- Tre avgöranden finns från 1990-talet: NJA 1992 s. 863 I och II och NJA 1999 s. 691. Sedan år 2012 har följande prejudikat tillkommit: NJA 2012 s. 715, NJA 2014 s. 731, NJA 2015 s. 851, NJA 2018 s. 350, NJA 2018 s. 825, NJA 2019 s. 387, NJA 2021 s. 547 I och II, NJA 2021 s. 1181, beslut 2022-03-10 i mål Ö 5888-20 samt beslutet 2022-0701 i mål Ö 5698-21.
- Jag har sannolikt följt denna utveckling noggrannare än de flesta då jag år 2015 disputerade med avhandlingen Leva som andra genom ställföreträdare — en rättslig och faktisk paradox, Iustus förlag, vilken (bl. a.) handlar om god man och förvaltare. Se rättsfallskommentar om NJA 2015 s. 851: Fridström Montoya, Ett litet steg för HD, ett stort språng för personrätten, SvJT 2016 s. 523 ff; om NJA 2018 s. 350: Fridström Montoya & Kindström Dahlin, Förvaltarskap som skydd mot beslut fattade under förälskelse?, SvJT 2019 s. 354; samt om NJA 2018 s. 825: Fridström Montoya, Behov av godmanskap eller tillräckligt med avtalsfullmakt?, JT 2018–19 nr 4 s. 893 ff.
- Därefter ska domstolen ta ställning till om just en god man behövs för att tillgodose det konstaterade hjälpbehovet. I denna senare behovsprövning ligger alltså frågan om den enskildes behov av hjälp från en ställföreträdare kan tillgodoses på något annat sätt än genom ett godmanskap, företrädesvis genom att den enskilde ställer ut en fullmakt till någon att företräda honom eller henne. I relation till denna sista fråga har HD uttalat i både NJA 2015 s. 851 och NJA 2018 s. 825 att det avgörande är den enskildes förmåga att trots sitt tillstånd ta initiativ eller fatta beslut — att instruera eller övervaka en uppdragstagare. Saknas sådana förmågor, har HD i båda fallen klarlagt att det inte kan komma ifråga att hänvisa den enskilde till att hjälpbehovet kan lösas på något annat sätt, exempelvis genom att den enskilde ställer ut en fullmakt till någon.
Rättsfall
NJA 2015 s. 851
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2015 s. 851
BibTeX
@misc{nja-2015-s-851,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2015 s. 851}},
year = {2015},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
26 hänvisningar i 3 artiklar · 22 stycken/fotnoter
Förvaltarskap som skydd mot beslut fattade under förälskelse? En analys av NJA 2018 s. 350*3 hänvisningar
- NJA 1992 s. 863 I och II, NJA 1999 s. 691, NJA 2012 s. 715, NJA 2015 s. 851, NJA 2018 s. 350 och beslut 26 okt 2018, mål nr Ö 302-18. Prövningstillstånd i HD meddelades 2018-06-26 i mål nr Ö 1884-18.
- Se vidare Fridström Montoya, Ett litet steg för HD — ett stort språng för förmynderskapsrätten. En kommentar till NJA 2015 s. 851, SvJT 2016 s. 523 ff.
- I NJA 2015 s. 851 klargjorde HD hur rekvisitet ”om det behövs” ska tolkas. Frågan var om ett godmanskap behövdes, eller om personens hjälpbehov kunde tillgodoses på annat sätt — t.ex. genom att personen det gällde kunde representeras av någon annan med stöd av en generalfullmakt. HD konstaterade att för att hjälp genom fullmakt ska kunna vara ett godtagbart alternativ till ett godmanskap, krävs att personen i behov av hjälp dels har förmåga att ställa ut en giltig fullmakt, dels har förmåga att instruera och övervaka fullmaktshavaren. Saknar personen dessa förmågor behövs ett ställföreträdarskap. Samma budskap upprepas i HD:s beslut om behov av god man 2018-10-26.
Ett litet steg för HD, ett stort språng för personrätten19 hänvisningar
- NJA 2015 s. 851 p. 4.
- Fridström Montoya (2014) s. 467 ff. 1 0 NJA 2015 s. 851 p. 15. 11 NJA 2015 s. 851 p. 16. 12 LSS 1 § 1–3. 13 Angående vem som kvalificerar sig inom personkrets 3, se RÅ 1999 ref 54; RÅ 1997 ref 28; HFD 2011 ref 36; HFD 2012 ref 8; prop. 1992/93:159 s. 55 f och s. 168 f. Se även Bäckman (2013) Gynnande besluts negativa rättskraft och rättssäkerhet — för människor med funktionsnedsättning inom rättsområdena SoL och LSS s. 138 f. 1 4 Prop. 1992/93:159 s. 54 ff. 15 RÅ 2006 not 187. 16 Övriga insatser enligt LSS 9 § är råd och stöd från habiliterings/rehabiliteringspersonal inom landstinget, ledsagarservice, avlösarservice i hemmet, korttidsvistelse utanför det egna hemmet, korttidstillsyn för skolungdom över 12 år, boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar, bostad med särskild service för vuxna eller särskilt anpassad bostad för vuxna samt daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. 17 FB 12:2. 18 Se prop. 1992/93:159 s. 61 ff angående syfte och uppdrag för personlig assistent, och s. 75 ff angående kontaktperson. 19 NJA 2015 s. 851 p. 7, 13 och 18. 20 Att detta är förutsättningen framgår om frågan leds så långt tillbaka som till förarbetena till 1924 års förmynderskapslag, vilka dagens regler om god man och förvaltare bygger på, se NJA II 1924 s. 228. För en mer ingående diskussion kring dessa förarbeten i relation till frågan om när godmanskap behövs, se Fridström Montoya (2015) Leva som andra genom ställföreträdare — en rättslig och faktisk par adox s. 303 ff. Se för en annorlunda uttryckt uppfattning om när godmanskap behövs, Odlöw (2005) Ställföreträdare för vuxna. Kamrer eller handledare? s. 193 ff. 21 NJA 2015 s. 851 p. 8. 22 Verksamheter med personligt ombud riktar sig till personer med långvarig och omfattande psykisk funktionsnedsättning som har behov av särskilt stöd för att kunna tillvarata sina rättigheter i samhället. Enligt Socialstyrelsens uppföljningsrapport från år 2014 finns sådan verksamhet i 245 kommuner. Det finns ingen lagreglering avseende personliga ombud. Verksamheten är frivillig och kan vara organiserad i olika former. En förordning om statsbidrag till kommuner som bedriver verksamhet med personligt ombud (SFS 2013:522) trädde i kraft den 1 augusti 2013. Ett personligt ombud agerar för den hjälpbehövandes räkning med stöd av fullmakt. 23 NJA 2015 s. 851 p. 8. 24 Angående syftet med sociala stödåtgärder i generell mening får hänvisas till förarbetena till socialtjänstlagen, prop. 1979/80:1 och prop. 2000/01:80 och till LSS, prop. 1992/93:159. 25 Godmanskapet kan beskrivas som ett uppdrag sammansatt av tre roller: en intresse- och behovsbevakarroll, en sysslomannaroll och en ställföreträdarroll. Se Fridström Montoya (2015) Leva som andra genom ställföreträdare — en rättslig och faktisk paradox s. 325 ff. 2 6 De ökande behoven i den nära framtiden av skydd och stöd för vuxna med bristande förmågor att rättshandla var motiven till Europarådets rekommendation, Rec (1999)4 on Principles Concerning the Legal Protection of Incapable Adults, och diskuteras i dokumentets Explanatory Memorandum från rådets ministerkommitté i p. 6-7. 27 Von Schéele & Wallgren, Överförmyndarpraktika, Varaktiga godmanskap 11 kap. 4 § FB, www.zeteo.se, 2016-06-07. 2 8 Odlöw (2005) Ställföreträdare för vuxna. Kamrer eller handledare? s. 73. 29 Se Ds 2014:16 med förslag om framtidsfullmakter, som föreslår att AvtL ändras på så sätt att det ska framgå i 22 § att en rättshandling som en fullmäktig företar efter den tidpunkt då fullmaktsgivaren på grund av psykisk störning, sjukdom, skada, eller liknande förhållande varaktigt och i huvudsak är ur stånd att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter, inte ska ha större verkan än den skulle ha haft om fullmaktsgivaren själv företagit rättshandlingen. Ds 2014:16 s. 26. 30 Eller, med Grönfors terminologi, om det som konstituerar behörighet för fullmäktigen att binda fullmaktsgivaren är den sistnämndes viljeförklaring eller andra ”fullmaktsgrundande rättsfakta”. Grönfors (1993:2013) Avtalsgrundande rättsfakta s. 87. Frågan om hur man ser på vad som grundar en fullmakt är betydligt mer komplex än utrymmet i denna artikel medger. Den intresserade läsaren hänvisas till Grönfors a.a.; Samuelsson (2015) DCFR som svensk rättskälla? i Dahlberg & Åhman (red.) (2015) Europarätten — 20 år i Sverige s. 197 ff, särskilt s. 223 ff. 31 Adlercreutz & Gorton (2011) Avtalsrätt I s. 160. 32 Hassler (1920) Om ställföreträdarskap i rättegång s. 25; Adlercreutz & Gorton a.a. s. 161; Odlöw a.a. s. 69. 33 Sådana legala ställföreträdare är barns förmyndare eller vårdnadshavare och vuxnas gode män eller förvaltare. 34 Adlercreutz & Gorton (2011) Avtalsrätt I s. 161; Fridström Montoya (2015) Leva som andra genom ställföreträdare — en rättslig och faktisk paradox s. 123 ff. 3 5 Fridström Montoya a.a. s. 267 ff. 36 Singer (2012) Barnets bästa. Om barns ställning i familj och samhälle s. 273. 37 Odlöw (2005) Ställföreträdare för vuxna. Kamrer eller handledare? s. 169 ff; Fridström Montoya a.a. s. 299 ff. 38 Adlercreutz & Gorton a.a. s. 161. 3 9 Se Grauers (2009) Person och avtal — en kortfattad inledning till person- och avtalsrätten s. 80. Se även Adlercreutz & Gorton (2011) Avtalsrätt I s. 229. 40 Se Saldeen (1998) Arvsrätt s. 119 och 130 ff angående dödsboets rättshandlingar. 41 Grauers a.a. s. 76. 42 HD beslutade i enlighet med föredragandens betänkande, där det anfördes att ”[u]tredningen visar väl att Svea numera på grund av sin sinnesbeskaffenhet icke kan själv föra sin talan i förevarande mål. Emellertid har någon anledning ej framkommit att frånkänna den 1966 för [ombudet] utfärdade fullmakten giltighet, och denna får anses innefatta behörighet att mottaga stämning och i övrigt företräda Svea i rättegången.” 4 3 Odlöw (2005) Ställföreträdare för vuxna. Kamrer eller handledare? s. 98. 44 Grönfors (1993:2013) Avtalsgrundande rättsfakta s. 88. 45 NJA 2013 s. 659 p. 12. 46 Rynning (1994) Samtycke till medicinsk vård och behandling s. 312. 47 SOU 2004:112, Ds 2014:16 och SOU 2015:80. 4 8 SOU 2004:112 Band II s. 523. 49 SOU 2004:112 Band II s. 476. 50 Enligt justitiedepartementet kan en proposition förväntas under hösten 2016. 51 Odlöw (2005) Ställföreträdare för vuxna. Kamrer eller handledare? s. 103. 52 Ds 2014:16 s. 100. 5 3 Hovrätten för Västra Sveriges slutliga beslut 2016-04-06, mål nr ÖÄ 3998-15. 54 NJA 2015 s. 851 p. 13. 5 5 Fler ogiltighetsgrunder återfinns i 3 kap. AvtL. 56 NJA 2015 s. 851 p. 7. 57 Se Fridström Montoya (2014) Syftet som försvann — förmynderskapsrätten för vuxna på irrvägar s. 470; Fridström Montoya (2015) Leva som andra genom ställföreträdare — en rättslig och faktisk paradox s. 304 ff. 5 8 Exempelvis krävs samtycke till insatser från socialtjänsten enligt SoL 1:1 st 3 och 3:5, och för att insats ska kunna ges enligt LSS krävs enligt 8 § att den enskilde själv begär den. 59 Se Fridström Montoya (2015) Leva som andra genom ställföreträdare — en rättslig och faktisk paradox s. 26 och s. 111 ff. 6 0 Om ”förmåga att rättshandla” som ett samlingsbegrepp för de egenskaper och förmågor som sakligt och personligt krävs för att en individ ska kunna agera såväl civil- som processrättsligt, se Fridström Montoya a.a. s. 124 ff. 61 Se dock förslag om företrädare vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning i SOU 2015:80 och förslag om framtidsfullmakter i Ds 2014:16. 62 Agell & Brattström (2011) Äktenskap Samboende Partnerskap s. 31. 6 3 Ekelöf & Boman (1996) Rättegång II s. 51. 64 Norstedts juridiska handbok (1975) s. 2.
- Reglerna om god man för hjälpbehövande vuxna infördes år 1975. Av FB 11:4 framgår att godmanskap ska anordnas för den som på grund av sjukdom, psykisk störning, ålderdomssvaghet eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, ”om god man behövs”. Det är alltså inte tillräckligt att tillståndet ger ett hjälpbehov av det slag som anges i FB 11:4. Det måste även konstateras att ett godmanskap behövs. Vad som därmed avses är inte klargjort i lagens förarbeten, och vägledande praxis i frågan har tidigare helt saknats. NJA 2015 s. 851 är således ett mycket välkommet avgörande. Inte bara därför att HD i detta fall reder ut när god man behövs och hur denna behovsprövning ska göras, utan även därför att HD klargör hur prövningen inte ska göras.