Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- I 1974 års handelsregisterlag föreskrivs i 19 § att registrering eller avförande ur registret som kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att denne varken haft eller bort ha vetskap därom. En motsvarande föreskrift fanns fram till och med utgången av 1994 i ABL 18 kap. 3 §. I NJA 1987 s. 592 (Holma Stallinredningar) uppkom frågan om ett aktiebolag, som under flera års tid levererat varor till en enskild näringsidkare, kunde göra denne personligen betalningsansvarig för leveranser som skett sedan han ombildat den enskilda firman till ett aktiebolag, varom kungörelser skett enligt de nyssnämnda bestämmelserna i handelsregister- och aktiebolagslagarna. Skälet till att det levererande aktiebolaget gjorde sådant ansvar gällande var det, att man från dess sida inte observerat att ombildning till aktiebolag hade skett vartill även kom, att ägaren av firman respektive aktiebolaget även efter det att ombildningen ägt rum gjort flera inbetalningar till det levererande aktiebolaget avseende andra fakturor, och att han vid dessa betalningar hade använt bankgiroblanketter som var försedda med uppgiften att de avsåg den enskilda firman. Högsta domstolen (fyra av fem ledamöter) hänvisade i sina domskäl till de motivuttalanden som låg till grund för de redan 1887 utfärdade firmabestämmelserna, att tredje man till stöd för att han varken ägt eller bort äga kännedom om en registrerad uppgift endast fick åberopa faktiska förhållanden, som gjort det omöjligt för honom att få del av kungörelsen. De omständigheter som säljarbolaget anfört innebar inte att det förelegat något faktiskt förhållande som gjort det omöjligt för detta att få del av de registrerade uppgifterna. Säljarbolaget hade inte heller gjort gällande att de registrerade uppgifterna varit sådana att de inte kunnat hänföras till den verksamhet som den enskilde näringsidkaren bedrivit. Registerinnehållet skulle därmed anses vara känt av tredje man, varför säljarbolagets talan ogillades.
- Det skall här tilläggas att reglerna om tvångslikvidation på grund av kapitalförlust har justerats och förtydligats genom lagändring 2001. De finns f.n. intagna i ABL 13 kap. 12–19 §§. 1.5.4 Andra fall av personligt betalningsansvar Men personligt betalningsansvar kan eventuellt uppkomma därför att den som företräder ett aktiebolag inte har klargjort detta för motparten som i stället trott att han har haft med företrädaren personligen att göra. Jfr här det ovan under rubriken Bildande upptagna fallet NJA 1987 s. 592, där något personligt ansvar inte utdömdes eftersom motparten ansågs ha känt till bolagsbildningen. Och i ett annat fall återgivet i NJA 1983 s. 229 har det av innehållet i den handling som utfärdats av en firmatecknare för ett aktiebolag ansetts framgå, att handlingen utfärdats på bolagets vägnar, varför den som undertecknat handlingen inte ådömts ansvar — i en abonnemangsanmälan rörande leveranser av elektrisk ström m.m. hade nämligen vid sidan av firmanamnet Restaurang Elektra angivits registreringsnumret 556096-9599. Därav måste, säger Högsta domstolen, anses framgå att anmälan utfärdats på det bolags vägnar som hade detta nummer. Den omständigheten att den person som undertecknat anmälan felaktigt angivit bolagets firma till restaurant Elektra föranledde inte annan bedömning. I NJA 1991 s. 412 har däremot en person som bildat ett aktiebolag inte genom att detta registrerats och kungörelse skett befriats från betalningsansvaret enligt ett dessförinnan träffat avtal om leverans av varor. Som Högsta domstolen skriver: ”Presam /har/ inte före det att kungörelsen ägde rum trätt i något rättsförhållande med Staffan W:s aktiebolag. Presam skall därför inte till följd av kungörandet anses ha fått kännedom om att bolaget skulle vara rätt motpart.” 1.5.5 Ansvarsgenombrott Något fall av ansvarsgenombrott har inte förekommit under den nu aktuella tjugoårsperioden, men frågan om ansvarsgenombrott som en alternativ grund för talan var dock trots allt aktuell i målet NJA 1982 s. 244. 1.5.6 Återbärings- och ersättningsskyldighet enligt ABL 12 kap. 5 § Det första av de mål som är aktuella under denna rubrik är NJA 1990 s. 343 (Nordanland). Målet gällde ett antal lån om sammanlagt drygt 11,6 miljoner kronor som ett dotterbolag under en tid av ca en månad våren 1982 lämnat sitt moderbolag för att detta skulle kunna betala sina löpande utgifter. Sedan det emellertid visat sig att lånen inte kunde återbetalas hade den 1 maj samma år upprättats en handling betecknad ackordsöverenskommelse vari angavs, att dotterbolaget beviljade moderbolaget ett ackord om drygt 11,4 miljoner kronor. Såväl moderbolaget som dotterbolaget företräddes vid såväl långivning som undertecknandet av ackordsöverenskommelsen av samma person, Bengt H, som hade ensam firmateckningsrätt i moderbolaget och fullmakt utfärdad av styrelsen för dotterbolaget att företräda detta. Moderbolaget försattes i oktober 1982 i konkurs. I denna bevakade dotterbolaget, dåmera i likvidation, genom sin likvidator på grund av de lämnade lånen en fordran om knappt 11,4 miljoner kronor. Förvaltaren i konkursen bestred bevakningen eftersom den träffade ackordsöverenskommelsen innebar att lånen fallit bort. Dotterbolaget gjorde emellertid gällande att utbetalningarna från detta inneburit en förtäckt och olovlig vinstutdelning i strid mot ABL 12 kap. 1 och 2 §§ eftersom moderbolaget saknade återbetalningsförmåga då lånen gavs och det inte fanns någon fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret; beloppen skulle därför återbetalas enligt ABL 12 kap. 5 §. Dotterbolaget anförde för övrigt även andra grunder för att ackordsöverenskommelsen skulle vara utan verkan. Såväl hovrätt som HD kom till resultatet att anmärkningen mot bevakningen skulle ogillas. HD framhåller i sina skäl att lån som ett aktiebolag lämnar aktieägare får anses utgöra förtäckt vinstutdelning om aktieägarens ekonomi vid lånetillfället är sådan, att återbetalning inte kan påräknas. Vid bedömande av om ackordsöverenskommelsen var ogiltig på grund av att lånen innebar olovlig vinstutdelning var det därför i första hand av betydelse om moderbolaget, vid den tidpunkt då lånen lämnades, hade så svag ekonomi att det inte kunde påräknas att lånen skulle återbetalas. Det fick anses vara dotterbolagets — dvs. den bevakandes — sak att styrka sitt påstående härom. Efter genomgång av den bevisning som stod till HD:s förfogande kom HD till slutsatsen att — ”vilket Bengt H borde ha insett” — moderbolagets ekonomiska ställning redan då det första lånet lämnades var så bräcklig att dotterbolagets fordringar med anledning av lånen redan från början måste anses ha varit praktiskt taget värdelösa. Lånen hade alltså inneburit förtäckt vinstutdelning från dotterbolaget. Och eftersom medel till vinstutdelning hade saknats i dotterbolagets räkenskaper hade lånen lämnats i strid med ABL 12 kap. 1 och 2 §§. Moderbolaget var därmed enligt 12 kap. 5 § skyldigt att återbetala lånebeloppen. Ackordsöverenskommelsen utgjorde med andra ord inte något hinder mot bevakningen.
- Beträffande betydelsen av registrering enligt 1974 års handelsregisterlag jfr NJA 1987 s. 592 behandlat ovan under Aktiebolags bildande och NJA 1990 s. 65 behandlat ovan under Handelsbolags och kommanditbolags ansvar mot tredje man.