- Тех. NJA 1994 С 5, NJA 1992 s. 666, NJA 1992 s. 93. Prop. 1990/91:8 s. 37 f.
- . Risk och (o)lämplighet 151 ten är att barnets bästa tolkat som att barnet inte ska utsättas för risker har företräde framför andra tolkningar såsom nära och god kontakt med bägge föräldrarna och uppfattningen att samförstånd alltid är till barnets bästa. Av 6:2 a 2 st. 1 p. FB framkommer att rätten ska fästa särskilt avseende vid: Som framkommer är det barnets situation som står i centrum för lagstad gandet. Tidigare framhölls föräldrarnas lämplighet ofta som ett kriterium för barnets bästa, dvs. att vårdnaden skulle anförtros åt den av föräldrarna som var lämpligast som vårdnadshavare.72 Rekvisitet för vårdnadsöverföring enligt 6:7 FB har då ansetts utgöra en minimistandard för vad en vårdnadshavare kan tillåta sig utan att förlora vårdnaden, dvs. barnets bästa i inskränkt bemärkelse. Ett exempel är NJA 1995 s. 398. Här gjorde HD en koppling mellan 6:7 FB och 6:1-2 FB vid bedömningen av förälders lämplighet och fann att: En likartad tolkning gjordes i NJA 1992 s. 93. Enligt 6:7 1 st. FB ska rätten besluta om ändring i vårdnaden om en för älder vid utövandet av vårdnaden utsätter barnets hälsa eller utveckling för bestående fara p.g.a. missbruk eller försummelse eller andra brister i omsorgen. Oaktat att 6:7 FB enligt lagtexten rör "förälder" uppfattas lag rummet omfatta samma personkrets som 2 § LVU, dvs. kan tolkas som "förhållanden i hemmet". Det kan utläsas ur RH 1991:54.
- I NJA 1992 s. 93 gavs det förhållandet att barnet varit föremål för
Rättsfall
NJA 1992 s. 93
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1992 s. 93
BibTeX
@misc{nja-1992-s-93,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1992 s. 93}},
year = {1992},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
18 hänvisningar i 7 artiklar · 18 stycken/fotnoter
Barn- och föräldrarätt2 hänvisningar
- Att en synpunkt, som enligt rättspraxis kan påverka en vårdnads tvist, är att man bör undvika att flytta ett barn från dess nuvarande miljö har redan framgått i samband med vad som nyss sagts om bety delsen av s.k. umgängessabotage vid val av vårdnadshavare.120 Ett rättsfall som ger exempel på detta är det i massmedia mycket upp märksammade rättsfallet NJA 1992 s. 93. I fallet i fråga hade en vid HD:s avgörande treårig pojke, under tid då föräldrarna hade gemen sam vårdnad om honom av fadern egenmäktigt förts ut ur landet och placerats hos sina farföräldrar i Tunisien där han kvarhållits under ca tio år. Fadern hade vidare motarbetat umgänget mellan pojken och modern. I samband med föräldrarnas äktenskapsskillnad upp kom bl.a. frågan om vem av dessa som skulle tillerkännas vårdnaden om pojken. HD:s majoritet tillerkände fadern vårdnaden, trots att det ansågs att faderns lämplighet som vårdnadshavare starkt kunde ifrågasättas bl.a. genom att han gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn och även motarbetat barnets umgänge med modern och trots att moderns lämplighet som vårdnadshavare inte kunde ifråga-
- i massmedia mycket uppmärksammade rättsfallet NJA 1992 s. 93.
Rättvist underhållsbidrag till barn1 hänvisning
Barns deltagande i familjerättsliga processer4 hänvisningar
- Se tex. NJA 1992 s. 93.
- 74 Fadern tilldömdes också vårdnaden i tingsrätten och dessutom ogillades moderns yrkande om umgänge. Hovrätten tilldömde dock modern viss umgängesrätt. Barnet träffade, i enlighet med hovrättens dom, modern på socialkontoret vid ett möte som inte föll väl ut och slutade med att barnet gråtande rusade ut ur rummet. HD ansåg det av flera vittnesmål uppenbart att barnet hade en helt avvisande inställning till modern. Något umgänge skulle därmed inte kunna komma till stånd utan att barnet tvingades till det. Ett sådant umgänge bedömdes av HD vara till skada för barnet och det ansågs därför strida mot barnets bästa att, i alla fall tills vidare, medge modern rätt till umgänge. I målet NJA 1978 s. 181 vägrades fadern umgängesrätt med sin 12-åriga dotter. Flickan hade inte träffat fadern sedan hon var 8 månader gammal. Fadern hade tidigare varit dömd för flera sexualbrott samt lidit av alkoholism men ansågs nu botad. Modern hade en starkt negativ inställning till fadern och det antogs därför att umgänge skulle medföra en störande och oroande upplevelse för barnet. Barnpsykiater hade också i målet bedömt det skadligt för barnet att tvingas till att ha umgänge med fadern. Domstolen ansåg att umgänget därmed skulle uppskjutas tills dess flickan kunde ta självständig ställning till faderns person. HD har således respekterat barnens rädsla för en förälder när denne haft personliga egenskaper som talade emot denne. Däremot beaktades inte ett barns mer subjektivt upplevda rädsla för en förälder i NJA 1981 s. 753 där fadern gavs rätt till umgänge med sin 12-åriga dotter trots att hon klart motsatte sig umgänge.194 Vid samtal med barnavårdskonsulenten uppgav flickan klart att hon inte ville träffa sin far. Hon berättade att hon upplevde fadern som något hotfullt och sade sig inte varken vara intresserad av, eller nyfiken på, fadern. Flickan ansåg att hon själv skulle få avgöra om, och i så fall när, hon skulle träffa sin far. Flickan trodde själv att detta skulle vara möjligt när hon hade blivit äldre. Konsulenten, som ansåg att flickan var påverkad i sin inställning av sin mor och mormor, ansåg dock med tanke på flickans ålder att hennes åsikter skulle beaktas. Domstolen uttalade att flickans inställning hade sin grund i påverkan från moderns sida. Flickan hade aldrig getts tillfälle att själv träffa fadern och därmed bilda sig en egen uppfattning om honom. Domstolen ansåg det möjligt att om flickan träffade fadern kunde hon ändra sin inställning till umgänge med honom. HD har även prövat betydelsen av barns åsikter i fråga om vårdnad. Kontinuitetsaspekten tillsammans med barnets önskningar avgjorde att fadern, trots att denne bedömdes som olämplig som vårdnadshavare, fick vårdnaden om sin 13-årige son Tarek i NJA 1992 s. 93. Fadern hade egenmäktigt fört Tarek till Tunisien vid 3 års ålder och placerat honom hos farföräldrarna.
- I målet om Tarek, NJA 1992 s. 93, förekom också vissa uppgifter om påverkan från faderns sida. Det diskuterades inte av majoriteten i HD men däremot av justitierådet Gad (skiljaktig) som ansåg att två brev från Tarek som fadern åberopat i målet innehöll formuleringar som måste ha skrivits under medverkan av en vuxen person. Breven innehöll bland annat uttalanden om att Tarek aldrig mer ville se sin mor. Därmed ansåg justitierådet Gad att ingen vikt skulle läggas vid brevets innehåll.
Svensk rättspraxis1 hänvisning
Muslimsk familjerätt - i svenskt perspektiv2 hänvisningar
- Enligt svensk rätt kan en förälder som egenmäktigt bortfört eller kvarhållit ett barn till ett annat land få vårdnaden om barnet (NJA 1986 s. 338, NJA 1992 s. 93).
- Ankara 1990. Refererade rättsavgöranden Svensk rätt Högsta domstolen NJA 1986 s. 338 NJA 1989 s. 95 NJA 1989 s. 600 NJA 1991 s. 241 NJA 1992 s. 93 NJA 1992 s. 566 NJA 1993 s. 277 NJA 1998 s. 184 Rättsfall från hovrätt RH 1993:52 RH 1993:116 RH 1999:68 Rättsfall från kammarrätt Kammarrätten i Jönköping, 1990-09-14, mål nr 12275-1992 Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Marckx, Judgement 13th of June, 1979 Publ. ECHR, Series A, Vol. 31 Elektroniska siter Samtliga siter besökta den 26 september 2001 www.law.emory.edu/IFL www.netiran.com www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf