1.Reglerna om god man för hjälpbehövande vuxna infördes år 1975. Av FB 11:4 framgår att godmanskap ska anordnas för den som på grund av sjukdom, psykisk störning, ålderdomssvaghet eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, ”om god man behövs”. Det är alltså inte tillräckligt att tillståndet ger ett hjälpbehov av det slag som anges i FB 11:4. Det måste även konstateras att ett godmanskap behövs. Vad som därmed avses är inte klargjort i lagens förarbeten, och vägledande praxis i frågan har tidigare helt saknats. NJA 2015 s. 851 är således ett mycket välkommet avgörande. Inte bara därför att HD i detta fall reder ut när god man behövs och hur denna behovsprövning ska göras, utan även därför att HD klargör hur prövningen inte ska göras.s. 523
2.Syftet med denna artikel är inledningsvis att lyfta fram prejudikatets innebörd gällande frågan om när godmanskap för vuxna behövs, hur behovsprövningen ska göras och när generalfullmakter inte kan betraktas som gångbara alternativ till godmanskap. Syftet är även att reflektera över avgörandets konsekvenser för närliggande frågor, inklusive vilken övergripande betydelse det kan komma att få.s. 523
3.Frågan om när godmanskap behövs är inte bara betydelsefull för hjälpbehövande individer, den är också tätt sammanbunden med möjligheten för alla människor att räknas som fullvärdiga rättssubjekt — att oavsett individens bristande personliga förmågor kunna agera med avsikt på tillskrivna rättigheter och skyldigheter. Ett allt starkare fokus inom rätten på enskildas ställning och deras mänskliga och andra rättigheter, gör rättsvetenskapliga frågeställningar knutna till rättssubjektet högaktuella. Med utgångspunkt i NJA 2015 s. 851 argumenterar jag därför avslutningsvis för att det finns ett behov av en rättsvetenskaplig forskningsyta för frågeställningar rörande rättssubjektet i allmänhet och gruppers och individers ställning i rätten i synnerhet. Genom en omdefiniering av personrätten som rättsområde, skulle ett sådant behov kunna mötas.s. 523