- Avgörandenas tillämplighet i insiderhandelsfall kan möjligen diskuteras då alla tre avsåg marknadsmanipulation. Det synes dock finnas stöd för att åtminstone betrakta dem som indikativa för fastställandet av sanktionsavgifter vid insiderhandel. Inledningsvis kan det konstateras att brotten insiderbrott, marknadsmanipulation och obehörigt röjande av insiderinformation enligt MmL har identiska straffskalor och i såväl i lagstiftning som av FI ofta behandlas gemensamt under paraplybegreppet marknadsmissbruk. Till detta kan läggas det faktum att uttalandena om straffet i NJA 2008 s. 292, som behandlade insiderbrott enligt den då gällande lagstiftningen, enligt förarbetena ska anses vägledande även avseende marknadsmanipulation. Dessa faktorer innebär inte med nödvändighet att även sanktionsavgifterna för de nämnda brotten ska vara parallella till sin storlek, men det skulle framstå som något inkonsekvent att ha en gemensam syn på straff men inte administrativa sanktioner. Om resonemanget ovan skulle visa sig korrekt väcker det dock frågan om vad som utgör ”genomsnittlig” ringa eller oaktsam insiderhandel, en fråga som dessvärre inte kan besvaras utifrån de aktuella rättsfallen.
- Någon sammanställd statistik avseende vilken typ av straff som normalt sett utdöms för insiderhandel samt straffens omfattning har inte kunnat identifieras inom ramen för denna artikel. Viss ledning finns dock att hämta i praxis. I NJA 2008 s. 292 fastställdes hovrättens utdömda påföljd i form av villkorlig dom med ett straffvärde om fyra månader samt 120 dagsböter à 300 kr för insiderbrott av normalgraden. Såsom berörts får det aktuella fallet antas vara av intresse även efter ikraftträdandet av MAR/MAD II, inte minst eftersom den enda förändringen av straffen som följde av det nya systemet var en skärpning av maximistraffet för grovt insiderbrott med två år. Vad gäller straff för gärningar som begåtts sedan det nya regelverket trädde i kraft finns endast underrättspraxis att tillgå. I sju underrättsmål där de tilltalade fanns skyldiga till grovt insiderbrott och/eller insiderbrott av normalgraden bedömdes straffvärdena för de olika gärningsmännen till 24, 19, 14, 10, 10, 9, 9, 6, 6 respektive 3 månaders fängelse. I de fyra lindrigare fallen ansågs det inte röra sig om allvarligare fall och straffen bestämdes därför till villkorlig dom kombinerat med dagsböter eller samhällstjänst. I ett av de svårare fallen hade gärningsmannen gjort sig skyldig till två fall av grovt insiderbrott som ansågs allvarliga nog för att aktivera presumtionen om fängelsestraff. Påföljden bestämdes dock till villkorlig dom och samhällstjänst med hänvisning till att särskilda skäl talade mot fängelsestraff. Endast de gärningsmän som gjort sig skyldiga till två eller fler fall av grovt insiderbrott och ibland brott av normalgraden ådömdes fängelsestraff motsvarande brottens straffvärde. Domarna ligger av allt att döma i linje med det prejudikat som etablerades i NJA 2008 s. 292.
- Till detta kan läggas det faktum att insiderbrottets ”art” endast i svårare fall bör föranleda fängelsestraff. I NJA 2008 s. 292 konstaterades att presumtionen mot fängelsestraff i 30:4 BrB kan brytas i allvarligare fall av insiderbrott, främst med hänvisning till att brottet ”allvarligt äventyrar allmänhetens förtroende för de finansiella marknaderna och […] inbringar stora vinster på andras bekostnad”. Domskälen är dock relativt vagt formulerade och den gängse tolkningen i praxis, som översiktligt berörts tidigare i denna artikel, verkar vara att ”allvarligare fall” syftar på fall med högt straffvärde relativt andra brott med samma rubricering. I ett av de tidigare berörda underrättsfallen ansågs presumtionen sålunda inte kunna brytas ens vid ett grovt insiderbrott.
Rättsfall
NJA 2008 s. 292
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2008 s. 292
BibTeX
@misc{nja-2008-s-292,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2008 s. 292}},
year = {2008},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
8 hänvisningar i 3 artiklar · 8 stycken/fotnoter
- De fall som avses är Svea hovrätts mål B 7956-07 (2008-01-04), B 6037-08 (200903-06), B 174-08 (2009-03-30), B 7638-09 (2010-04-27), B 4911-09 (2010-06-01), B 422-09 (2010-11-17), Göta hovrätts mål B 3228-09 (2010-12-20), RH 2009:29 och NJA 2008 s. 292. Praxis t.o.m. november 2011 har beaktats. I det följande kommer den opublicerade praxis som nämns ovan att citeras med enbart målnummer. Framställningen har begränsats på så sätt att varken tingsrättsdomar eller utländska rättskällor har beaktats. Inte heller behandlas påföljdsfrågor och frågor om förverkande. Med insiderbrottslighet avses här, förutom insiderbrott enligt 2 § MmL, vårdslöst insiderförfarande och obehörigt röjande av insiderinformation enligt 3 § respektive 7 § MmL.
- Specifikationskravets gränser prövades i NJA 2008 s. 292. Omständigheterna i målet kan sammanfattas enligt följande. A.L. var adjungerad till styrelsen i bolaget TX. Bolaget TXA var dotterbolag till TX. T.L. hade ett stort antal aktier i TXA. T.L. var bekant med A.L. och kände till dennes kopplingar till bolagen. Vid ett telefonsamtal med T.L. hade A.L. uttryckt att T.L. borde sälja sina aktier i TXA, vilket T.L. också gjorde samma dag. Dagen därpå försattes TXA i konkurs. Åklagaren gjorde gällande att T.L. vid telefonsamtalet fått insiderinformation bestående i vetskap om att A.L. genom sin relation till TXA haft insiderinformation om bolaget och att A.L. med denna kunskap uppmanat T.L. att sälja aktierna i TXA. Med snarlika motiveringar kom såväl hovrätten som Högsta domstolen fram till att T.L. inte hade fått insiderinformation. Högsta domstolen anförde i denna del följande. ”Vad som sålunda påstås innefattar emellertid inte insiderinformation enligt definitionen i 1 § 1 marknadsmissbrukslagen. Att [A.L.] var insider i [TXA] hade registrerats och var alltså en offentliggjord uppgift. Vidare utgör ett råd att sälja eller köpa finansiella instrument inte i sig någon information om en omständighet som är ägnad att påverka priset på instrumenten i fråga […]. Det kan visserligen tänkas förekomma fall då ett råd lämnas under sådana förhållanden att den som ger rådet härigenom också i praktiken lämnar information om en viss omständighet av specifik natur.” Enbart ett råd kan inte betraktas som information om en omständighet av specifik natur och därmed inte heller som insiderinformation. Inte heller kan endast det förhållandet att rådet lämnas av en insider i det bolag vars finansiella instrument rådet avser föranleda en sådan bedömning. En situation som kan tänkas förekomma i praktiken är att rådet kombineras med information om en omständighet av specifik natur. Någon kanske säger ”du bör sälja aktierna i bolaget, eftersom bolaget det senaste kvartalet gjort en förlust om tio miljarder kr och dess krediter har sagts upp”.
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Vad som utgör insiderinformation, dvs. information om en inte offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att påverka priset på finansiella instrument, vid tillämpning av 2 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument behandlades i NJA 2008 s. 292. Enbart det förhållandet att en person (A) av en annan person (B) med insiderkunskap uppmanats att sälja en viss aktie kunde enligt HD inte ses som insiderinformation. Att personen, dvs. B, var insider var en offentliggjord uppgift och ett råd att sälja eller köpa ansågs inte i sig utgöra information om en omständighet som är ägnad att påverka priset på instrumentet i fråga. A frikändes därför från ansvar. B fälldes emellertid för uppsåtligt insiderbrott. Brottet bedömdes inte vara grovt. Fallet har kommenterats av Daniel Stattin i JT 2008–09 s. 661 ff.
- Beträffande insiderbrott fann HD i NJA 2008 s. 292 att det finns skäl för att anse att det bör finnas en ”viss presumtion för fängelse i allvarligare fall”, men att arten inte gjorde sig gällande redan i ett fall som det som bedömdes. Påföljden bestämdes därför till villkorlig dom med böter.
- NJA 2007 s. 345 NJA 2007 s. 369 NJA 2009 s. 3 NJA 2007 s. 400 NJA 2009 s. 111 NJA 2007 s. 425 NJA 2009 s. 121 NJA 2007 s. 451 NJA 2009 s. 149 NJA 2007 s. 533 NJA 2009 s. 189 NJA 2007 s. 574 NJA 2009 s. 234. NJA 2007 s. 624 NJA 2009 s. 280 NJA 2007 s. 636 NJA 2009 s. 300 NJA 2007 s. 774 NJA 2009 s. 350 NJA 2007 s. 805 NJA 2009 s. 424 NJA 2007 s. 918 NJA 2009 s. 447 NJA 2007 s. 929 NJA 2009 s. 485 NJA 2007 s. 941 NJA 2009 s. 531 NJA 2007 s. 973 NJA 2009 s. 557 NJA 2007 s. 1037 NJA 2009 s. 559