Rättsfall
NJA 2007 s. 909
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2007 s. 909
BibTeX
@misc{nja-2007-s-909,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2007 s. 909}},
year = {2007},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
33 hänvisningar i 13 artiklar · 33 stycken/fotnoter
Reklamationsfristens längd i teori och praktik4 hänvisningar
- Se t.ex. NJA 2007 s. 909, NJA 2018 s. 127, Christina Hultmark, Reklamation vid kontraktsbrott, Stockholm 1996 och Johannes Marszalek, Reklamationsplikt vid fel i utförd överlåtelsebesiktning, JT 2013–14 nr 4, där termen används (ibland genom dess synonym ”avtalsbrytande parten”).
- Ett antal benämningar förekommer, se t.ex. skadelidande i NJA 2007 s. 909 och NJA 2018 s. 127; icke-kontraktsbrytande i Johnny Herre, Festskrift; förfördelade parten i Johannes Marszalek, a.a.
- Under dessa förhållanden är ett av de grundläggande syftena bakom reklamationsplikten redan uppfyllt; att medvetandegöra kontraktsbrytanden om avtalsbrottet. Det står därmed klart att det typiskt sett inte finns anledning att se lika strängt på reklamationsfristen. Det måste dock beaktas att avtalsbrott inte är ekvivalent med att krav framställs. Kontraktsbrytanden har även under dessa förhållanden ett berättigat intresse av att få reda på om något anspråk kommer att göras gällande. Kanske kan ett sådant behov anses tillgodosett genom möjligheten till s.k. interpellation. I NJA 2007 s. 909 hade en part gjort sig skyldig till kontraktsbrott genom att i förtid säga upp ett ensamåterförsäljaravtal. Den otillåtna uppsägningen hade kort därefter mötts av en neutral reklamation. Frågan i målet var om den reklamationspliktiga därtill behövde framställa en särskild reklamation med krav på skadestånd. HD fann att den neutrala reklamationen utgjorde en tillräcklig varning för att skadeståndsanspråk eventuellt skulle följa, och påpekade att den kontraktsbrytande parten hade möjlighet att begära besked av motparten om denna också avsåg att begära skadestånd. Möjligtvis kan man därför ur NJA 2007 s. 909 utläsa att det föreligger en interpellationsskyldighet hos kontraktsbrytanden om denna har kännedom om, eller misstänker att denna har gjort sig skyldig till, avtalsbrottet.
- NJA 2007 s. 909.
- På områden som inte är lagreglerad kan det, enligt HD, finnas anledning ”att analogt tillämpa lagfästa bestämmelser rörande likartade avtalsförhållanden”. I det avtal som låg till grund för NJA 2007 s. 909 hade parterna ingått ett ensamåterförsäljaravtal. För sådana avtal saknas lagstiftning. Återförsäljaren hade hävt avtalet med leverantören. Underrätterna tillämpade 34 § handelsagenturlagen analogt. Enligt denna lagregel är part som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt avtal eller lagen skadeståndsskyldig. Den skadelidande förlorar dock rätten till skadestånd om denne inte utan oskäligt uppehåll meddelar motparten efter att den skadelidande fick eller borde ha fått kännedom om de omständigheter som ligger till grund för kravet. HD övervägde om lagregeln skulle tillämpas analogt på ensamåterförsäljaravtalet. Domstolen konstaterade att sådana avtal i många avseenden liknar agenturavtal. Stöd för en analog tillämpning fanns i juridisk litteratur. Enligt HD var dock lagregeln ”i första hand avsedd som en reglering för ett löpande förhållande”. I det aktuella fallet hade käranden hävt avtalet. HD ansåg 54 att regeln inte var ”avpassad för en situation då avtalet har hävts” och att en analog tillämpning därför inte borde ske.
- 379 NJA 1990 s. 24 NJA 1992 s. 130 NJA 1993 s. 764 NJA 1994 s. 194 NJA 1994 s. 712 III NJA 1996 s. 52 NJA 1996 s. 410 NJA 1997 s. 44 NJA 1997 s. 197 NJA 1999 s. 629 NJA 2002 s. 378 NJA 2002 s. 630 ”Restaurang Pelé” NJA 2007 s. 909 ”Jehanders grus” NJA 2009 s. 388 NJA 2009 s. 672 NJA 2012 s. 597 NJA 2012 s. 725 NJA 2013 s. 271 ”Skadorna på Läckebys arbeten” NJA 2013 s. 842 ”Kezban” NJA 2013 s. 1174 NJA 2014 s. 960 ”Det Andra Bolaget” NJA 2015 s. 3 NJA 2015 s. 862 ”Den uteblivna slutbesiktningen” NJA 2016 s. 237 ”Bostadsrättslokalen” NJA 2016 s. 1011 ”Gripenhus” NJA 2017 s. 9 ”Multitotal” NJA 2017 s. 113 ”Den övertagna överlåtelsebesiktningen” NJA 2017 s. 203 ”Kravmjölken” NJA 2017 s. 1195 ”Skogssällskapet” NJA 2018 s. 171 ”Leksaksaffären i Vimmerby” NJA 2018 s. 617 ”Smyckesköpet” NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” NJA 2018 s. 834 ”Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen” NJA 2019 s. 23 ”Det betalande sambon” NJA 2019 s. 807 ”Badrummet” NJA 2020 s. 951 ”Badrummet i radhuset” NJA 2021 s. 943 ”Omsättningsmålet” NJA 2022 s. 3 ”Svartöns pris” 380 HD:s dom 2022-05-11 i mål nr T 3131-21 ”Skatterådgivarens ansvarsbegränsning”
- För återförsäljaravtalen kunde man tänka sig att i första hand överväga en analogi från de närliggande handelsagentavtalen. I 34 § i lagen om handelsagentur anges att den som vill kräva skadestånd ska ”meddela den andre detta utan oskäligt uppehåll efter det att han fick eller borde ha fått kännedom om de omständigheter som ligger till grund för kravet” och att en underlåtenhet att lämna sådant meddelande medför att parten förlorar rätten till skadestånd ”utom i fall när den andre har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder”. Bestämmelsen är tillämplig vid alla avtalsbrott från huvudmannens sida och således även när en part felaktigt säger upp eller häver avtalet och därmed gör sig skyldig till avtalsbrott. I ”Jehanders grus” NJA 2007 s. 909 kom HD dock fram till att bestämmelsen inte utgjorde en lämplig regel för en analogi eftersom regeln i första hand är ”avsedd som en reglering för ett löpande förhållande och inte avpassad för en situation då avtalet har hävts”. Därefter konstaterade HD att den princip som angivits i ”Lastbilsleasingen” NJA 1992 s. 728 (se Herre, SvJT 2005 s. 720 f.) — dvs. där HD funnit att avtalet var hävt utan att en uttrycklig hävningsförklaring hade avgivits och där HD i och för sig ansåg att det fanns ett krav på reklamation men där det fick godtas att den skadelidande väntade med att klargöra sin ståndpunkt intill dess det ekonomiska resultatet av situationen närmare gick att överblicka — inte utan vidare kunde anses tillämplig när en hävningsförklaring mötts med en neutral reklamation inom skälig tid från mottagandet av förklaringen. En sådan neutral reklamation där det klart framgick att uppsägningen inte accepterades fick anses utgöra en tillräcklig varning till motparten om att ett skadeståndsanspråk kunde komma att följa och det krävdes därför inte ett meddelande med krav på skadestånd. HD uttalade dock att en ”skyldighet för en part, som i ett avtalsförhållande påstår sig ha blivit utsatt för kontraktsbrott, att inom viss kortare tid framföra att påföljden skadestånd kommer att göras gällande skulle kunna motiveras med att den kontraktsbrytande parten skall få reda på att anspråk kan komma att ställas på honom, så att han får möjlighet att inrätta sig efter detta”.
- Utanför det lagreglerade området har HD i flera fall prövat om det finns en allmän princip om skyldighet att reklamera i vissa situationer. I ”Jehanders grus” NJA 2007 s. 909 hade en huvudman felaktigt sagt upp ett ensamåterförsäljaravtal i förtid och därmed gjort sig skyldig till ett kontraktsbrott. Återförsäljaravtal tillhör de avtalstyper som inte har lagreglerats. HD prövade i målet först om huvudmannen hade agerat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder (jfr vad som sagts ovan om exempelvis 33, 35 och 39 §§ KöpL). Det konstaterades till en början att eftersom ett sådant agerande inte kunde läggas huvudmannen till last hade en ”eventuell skyldighet att inom viss tidsfrist framställa skadeståndsanspråk” inte fallit bort på den grunden. HD uttalade sedan, med hänvisning till viss doktrin och rättspraxis, att det av ”allmänna kontraktsrättsliga principer i kommersiella förhållanden får anses följa att en avtalspart som vill göra gällande påföljder på grund av avtalsbrott inte kan förhålla sig passiv” och att de ”lagfästa bestämmelser om reklamation som finns för olika avtalsförhållanden kan ses som ett uttryck för en sådan princip”.
- Med hänvisning till ”Jehanders grus” NJA 2007 s. 909 uttalade HD också att det av ”allmänna kontraktsrättsliga principer följer att en avtalspart som vill göra gällande påföljder på grund av avtalsbrott, t.ex. skadestånd, inte kan förhålla sig passiv”. En plikt att meddela motparten att ett anspråk görs gällande finns vid fullgörelse av ett avtalsåtagande, ”t.ex. när en part vet att den andra parten inrättar sig på visst sätt i förlitan på en rättslig bedömning som är felaktig, när en part har gett motparten intrycket att han har eftergivit sin rätt eller när en part under mycket lång tid underlåtit att göra sin rätt gällande” (jfr här ”Restaurang Pelé” NJA 2002 s. 630, se Herre, SvJT 2005 s. 712).
- NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby); NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya), NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet), NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken), NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus), NJA 2002 s. 630 (Restaurang Pelé).
- NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby), NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya), NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet), NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken), NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus), NJA 2006 s. 638, NJA 2002 s. 630, NJA 1980 s. 46.
- NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya), NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet), NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken), NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus), NJA 2006 s. 638, NJA 2002 s. 630 (Restaurang Pelé).
- Utöver detta redogör HD för praxis på det obligationsrättsliga området, bl.a. NJA 1992 s. 272, NJA 2005 s. 142 och NJA 2007 s. 909, som sammantaget stödjer slutsatsen om reklamationspliktens existens och att följden vid för sent gjord reklamation är preklusion. HD konstaterar också att det inom transportsrättslig lagstiftning finns flertalet bestämmelser om reklamationsskyldighet vid äventyr av preklusion.
- I sin prövning konstaterar hovrätten, med hänvisning till NJA 2007 s. 909, att det följer av allmänna kontraktsrättsliga principer i kommersiella förhållanden att en skadelidande part som vill göra gällande påföljder med anledning av avtalsbrott inte kan förhålla sig passiv. Hovrätten noterar att Föreningen och Fastighetsbolagen hade anlitat advokaten också i överklagandeprocessen avseende skattetillägget, att förvaltningsrätten avslog överklagandena den 22 april 2010, och att de i sin tur överklagades till kammarrätten. Hovrätten bedömer mot den bakgrunden och med hänsyn till omständigheterna i övrigt att någon reklamationsskyldighet överhuvudtaget inte hade uppkommit före reklamationen i juni 2010. Reklamation hade därför skett i tid. 4 Kraft & Kultur-domen (Svea hovrätts dom i mål T 7073-16, meddelad den 28 september 2018) Omständigheterna var något förenklat följande. Kraft & Kultur var ett bolag vars årsredovisningar hade manipulerats för åren 2003–2010. Dessa utvisade att bolaget hade gått med vinst när det i själva verket hade gått med förlust. I tron att Kraft & Kultur hade gått med vinst vidtog bl.a. moderbolaget Troms Kraft dispositioner som sedermera kom att orsaka moderbolaget skada till ett miljardbelopp.
Självkostnadsprincipen enligt AB 04 och ABT 061 hänvisning
Varumärket som kontraktsföremål7 hänvisningar
- Snarlik metodik tillämpades även i NJA 2007 s. 909 (Jehander). Även Hellner för- ordar att analogier från lagregler och i viss mån rättspraxis bör vara den huvudsakliga grunden för bedömningar när det saknas lagstiftning och rättspraxis som ger ledning, se Hellner m.fl., Kontraktsrätt 1 häftet s. 26 och Hellner, Metodproblem i rättsvetenska- pen s. 203. Se även Frändberg, Om analog användning av rättsnormer s. 17, Lehrberg, Avtalsrättens grundelement s. 298, Lehrberg, Avtalstolkning s. 209 ff. och Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning s. 457 f. Jfr även Bengtsson, Särskilda avtalstyper I s. 13 och 18 f. som tar utgångspunkt i analogier från andra rättsområden, men samtidigt öppnar upp för bredare lämplighetsöverväganden.
- Detta framträder exempelvis i NJA 2007 s. 909 (Jehander), där Högsta domstolen i sin argumentation växlar mellan frågan om analog användning eller tillämpning av en allmän princip. Om målet, se strax nedan. Se även Askeland, Om analogi og abduksjon s. 502 och Grönfors, Fraktavtalet och den allmänna avtalsrätten s. 182.
- Jfr till exempel från senare tid NJA 2007 s. 909 (Jehander), NJA 2007 s. 1018 (Shell), NJA 2008 s. 24 (Comtax) och NJA 2009 s. 672 (Allbröd). Se även Munukka, Trans- nationella principer s. 26 f.
Reklamation mot advokater och revisorer3 hänvisningar
- NJA 2007 s. 909: ”analogt tillämpa lagfästa bestämmelser rörande likartade avtalsförhållanden”. Christina Hultmark, Reklamation vid kontraktsbrott, 1996, s. 59.
- Även Högsta domstolen anser att försiktighet är påkallad med avseende på analogier. I NJA 2007 s. 909 — där Högsta domstolen inte tillämpade handelsagentlagens reklamationsregel analogt på ett hävt återförsäljaravtal — uttalas om reklamation: ”Beträffande avtalsförhållanden utanför lagreglerade områden kan det i vissa fall finnas anledning att analogt tillämpa lagfästa bestämmelser rörande likartade förhållanden.”
- När advokaten/revisorn har behov av klarhet, kan det förfalla naturligt att han frågar klienten (interpellerar) om klientens avsikter. Detta framkommer i NJA 2007 s. 909 och påpekas av Stefan Lindskog i hans särskilda yttrande till NJA 2008 s. 243. Stefan Lindskog pekar emellertid i ett annat sammanhang på att det för en part kan vara orimligt att tvingas ”väcka den björn som sover”. Om advokaten/revisorn ställer en fråga till klienten så kan klienten genom frågan bli medveten om att han har en rätt till ersättning. Det skulle kunna vara att gå för långt att kräva att advokaten/revisorn genom interpellation försämrar sin rättsliga ställning.
Lojalitetsplikten som rättsprincip1 hänvisning