1.Marknadsmissbruksdirektivet ersatte rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel (insiderdirektivet). Insiderlagen utgjorde till stora delar en anpassning till insiderdirektivet. För att förenkla lagtexten och uppnå större överensstämmelse med såväl insiderdirektivet som allmänt språkbruk infördes definitionen av begreppet insiderinformation i insiderstrafflagen. Någon saklig ändring i förhållande till vad som gällde enligt insiderlagen var inte avsedd.s. 388
2.I anslutning till marknadsmissbruksdirektivet har antagits tre genomförandedirektiv och en genomförandeförordning. Av huvuddefinitionen av begreppet insiderinformation i artikel 1.1 i marknadsmissbruksdirektivet följer bl.a. att informationen ska avse omständigheter av specifik natur. I artikel 1.1 i första genomförandedirektivet — som utgör ett förtydligande av huvuddefinitionen — uppställs följande två krav för att information ska anses vara av specifik natur. För det första ska informationen ange omständigheter som föreligger eller rimligtvis kan komma att föreligga eller en händelse som har inträffat eller rimligtvis kan förväntas inträffa. För det andra ska informationen vara tillräckligt specifik för att göra det möjligt att dra slutsatser om omständigheterna eller händelsens potentiella effekt på finansiella instrument eller derivatinstrument.s. 388
3.I motiven till MmL kommenteras inte specifikationskravet på annat sätt än att det påpekas att kravet fanns redan i insiderdirektivet och att saken inte förtydligades i anslutning till införandet av definitionen av begreppet insiderinformation. Marknadsmissbruksutredningen bedömde att redan begreppet omständighet i sammanhanget fick anses innefatta ett krav på specifik natur. Någon ändring av lagtexten ansågs inte påkallad och definitionen av begreppet insiderinformation överfördes sålunda till MmL med endast en smärre redaktionell ändring.s. 388
4.Specifikationskravets gränser prövades i NJA 2008 s. 292. Omständigheterna i målet kan sammanfattas enligt följande. A.L. var adjungerad till styrelsen i bolaget TX. Bolaget TXA var dotterbolag till TX. T.L. hade ett stort antal aktier i TXA. T.L. var bekant med A.L. och kände till dennes kopplingar till bolagen. Vid ett telefonsamtal med T.L. hade A.L. uttryckt att T.L. borde sälja sina aktier i TXA, vilket T.L. också gjorde samma dag. Dagen därpå försattes TXA i konkurs. Åklagaren gjorde gällande att T.L. vid telefonsamtalet fått insiderinformation bestående i vetskap om att A.L. genom sin relation till TXA haft insiderinformation om bolaget och att A.L. med denna kunskap uppmanat T.L. att sälja aktierna i TXA. Med snarlika motiveringar kom såväl hovrätten som Högsta domstolen fram till att T.L. inte hade fått insiderinformation. Högsta domstolen anförde i denna del följande. ”Vad som sålunda påstås innefattar emellertid inte insiderinformation enligt definitionen i 1 § 1 marknadsmissbrukslagen. Att [A.L.] var insider i [TXA] hade registrerats och var alltså en offentliggjord uppgift. Vidare utgör ett råd att sälja eller köpa finansiella instrument inte i sig någon information om en omständighet som är ägnad att påverka priset på instrumenten i fråga […]. Det kan visserligen tänkas förekomma fall då ett råd lämnas under sådana förhållanden att den som ger rådet härigenom också i praktiken lämnar information om en viss omständighet av specifik natur.” Enbart ett råd kan inte betraktas som information om en omständighet av specifik natur och därmed inte heller som insiderinformation. Inte heller kan endast det förhållandet att rådet lämnas av en insider i det bolag vars finansiella instrument rådet avser föranleda en sådan bedömning. En situation som kan tänkas förekomma i praktiken är att rådet kombineras med information om en omständighet av specifik natur. Någon kanske säger ”du bör sälja aktierna i bolaget, eftersom bolaget det senaste kvartalet gjort en förlust om tio miljarder kr och dess krediter har sagts upp”.s. 388
5.Om informationen uppfyller kriterierna i definitionen av begreppet insiderinformation har den som mottagit rådet förstås fått insiderinformation. I ett sådant fall gör själva rådet varken till eller ifrån.s. 389
6.Frågan är vilka situationer som avses med den fjärde meningen i de ovan citerade domskälen. Stattin har i en kommentar som tänkbart exempel angett det fallet att säljuppmaningen lämnas i en situation där det av en eller annan anledning står klart att den insider som lämnar uppmaningen har särskild, konkret information som kan påverka kursutvecklingen i bolagets värdepapper. Det kan ifrågasättas om denna tolkning är riktig. Redan den omständigheten att någon följer t.ex. ett säljråd implicerar väl att denne antar existensen av någon bakomliggande anledning? Det måste kunna antas att ett köp- eller säljråd från en insider ofta föranleds av att denne har information om en omständighet av specifik natur som kan påverka aktiekursen. Den som tar emot ett sådant råd och följer det torde ofta inse att så är fallet, även om han inte känner till omständigheten som sådan. Med den tolkning som Stattin förespråkar skulle därför köp- eller säljråd från insiders vara att betrakta som insiderinformation i fler situationer än vad Högsta domstolens uttalande synes ge stöd för. Uttalandet får snarare antas ta sikte på fall där rådet lämnas under sådana förhållanden att den som tar emot det förstår vilken omständighet av specifik natur som föranleder rådet.s. 389
7.Invändningar kan riktas mot det kontextuella sätt att betrakta ett köp- eller säljråd som Högsta domstolens uttalande öppnar upp för. Insiderinformation definieras som information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. Som nämns ovan fann Marknadsmissbruksutredningen att redan begreppet omständighet i sammanhanget fick anses innefatta ett krav på specifik natur eller, som det måste uppfattas, att informationen skulle röra en omständighet av specifik natur. Det finns knappast någon anledning att hysa en från denna avvikande uppfattning, i synnerhet inte om man läser lagtexten i ljuset av marknadsmissbruksdirektivet och första genomförandedirektivet. I enlighet med legalitetsgrundsatsen ska MmL i egenskap av strafflag tillämpas strikt efter sin ordalydelse. Ett köp- eller säljråd kan oavsett i vilken kontext det lämnas inte betraktas som information om en omständighet av specifik natur. Det är en sak att på grund av att ett råd lämnas under vissa förhållanden dra en slutsats rörande förekomsten av en viss omständighet av specifik natur och en annan sak att erhålla en upplysning (information) om en omständighet av specifik natur. Lagtextens lydelse tar endast sikte på det senare av dessa fall.s. 390
8.I B 7956-07 gav hovrätten uttryck för den uppfattningen att ”[…] ett åtal om insiderbrott kan vara styrkt även om åklagaren inte kan visa exakt vilken information som lämnats ut, förutsatt givetvis att det ändå är tillförlitligen styrkt att insiderinformation verkligen har lämnats ut”. Frågan kan ställas hur en domstol ska kunna avgöra om specifikationskravet är uppfyllt om det inte visats exakt vilken information som har lämnats ut?s. 390
9.Domen överklagades av Riksåklagaren till Högsta domstolen. I överklagandet framhölls att insiderinformation i de flesta fall lämnas muntligen. Enligt Riksåklagaren, som instämde i hovrättens uttalande, torde det vara ovanligt att det kan föras i bevis att kontakter förevarit mellan insidern och den person som gjort den anmärkningsvärda affären och att om så sker, det är ovanligt att det går att utreda exakt vad som sagts. Med utgångspunkt i den argumentation som förs i överklagandet får hovrättens uttalande antas innebära att om det väl kan anses vara visat att gärningsmannen fått insiderinformation, det bör godtas att det inte utretts exakt hur orden föll när han fick informationen.s. 390