- NJA 1995 s. 367, NJA 2000 s. 88, NJA 2007 s. 413 (Nya Vitala), NJA 2008 s. 684. Se också Lindskog, Denuntiation och subjektivt tillräknande, i Lambertz m.fl. (red.), Fs Torgny Håstad, Iustus (2010) (Lindskog, Denuntiation) s. 514 ff. Lindskog, Betalning s. 580 menar att det av- görande i fråga om kravet på rådighetsavskärande när det sakrättsliga momentet är denuntia- tion bör vara de förpliktelser mot rättighetsförvärvaren som följer med denuntiationen.
- Här noteras NJA 1998 s. 545, NJA 2000 s. 88, NJA 2007 s. 413 (Nya Vitala), NJA 2007 s. 652 samt NJA 2008 s. 684.
Rättsfall
NJA 2000 s. 88
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2000 s. 88
BibTeX
@misc{nja-2000-s-88,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2000 s. 88}},
year = {2000},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
18 hänvisningar i 8 artiklar · 18 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2001–20101 hänvisning
Oklarheter med traditionsprincipen2 hänvisningar
- Därefter har det dock skett en accelererande pragmatism, med en allt större hänsyn till överordnade syften i det enskilda typfallet. Jfr härvid t.ex. NJA 1985 s. 159 (avtalsprincipen vid försäljning på exekutiv auktion), NJA 1986 s. 217 (andrahandspantsättning av factoringfordringar), NJA 1995 s. 367 (investorleasing), NJA 1998 s. 545 (överlåtelse av del av samägd båt) samt NJA 2000 s. 88 (bolags pantsättning till den enda ägaren av bolaget). I NJA 1997 s. 660 ansågs borgenärsskydd inte ha uppkommit, men i domskälen uttrycktes en viss skepticism mot traditionskravet. I litteraturen pläderade Göranson för en övergång till avtalsprincipen i sin avhandling Traditionsprincipen som kom ut 1985. Även Lindskogs uppsats från 1991 Om sakrättsligt misstroende, har haft betydelse. Beträffande konsumentköp infördes 2002 avtalsprincipen som huvudregel, i enlighet med en utredning från 1995. Utvecklingen har därefter fortsatt ytterligare genom NJA 2007 s. 413 och NJA 2008 s. 684. I det senare rättsfallet förordar vidare Håstad i ett särskilt yttrande ett avskaffande av traditionsprincipen genom lagstiftning.
- enda ägaren av, och firmatecknare för, bolaget (NJA 2000 s. 88),
- NJA 2000 s. 88 är kommenterat av Zackariasson i SvJT 2003 s. 818.
- NJA 2000 s. 88 bryter för övrigt tydligt mot NJA 1972 s. 246 vad gäller möjligheten att ”tradera till sig själv”.
- Att saken i dessa fall inte är klar har att göra med vad jag tidigare anfört om en mer simultant (och mindre ”fyrkantigt”) betonad rättsfallstolkning av vissa fall där frågan om tradition har prövats, t.ex. NJA 2000 s. 88 och även NJA 2007 s. 413 och 2008 s. 684.
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Det sistnämnda rättsfallet bör numera jämföras med NJA 2000 s. 88, där ett bolag överlämnat ett företagshypoteksbrev till en av firmatecknarna såsom säkerhet för dennes fordran mot bolaget, och upplåtelsen ansågs giltig gentemot bolagets övriga borgenärer. Förmodligen skulle för borgenärsskydd nödvändig besittningsövergång på samma sätt anses möjlig sedan ett bolag överlåtit lösöre till en av sina företrädare.
- Åtminstone såvitt avser företagshypotek har denna fråga numera fått sitt svar genom NJA 2000 s. 88. Här hade Ronny B varit ensam aktieägare i Kinnagarn AB och tillsammans med Christer B och Kent N utgjort styrelse i bolaget. Behöriga firmatecknare för bolaget hade varit styrelsen och styrelseledamöterna var för sig. Den 21 augusti 1996 hade Christer B beslutat att bolaget skulle upplåta företagshypotek om 1 miljon kr i bolagets näringsverksamhet till säkerhet för ett lån som erbjudits av Ronny B. Ett företagshypoteksbrev hade överlämnats till Ronny B, som förvarat detta i sin bostad fram till Kinnagarns konkurs. Ronny B hade även antecknats som innehavare av hypoteksbrevet i företagsinteckningsregistret. Frågan var om Ronny B hade förmånsrätt enligt 5 § FRL i Kinnagarns konkurs.