1.Omständigheterna var i huvudsak följande. År 2004 sålde en ekonomisk förening (”Föreningen”) hyresfastigheter genom flera olika bolag, vilka senare kom att fusioneras (”Fastighetsbolagen”). Föreningen anlitade i april 2006 en advokat för att utreda vissa skattemässiga följder av transaktionerna vilket resulterade i en skrivelse från advokaten i vilken han bl.a. redogjorde för risken för att Fastighetsbolagen skulle komma att påföras skattetillägg. Advokaten hjälpte också Föreningen att upprätta en komplettering till Skatteverket.s. 379
2.I juni 2007 underkände Skatteverket transaktionerna mot bakgrund av ett genomsynsresonemang vilket fick till följd att Fastighetsbolagen påfördes skattetillägg om ungefär 67 miljoner kronor. Utan framgång överklagade Föreningen Skatteverkets beslut i en process som avslutades först den 21 april 2014 då HFD beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Dessförinnan hade Föreningen den 18 juni 2010 reklamerat advokatens rådgivning.s. 379
3.Av olika skäl väckte både Föreningen och Fastighetsbolagen talan mot den advokatbyrå som advokaten var anställd hos. Föreningen och Fastighetsbolagen gjorde gällande att advokatbyrån, i egenskap av principal, till någon av dem skulle utge ca 75 miljoner kronor i skadestånd (skattetillägget samt ränta) till följd av att advokaten hade orsakat någon av dem skada genom vårdslös rådgivning. Advokatbyrån bestred käromålet och gjorde bl.a. gällande att reklamation inte hade skett i tid eftersom, något förenklat, reklamationsfristen hade börjat löpa senast då Skatteverket meddelade sitt beslut i juni 2007. Reklamationen i juni 2010 var därför enligt byrån för sent gjord.s. 379
4.I sin prövning konstaterar hovrätten, med hänvisning till NJA 2007 s. 909, att det följer av allmänna kontraktsrättsliga principer i kommersiella förhållanden att en skadelidande part som vill göra gällande påföljder med anledning av avtalsbrott inte kan förhålla sig passiv. Hovrätten noterar att Föreningen och Fastighetsbolagen hade anlitat advokaten också i överklagandeprocessen avseende skattetillägget, att förvaltningsrätten avslog överklagandena den 22 april 2010, och att de i sin tur överklagades till kammarrätten. Hovrätten bedömer mot den bakgrunden och med hänsyn till omständigheterna i övrigt att någon reklamationsskyldighet överhuvudtaget inte hade uppkommit före reklamationen i juni 2010. Reklamation hade därför skett i tid. 4 Kraft & Kultur-domen (Svea hovrätts dom i mål T 7073-16, meddelad den 28 september 2018) Omständigheterna var något förenklat följande. Kraft & Kultur var ett bolag vars årsredovisningar hade manipulerats för åren 2003–2010. Dessa utvisade att bolaget hade gått med vinst när det i själva verket hade gått med förlust. I tron att Kraft & Kultur hade gått med vinst vidtog bl.a. moderbolaget Troms Kraft dispositioner som sedermera kom att orsaka moderbolaget skada till ett miljardbelopp.s. 379
5.Felen i Kraft & Kulturs årsredovisningar uppmärksammades först den 11 november 2011. I mars eller april 2012 uppdrog moderbolaget åt en revisionsbyrå att utreda revisionen i Kraft & Kultur. Den 6 juli 2012 framställde moderbolaget krav mot den revisor som hade varit ansvarig för årsredovisningarna ovan, och mot dennas arbetsgivare. Den 29 januari 2013 väckte moderbolaget talan. Moderbolaget gjorde därvid gällande att revisorn hade utfört revisionen oaktsamt vilket hade lett till att felaktigheterna i årsredovisningarna inte hade uppmärksammats, vilket i sin tur hade orsakat moderbolaget skada.s. 380
6.Trots att det sålunda var fråga om ett utomobligatoriskt ansvar invände revisorn bl.a. att moderbolaget hade reklamerat för sent. Intressant nog fann såväl tingsrätten som hovrätten att det i och för sig förelåg en reklamationsskyldighet, men att reklamation hade skett inom rätt tid. Det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget finns en reklamationsskyldighet vid utomobligatoriska ansvarsförhållanden. En sådan diskussion ligger dock utanför denna artikels syften och kommer därför inte att beröras ytterligare. Oaktat detta är det emellertid av intresse att ta del av hovrättens resonemang vad gäller reklamationsfristens startpunkt och längd.s. 380
7.Hovrätten finner att reklamationsfristen börjat löpa när moderbolaget fått insikt om att den ekonomiska skada som bolaget ansåg sig ha lidit skäligen kunde antas ha orsakats av den oaktsamma revisionen. Hovrätten hänvisar i denna del till NJA 2007 s. 35. Enligt hovrätten sammanfaller denna tidpunkt med tidpunkten då moderbolaget uppdrog åt en revisionsbyrå att utreda den oaktsamma revisionen. Vad gäller reklamationsfristens längd anför hovrätten att moderbolaget reklamerat i tid ”även med beaktande av den stränga syn på reklamationsfristens längd som kommit till uttryck i praxis” varvid hovrätten hänvisade till Flyget till Antalya.s. 380