Varumärket som kontraktsföremål2 hänvisningar
- Bestämmelsen bygger på artikel 3.1 e varumärkesdirektivet och motsvaras av arti- kel 7.1 e varumärkesförordningen. En motsvarande bestämmelse finns även i 1 kap. 9 § varumärkeslagen enligt vilken ensamrätt inte kan förvärvas till sådana kännetecken som avses i 2 kap. 4 § varumärkeslagen. Detta innebär att det även föreligger hinder för in - arbetning av varukännetecken vars form följer av varans art, är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller ger varan ett betydande värde. Se prop. 2009/10:225 s. 135 f. och NJA 1987 s. 923 (legoklots). Se även not 479 nedan.
- för väg, bad och nöjen) 255 NJA 1966 s. 241 (spridningsrätt vid konkurs) 316 NJA 1973 s. 480 (bättre rätt till uppfinning) 202 NJA 1975 s. 545 (avsaknad av diffusionsspärr) 99 NJA 1977 s. 756 (fel i parti med lingon) 134 NJA 1982 s. 738 (Esselte) 202, 206 NJA 1985 s. 194 (EF) 149 NJA 1985 s. 641 (förorenad bensin) 171, 182 NJA 1986 s. 136 (stoppningsrätt vid avverkningsavtal) 230 NJA 1987 s. 22 (Budweiser) 51, 154, 256 NJA 1987 s. 388 (olovligt brukande av hyrbil) 195, 209 NJA 1987 s. 923 (legoklots) 113 NJA 1988 s. 543 (Levi Strauss) 188