- Se om detta begrepp Toijer, Några reflexioner kring det statliga arbetsgivarbegreppet, 2001, s. 367-380. Jfr SOU 2002:32, s. 187f, SOU 1994:141, s. 89ff, prop. 1993/94:65, prop. 1993/94:77, AD 1996 nr 66, AD 1997 nr 69, AD 1999 nr 7, AD 1999 nr 21, AD 1999 nr 103, AD 2003 nr 10, AD 2007 nr 80, AD 2016 nr 76.
- nr 64, AD 1999 nr 103, AD 1999 nr 148 AD 2000 nr 5, AD 2000 nr 18, AD 2000 nr 28, AD 2000 nr 31, AD 2000 nr 75 AD 2001 nr 12, AD 2001 nr 20, AD 2001 nr 25, AD 2001 nr 42, AD 2001 nr 51, AD 2001
Rättsfall
AD 1999 nr 103
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
AD 1999 nr 103
BibTeX
@misc{ad-1999-103,
author = {{Arbetsdomstolen}},
title = {{AD 1999 nr 103}},
year = {1999},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
- 5.4.1.1 Ett ”rakt” samband mellan missgynnande och könstillhörighet I avsnitt 5.2.2.1 beskrivs de rättsliga definitionerna av direkt könsdiskriminering. Förbuden mot direkt könsdiskriminering finns i 15 § jämställdhetslagen, i artikel 2(1) likabehandlingsdirektivet och i artikel 141 EUfördraget. Utmärkande för sådan diskriminering är att det föreligger ett direkt samband mellan ett missgynnande och den drabbades könstillhörighet. Det föreligger t.ex. direkt könsdiskriminering när en arbetsgivare direkt förklarar sig inte vilja anställa en viss arbetssökande därför att enbart personer av motsatta könet är lämpliga för arbetet. Detsamma gäller om arbetsgivaren vägrar anställa någon av sådana skäl men uppger andra skäl för sin vägran.511 Man kan även säga att sambandet är ”rakt”. 134 När det gäller lönediskriminering kan artikel 141 ge intryck av att inte några skillnader i lön mellan kvinnor och män är tillåtna. Av EG-domstolens praxis framgår emellertid att artikeln tillåter löneskillnader som inte beror på könstillhörighet. Det ställs alltså även här ett krav på kausalsamband. Observera att det inte krävs att könstillhörigheten är den enda eller avgörande orsaken till åtgärden, det räcker med att missgynnandet har samband med könstillhörigheten.512 EG-domstolen har avgjort många mål som rört frågan om direkt könsdiskriminering. Domstolen har t.ex. ansett att anställningsvillkor som inneburit att män, men inte kvinnor, fått ersättning för att erlägga en pensionsavgift utgör direkt könsdiskriminering. Ersättningen innebar att männens bruttolön förhöjdes jämfört med kvinnornas.5131 Schnorbusfallet (C-79/99) sade domstolen att det endast är ”bestämmelser som tillämpas på olika sätt beroende på de berörda personernas kön som kan anses utgöra direkt diskriminering på grund av kön”.514 Nedan redogör jag för några typiska villkor som domstolen ansett utgöra direkt könsdiskriminering. För en mer utförlig genomgång av domstolens rättspraxis hänvisas till kapitel 6. - Vad gäller svensk rätt har endast ett mål (AD 1999 nr 103) uttryckligen handlat om indirekt diskriminering. I övriga mål har AD hittills inte uttalat sig om den ansett sig avgöra ett mål om direkt eller indirekt könsdiskriminering. Den har dock tillämpat proportionalitetsprincipen i enlighet med EG-domstolens krav vid indirekt diskriminering.515 Fransson är kritisk till detta och menar att domstolen öppnat upp för intresseavvägningar som annars inte skulle vara tillåtna.516 5.4.1.2 Ålder och civilstånd som grund för särbehandling Det finns ett direkt samband mellan ett missgynnande och könstillhörighet när föreskrifter anger att kvinnor och män skall åtnjuta olika villkor. Det kan exempelvis vara fråga om olika åldersvillkor för åtnjutande av förmåner eller att kvinnor och män sägs upp vid olika ålder. EG-domstolen har ansett att olika åldersvillkor för kvinnor och män för åtnjutande av olika typer av förmåner utgör direkt könsdiskriminering. Som exempel kan nämnas målet Kommissionen mot Belgien (C-173/91) där det var fråga om nationell lagstiftning som, genom att ha olika åldersgränser för kvinnor och män för möjligheterna att få arbetslöshetsersättning, medförde att kvinnor inte kunde få extra arbetslöshetsersättning
- Definitionen av indirekt könsdiskriminering i 16 § jämställdhetslagen stadgar att indirekt könsdiskriminering föreligger när en neutral bestämmelse (etc.) ”särskilt” missgynnar personer av det ena könet. I propositionen sägs att skillnaden mellan kvinnor och män som kan uppfylla kriteriet måste vara ”betydande”, men bedömningen överlämnas till domstolarna.569 I AD 1999 nr 103 hävdades av käranden att meritkraven för arbete som domare vid EG-domstolen är indirekt könsdiskriminerande, eftersom de uppfylls av endast ett fåtal kvinnor. AD gjorde ingen bedömning av andel kvinnor i förhållande till män som uppfyllde kravet utan konstaterade att meritkraven inte utestänger kvinnor och att meritkraven är objektivt sakliga. Domstolen drog slutsatsen att meritkraven är objektivt sakliga utan att göra en proportionalitetsbedömning av meritkraven i förhållande till målet med reglerna. Den konstaterade att käranden inte bestridit att den manliga domaren haft en bakgrund som personer som tidigare utnämnts till domare i EG-domstolen haft. 5.4.2A Kraven på de skäl som anförs för att bryta orsakssambandet För att en formellt könsneutral regel, som missgynnar ena könet, inte skall anses vara indirekt könsdiskriminering krävs att arbetsgivaren kan 146 anföra sakliga skäl för sitt handlande. Av artikel 2 (2) bevisbördedirektivet samt 16 § jämställdhetslagen framgår att arbetsgivaren kan anföra skäl som leder till att det inte rör sig om indirekt diskriminering om: 1) de objektiva faktorer som anförs saknar samband med kön samt 2) är lämpliga och 3) nödvändiga Bevisbördedirektivet syftar till att kodifiera tidigare praxis från EG-domstolen. Denna praxis började utvecklas genom Jenkinsfallet (C-96/80) som handlade om olika timlön för hel- respektive deltidsanställda.
- AD 1972 nr 5 39 AD 1981 nr 169184-186 AD 1981 nr 171184, 186, 361 AD 1982 nr 17219, 222, 284 AD 1982 nr 102185 AD 1982 nr 139184, 274, 361, 390 f. AD 1983 nr 50186 AD 1983 nr 104185, 279 AD 1984 nr 6 1183, 219 AD 1984 nr 12186 AD 1984 nr 22186 AD 1984 nr 79325 AD 1984 nr 120217 AD 1984 nr 140165, 202, 276 AD 1985 nr 134140, 167, 194, 198,318 AD 1986 nr 84186 AD 1986 nr 103184, 330 AD 1987 nr 1 186 AD 1987 nr 3 219, 286 AD 1987 nr 35 163,183,185 AD 1987 nr 51 274 AD 1987 nr 67 186 AD 1987 nr 83 274 AD 1987 nr 98 219, 222, 253-254, 256 AD 1987 nr 132 140, 167, 194, 198, 319 AD 1988 nr 50 186 AD 1989 nr 122 330, 361 AD 1990 nr 34 361,420 AD 1991 nr 62 165, 192, 202, 274, 276 AD 1991 nr 65 254 AD 1991 nr 111 252 AD 1993 nr 30 254, 257 AD 1995 nr 74 254 AD 1995 nr 158 135, 165, 206, 211, 274, 279 AD 1996 nr 10 254 AD 1996 nr 41 165, 206, 208, 276 AD 1996 nr 55 254 460 AD 1996 nr 79 113,165,207,211 AD 1997 nr 16 184,186 AD 1997 nr 68 135, 165, 202, 276 AD 1998 nr 66 199,215 AD 1999 nr 51 140 AD 1999 nr 103 135, 146 AD 2001 nr 13 207-209, 211, 276, 279, 283, 416 AD 2001 nr 51 279