Avtalsvitets huvudförpliktelse och avtalets huvudförpliktelse (om en sådan kan identifieras) är inte nödvändigtvis samma förpliktelse. projföreläsning, s. 5, Gorton, L. och Samuelsson, P. (2005), Kontraktuella viten i Festskrift för Ingemar Ståhl, s. 82 ff. och NJA 2018 s. 834, •Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen«, p. 13. Se även Moyle, J. B. (1913), The institutes ojJ ustinian, s. 134, bok 3, kapitel 15,
Hänvisas från p. 1 (s. 323), p. 1 (s. 338), p. 2 (s. 339), p. 1 (s. 351), p. 2 (s. 143), p. 3 (s. 143), p. 1 (s. 144), p. 6 (s. 179), p. 1 (s. 232), p. 1 (s. 11), p. 1 (s. 33)
1.Vitesklausuler omfattas av avtalsfriheten och är genom principen om avtalsbundenhet i allmänhet bindande. Det gör att om A i (1.1) bryter mot punkt 7 (avtalsvitets huvudförpliktelse) ska hon betala vitesbeloppet på ooo kr till B.Denna till synes triviala slutsats är avtalsvitets enda rättsverkan. Men därutöver påverkar avtalsvitet tillämpningen av den dispositiva rättens avtalsbrottspåföljder, vilka i frånvaro av vitet hade varit tillämpliga. En studie av de rättsverkningar som uppkommer vid överträdelse av avtalsvitets huvudförpliktelse kan därför inte begränsas till avtalsvitets rättsverkan. Istället krävs en undersökning av det samspel av rättsverkningar som -både genom avtalsvitet och genom den dispositiva rättens avtalsbrottspåföljder -uppstår vid överträdelse av avtalsvitets huvudförpliktelse.s. 323
2.Befintliga framställningar om avtalsviten är i denna del till stor del otillräckliga, eftersom de antingen är för kortfattade för att inrymma en så pass fördjupad analys som krävs för en bättre förståelse av avtalsvitet, eller för gamla, vilket gör att ny rättspraxis av avgörande betydelse inte är inkluderad. Det visar sig nämligen vid en noggrann analys av avtalsvitet och dess relation till den tvingande och den dispositiva rätten, att många av de problem och oklarheter som vidlått tidigare framställningar kan lösas.s. 323
3.Att som i (r.r) använda en vitesklausul för att komplettera eller ersätta skadestånd enligt den dispositiva rätten är sedan länge väletablerat, såväl i Sverige som internationellt.Men trots vitets utbredda användning såväl över tiden som globalt har det för svenskt vidkommande intes. 323
4.3. Se till exempel Fehr, M. (1913), Om vitesbestämmelser i aftal enligt svensk rätt: en 16s. 323