mer generell tolkningsstil även beträffande försäkringsvillkor (jfr ”BWE:s rättsskyddsförsäkring” NJA 2013 s. 253 p. 6, ”Bygglovet och särskoleplaceringen” NJA 2017 s. 237 p. 14, ”Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen” NJA 2018 s. 834 och ”Connecta” NJA 2019 s. 638 II).
- Liknande uttalanden om ordalydelsens betydelse för tolkningsprocessen gör HD också i rättsfallen NJA 2007 s. 35, som rörde standardavtal i AB-familjen, ”Det andra bolaget” NJA 2014 s. 960, som också rörde villkor i avtal inom AB-familjen, ”Bygglovet och särskoleplaceringen” NJA 2017 s. 237, som rörde frågan huruvida uttrycket ”ansvarsskada som inträffar under den tid försäkringen är i kraft” skulle ges någon särskild innebörd när det är fråga om ren förmögenhetsskada, ”Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen” NJA 2018 s. 834, som rörde en ansvarsförsäkring i entreprenadverksamhet och ”Connecta” NJA 2019 s. 638 II, som rörde tvingande ansvarsförsäkring.
- När domstolen har konstaterat att ordalydelsen är den utgångspunkt där tolkningen ska börja, är det en befogad fråga vilken ordalydelse som avses. Är det den gängse betydelsen eller är det en mer specifik fackmässig betydelse? I NJA 2007 s. 35 angav HD att det var textens normala språkliga betydelse som skulle bilda utgångspunkten. Men i ”Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen” NJA 2018 s. 834 p. 12 utvecklade domstolen detta en aning. Termer som definieras i villkoren eller sådana där innebörden utvecklats i branschpraxis kan accepteras även om de avviker från ordets gängse betydelse (se även NJA 2009 s. 388); saknas denna typ av konkretiserad betydelse får ordalydelsen antas ha det innehåll som följer av ordens gängse betydelse.
Avtalsviten - effekter och rättsverkningar4 hänvisningar
- Avtalsvitets huvudförpliktelse och avtalets huvudförpliktelse (om en sådan kan identifieras) är inte nödvändigtvis samma förpliktelse. projföreläsning, s. 5, Gorton, L. och Samuelsson, P. (2005), Kontraktuella viten i Festskrift för Ingemar Ståhl, s. 82 ff. och NJA 2018 s. 834, •Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen«, p. 13. Se även Moyle, J. B. (1913), The institutes ojJ ustinian, s. 134, bok 3, kapitel 15,
- Det är däremot osäkert om vite i ett tidigare led utgör en direkt eller indirekt förlust, se NJA 2018 s. 834, •Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen•, p. 22 med hänvis- ning till bland annat prop. 1988/89:76, s. 202. Se också Herre och Ramberg, 191
- NJA 2010 s. 629, •Temarör och den borttappade huvudnyckeln«, p. ro. Se även NJA 2018 s. 834, •Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen•, p. 26 som talar om vitet som •ett på förhand normerat skadestånd som ofta syftar till att parterna inte ska behöva tvista om förhållandena i det enskilda fallet«.