Rättsfall

NJA 2006 s. 246

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2006 s. 246

BibTeX

@misc{nja-2006-s-246,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2006 s. 246}},
  year         = {2006},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Statens utomobligatoriska skadeståndsansvar — några utvecklingslinjer1 hänvisning

Karin Wistrand · SvJT 2019 s. 103–130 · 1 ställe

Se NJA 2006 s. 246.fotnot 33 · s. 116

Klart till halvklart — om ne bis in idem och skattetilläggen1 hänvisning

Magnus Gulliksson · SvJT 2013 s. 645–685 · 1 ställe

HD refererar i sistnämnda avseende särskilt till NJA 2006 N 23. I det målet uppkom frågan om de av riksdagen antagna ändringarna i lotterilagen (genom lag 1996:1168) utgjorde tekniska föreskrifter i den mening som avsågs enligt då gällande direktiv 83/189/EEG. Eftersom bestämmelserna inte hade anmälts innan de trädde ikraft i enlighet med det notifieringsförfarande som direktivet föreskrev, var frågan om det förbud mot vissa spel som uppställdes i lagen kunde tillämpas och vid överträdelse medföra straffansvar. Hovrätten dömde den sökande bland annat för brott mot lotterilagen till dagsböter, men det fanns olika uppfattningar ifråga om de ändringar av lotterilagen som trädde ikraft utgjorde tekniska föreskrifter i direktivets mening. I notisfallet framhöll Högsta domstolen att denna fråga fick sitt slutliga svar först genom ett senare avgörande av HD, efter att förhandsavgörande inhämtats från EU-domstolen, för att sedan konkludera att ”[m]ot bakgrund av det anförda kan den rättstillämpning som låg till grund för hovrättens dom — även om den inte står i överensstämmelse med HD:s dom i [NJA 2006 s. 246] — inte anses uppenbart strida mot lag”. I skälen till resningsbeslutet från juli 2013 understryks särskilt att det i notismålet fanns olika uppfattningar i hovrätten om (den unionsrättsliga) rättsfrågan, vilket bidrog till bedömningen att det inte var fråga om rättstillämpning som uppenbart stred mot lag. Detta är måhända en korrekt bedömning utifrån en tolkning som begränsar sig strikt till intern rätt och närmare bestämt till RB 58:2 p. 5. Nu var det ju precis som i Åkerberg Fransson-målet en unionsrättslig tolkningsfråga som EU-domstolen hade besvarat. Såvida inte tolkningen av EU-domstolen ges en uttrycklig begränsning i tiden, anses enligt fast rättspraxis tolkningen av den aktuella unionsrättsliga bestämmelsen klargöra och precisera innebörden och räckvidden av bestämmelsen, som den skulle ha förståtts och tillämpats från och med sitt ikraftträdande. Från ett unionsrättsligt perspektiv kommer normalt sett den korrekta tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse att avse även tiden mellan bestämmelsens ikraftträdande och tidpunkten då förhandsavgörandet meddelades.Retroaktivitet och frågan om särskilda rättsmedel · p. 4 · s. 681

Svensk rättspraxis2 hänvisningar

Petter Asp · SvJT 2010 s. 902–999 · 2 ställen