1.Det s.k. beteendeargumentet innebär att vissa skadegörande beteenden är avs. 72
2.sådan allvarlig karaktär att själva beteeendet utgör ett ersättningsfrämjandes. 72
3.argument. I svensk rätt finns vissa exempel på hur otillbörligt agerande medförs. 72
4.ett ersättningsansvar bl.a. inom ramen för medverkan till annans avtalsbrott.s. 72
5.I vanliga fall innebär medverkan till annans avtalsbrott inte att skadevållarens. 72
6.själv blir ersättningsskyldig gentemot skadelidanden. Eventuella skador pås. 72
7.grund av avtalsbrottet internaliseras istället till avtalsparterna och ersätts i dens. 72
8.utsträckning det är möjligt av avtalsbrytande part. I rättsfallet NJA 2005 s. 608s. 72
9.(Max och Frasses) konstaterade emellertid HD att en tredje man som på etts. 72
10.kvalificerat otillbörligt sätt ingriper i andras avtalsförhållanden, så att den enas. 72
11.avtalsparten begår ett avtalsbrott, kan bli skadeståndsskyldig gentemot dens. 72
12.skadelidande avtalsparten.1675 Det innebär alltså att såväl avtalsparten som dens. 72
13.utomstående som medverkar till avtalsbrottet har en skyldighet att betala ska-s. 72
14.destånd för de skador som föranleds av avtalsbrottet.1676s. 72
15.Ett otillbörligt agerande från någon utomstående medför alltså en rätt tills. 72
16.skadestånd för avtalsbrott även i den utomkontraktuella relationen, vilkets. 72
17.innebär att det uppkommer parallella ansvarsregler. Anspråksvägarna är dås. 72
18.alternativa.1677 Det finns även andra uttryck för att det skadegörande bete-s. 72
19.endets karaktär, och därmed beteendeargumentet, används ersättningsfräm-s. 72
20.jande. I det följande undersöks i vilken utsträckning det skadegörande beteen-s. 72
21.dets karaktär kan användas som ett argument för att anspråksvägarna ska varas. 72
22.alternativa i ett enskilt fall.s. 72
Grov vårdslöshet som kvalificerings- eller genombrottsnorm
1.Ett allmänt ersättningsfrämjande argument som tar sikte på skadevållarenss. 72
2.beteende är ansvarsfaktorer som kan medföra en klassificering av beteendets. 72
3.som grovt vårdslöst. Bedömningen av vad som är grovt vårdslöst varierar bero-s. 72
4.ende på agerandets rättsliga sammanhang. Någon allmängiltig definition avs. 72
5.begreppet grov vårdslöshet finns inte, utan svaret får sökas i mer situations-s. 72
6.403 specifika detaljer.1678 Dessutom kan man göra en åtskillnad mellan den grova vårdslöshetens olika effekter, dvs. vilka rättsföljder kvalificeringen medför. Effekten av att en person har agerat grovt vårdslöst beror på den rättsregel som tillmäter den grova vårdslösheten betydelse, t.ex. ett avtalsvillkor eller en lagregel.1679 Beroende på om grov vårdslöshet betraktas som ett bärande argument för ansvar i sig eller utgör en del av en sammanvägd bedömning av flera olika faktorer, så kommer dess betydelse i den praktiska tillämpningen att variera. Om beteendets art tillmäts betydelse vid t.ex. frågan om ett avtalsvillkor är oskäligt och ska jämkas enligt 36 § AvtL eller om det innebär ett åsidosättande av villkoret blir också intressant främst ur ett praktiskt perspektiv inriktat på resultatet i själva ersättningsfrågan.s. 72
7.Beroende på valet av infallsvinkel kan grov vårdslöshet tillmätas betydelse och bedömas på olika sätt. Frågan om betydelsen av att agerandet är grovt vårdslöst kan exempelvis besvaras med utgångspunkt i att deliktskrav är tilllåtna, men att vissa skador enbart ersätts när avtalspartens medhjälpare har agerat grovt vårdslöst. Den grova vårdslösheten får då betydelse inom ramen för den deliktuella ansvarsbedömningen genom att den kvalificerar agerandet på ett visst sätt. I vissa situationer kan man därför tala om att ansvaret bygger på uppfyllandet av grov vårdslöshet som en kvalificeringsnorm. Om man emellertid baserar ansvaret på 2:1 SkL har kvalificeringen av agerandet som grovt vårdslöst ingen betydelse för ansvarsregelns tillämpning. Det medför att kvalificeringen av ansvaret som grovt vårdslöst i allmänhet inte har någon betydelse för möjligheten att rikta ett deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent, om ansvaret baseras på culparegeln.s. 73
8.Att ett beteende är av viss karaktär, t.ex. är otillbörligt eller på annat sätt särskilt moraliskt klandervärt, kan ligga till grund för tillämpningen av en genombrottsnorm av något slag. Om deliktsanspråk betraktas som självständiga krav kommer ansvarets klassificering medföra att anspråket bedöms enbart enligt deliktsregler.1680 Om deliktskravet spärrats, kan emellertid undantag förekomma från en sådan spärrverkan. Att agerandet är av viss karaktär kan då medföra en tillämpning av en deliktuell genombrottsnorm, innebärande att beteendet används som argument för att tillåta alternativa anspråksvägar.1681 Härvid är det alltså nödvändigt att skilja mellan vad som är att betrakta som huvudregel, eller utgångspunkt, och vad som kan anses utgöra undantag från huvudregeln. Enbart i situationer då anspråksvägen mot avtalspartens medkontrahent som utgångspunkt är spärrad finns det anledning att bedöma om beteendet ska medföra tillämpning av en sådan genombrottsnorm. 404s. 73
9.Man kan betrakta det som att deliktsreglerna i sådana fall, avseende dessas. 74
10.beteenden, blir tvingande till sin karaktär. Kvalificeringen behöver emellertids. 74
11.inte innebära att agerandet av nödvändighet ska betraktas som ”deliktsrätts-s. 74
12.ligt” eller att kvalificeringen ens bygger på en bedömning enligt deliktsregler.s. 74
13.Det kan istället röra sig om en avtalsreglerad ventil, vilken öppnar för en möj-s. 74
14.lighet till deliktskrav.1682 Oberoende av genombrottsnormens klassificering hars. 74
15.dess tillämpning en ersättningsfrämjande effekt.s. 74
16.I rättsfallet NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) ansågs en beställare inte kunnas. 74
17.rikta ett deliktsanspråk mot en underentreprenör. Som en undantagssituations. 74
18.anfördes dock av HD att ett deliktsanspråk är tillåtet om skadevållaren t.ex.s. 74
19.agerat grovt vårdslöst. Inom ramen för den entreprenadrättsliga särregleringen,s. 74
20.där alternativitet nekats, kan man alltså skönja en undantagsregel som s.a.s.s. 74
21.faller tillbaka på den allmänt gällande huvudregeln om att anspråksvägarna ärs. 74
22.alternativa. Vid en sådan utgångspunkt, dvs. att avtalsregleringen har en spärr-s. 74
23.verkan på deliktskrav, så kan grov vårdslöshet ha betydelse som genombrotts-s. 74
24.norm. Det är osäkert hur man ska förstå denna undantagsregel, framför allts. 74
25.avseende vilka faktorer som påverkar bedömningen av om en underentrepre-s. 74
26.nör har agerat grovt vårdslöst.s. 74
27.Den undantagsregel som HD utformade i NJA 2007 s. 758 är genom atts. 74
28.kontraktsregler tolkningsvis uppfattas som exklusiva, troligen baserad på dets. 74
29.undantag från beloppsbegränsningen som förelåg i det standardavtal som vars. 74
30.aktuellt i målet, dvs. AB 92 (numera AB 04 5:11 3 st.). Enligt bestämmelsen is. 74
31.5:14 AB 92 är ansvaret för övriga skador, vilket vanligtvis är begränsat till etts. 74
32.visst belopp, inte begränsat vid grov vårdslöshet. Innehållsmässigt är de nuva-s. 74
33.rande reglerna i AB 04 och ABT 06 i detta avseende liktydiga. Möjlighetens. 74
34.till anspråk mot en underentreprenör följer alltså avtalsvillkorens undantags-s. 74
35.regel, där grov vårdslöshet medför genombrott av ansvarsbegränsningen. Dens. 74
36.närmare bedömningen av om underentreprenören har agerat grovt vårdslösts. 74
37.blir enligt det synsättet beroende av vad som i den specifikt entreprenadrätts-s. 74
38.liga kontexten är att anse som grov vårdslöshet, dvs. enligt entreprenadsam-s. 74
39.manhangets egen kontraktuella standard och inte betraktat som en friståendes. 74
40.deliktuell ansvarsbedömning.1683 Bedömningen kan därför antas utgå från dets. 74
41.rättsliga sammanhang där situationen uppstår. Av betydelse för den frågans. 74
42.blir då t.ex. avtalade föreskrifter och branschföreskrifter för entreprenadbran-s. 74
43.schen.1684 Någon allmänt hållen bedömning av vad som är grov vårdslöshet ärs. 74
44.det alltså inte fråga om.s. 74
45.I engelsk rätt finns inte några motsvarande kontraktsrättsliga genombrotts-s. 74
46.regler avseende grov vårdslöshet (”gross negligence”) i avtalsförhållanden. Oms. 74
47.det skadegörande beteendet är av en särskilt kvalificerad karaktär är iställets. 74
48.405 ansvar enligt tort av större betydelse. Den rättsliga beteckningen av agerandet som en viss form av tort, t.ex. nuisance eller trespass, kan då istället ha betydelse för att främja rätten till ersättning mot bakgrund av det skadegörande beteendets karaktär. Sådana anspråk enligt tort åstadkommer motsvarande ersättningsfrämjande effekt.s. 74
49.Beteendeargumentet kan därmed hävdas göra sig gällande även i engelsk rätt, men baseras inte på ett kontraktsperspektiv. Därtill kan det vårdslösa beteendet snarare anses ge upphov till att beteendet kvalificerar en rätt till ersättning, genom tort-reglerna, snarare än att det medför tillämpningen av en genombrottsnorm. Graden av vållande anses emellertid inte alltid vara av relevans som ersättningsfrämjande argument ens i svensk rätt. HD har i NJA 2017 s. 113 (Den övertagna överlåtelsebesiktningen) konstaterat att grov vårdslöshet är en omständighet som kan beaktas inom ramen för eventuell jämkning av avtal enligt 36 § AvtL. Därtill spelar graden av vållande inte någon roll vid bedömningen av jämkning enligt 3:6 SkL, inte heller när skadestånd görs gällande i ett kontraktsförhållande.1685s. 75
50.I dansk rätt förekommer rättspraxis där en underentreprenör har blivit ansvarig gentemot en beställare för skador som orsakats av underentreprenören om denne därmed har begått ”en klar profesjonel fejl”.1686s. 75
51.I U 1995.484 H (J.K. Lings) hade en byggherre anlitat en rådgivande ingenjör,s. 75
52.tillika besiktningsman, i samband med renoveringen av en byggnad. Byggherrens. 75
53.sålde därefter fastigheten till en köpare som i sin tur sålde fastigheten vidares. 75
54.till en annan person, här kallad slutköparen. Efter köpet upptäcktes omfattandes. 75
55.mögelskador i fastigheten. Slutköparen begärde prisavdrag av sin säljare och par-s. 75
56.terna träffade en förlikning, genom vilken de enades om att köparen hade rätts. 75
57.till prisavdrag. Säljaren (dvs. förstahandsköparen) krävde i sin tur då att bl.a. dens. 75
58.rådgivare som anlitats av byggherren skulle utge skadestånd motsvarande pris-s. 75
59.avdraget. Højesteret ansåg att rådgivaren hade ett ansvar mot säljaren (första-s. 75
60.handsköparen), på grund av att rådgivarens agerande utgjort ”en klar profesjonels. 75
61.fejl”.1687 Uttrycket ”klar profesjonel fejl” ska antagligen uppfattas som en sorts kvalificeringsnorm, med avseende på i vilka situationer det överhuvudtaget kan föreligga ett deliktsansvar för utgivet prisavdrag. Det beror antagligen på att ersättningen för prisavdrag även i dansk rätt uppfattas som en ren förmögenhetsskada, som ersätts i mer begränsad utsträckning än sakskador. I svensk rätt medför skadetypsindelningen ett mindre utrymme för att utdöma skadestånd på motsvarande grund. Förekomsten av ”klar profesjonel fejl” utgör alltså inte ett särskilt beteende som medför ett genombrott av en annars stängd anspråks406s. 75
62.väg, utan tar sikte på ett ersättningsfrämjande argument i sig avseende självas. 76
63.ansvarsgrunden.s. 76
64.Det kan diskuteras vilken typ av kvalificering av det skadegörande bete-s. 76
65.ende som är bäst lämpad att medföra en rätt till ersättning i dessa fall, om ens. 76
66.uppdragstagares felaktiga agerande i samband med avtalsuppfyllelse medförs. 76
67.skador. Härvid har diskuterats i vilken utsträckning uttrycket ”klar profesjonels. 76
68.fejl” korresponderar med andra liknande uttryck, t.ex. grov vårdslöshet.1688 Atts. 76
69.det skadegörande beteendet ska utgöra ett professionellt fel indikerar möjligens. 76
70.på ett annat sätt än grov vårdslöshet att bedömningen avser om utförandets. 76
71.möter de krav på fackmässighet som föreligger avseende viss verksamhet, vilkets. 76
72.ligger närmare en bedömning utifrån att skadevållaren är en professionsut-s. 76
73.övare. Grov vårdslöshet förefaller däremot, inom ramen för en rent språkligs. 76
74.analys, att vara mer tänjbart. Om man inte lägger ett mer abstrakt innehåll is. 76
75.dessa termer, utan tolkar deras betydelser mot bakgrund av det rättsliga sam-s. 76
76.manhang där de är uppe till bedömning, behöver emellertid inte innehållet is. 76
77.begreppen skilja sig åt avsevärt.s. 76
Vad är grov vårdslöshet i entreprenadsammanhang?
1.Frågan om grov vårdslöshet i entreprenadförhållanden har bedömts av HD is. 76
2.bl.a. NJA 1992 s. 130 (Mariefreds skola), där AB 72 var tillämplig mellan par-s. 76
3.terna. En entreprenör skulle uppföra bl.a. en ny matsalsbyggnad i en skola.s. 76
4.Beställaren var en kommun. Efter ca fem år rasade innertaket i matsalen ned,s. 76
5.sedan infästningen av träpanelen i takbalkarna hade släppt. Beställaren gjordes. 76
6.gällande att entreprenören förfarit grovt vårdslöst. HD anförde att den brist-s. 76
7.fälliga infästningen av innertaket stod i strid med gällande myndighetsföre-s. 76
8.skrifter. Entreprenören hade inte heller gjort några närmare beräkningar tills. 76
9.ledning för bedömningen av hur infästningen borde ske. Bolaget ansågs intes. 76
10.medveten om riskerna förenade med infästningen, men det hade ålegat entre-s. 76
11.prenören att i vart fall inhämta upplysningar från någon sakkunnig om hurs. 76
12.infästningen borde ske. HD tog även särskild hänsyn till att arbetena avsåg ens. 76
13.lokal där risken för personskador var uppenbara och agerandet ansågs grovts. 76
14.vårdslöst.1689s. 76
15.Man kan dock notera att villkoret om grov vårdslöshet fyllde en lite annans. 76
16.funktion i AB 72 än i AB 04. I AB 72 var entreprenörens ansvar efter garantitidens. 76
17.407 utformat så att ansvar för fel endast omfattade sådana fel som hade sin grund i grov vårdslöshet av entreprenören.1690 I AB 04 är entreprenören ansvarig för väsentligt fel efter garantitiden (om än med viss begränsning) redan vid vanlig culpa, men grov vårdslöshet medför en rätt till ett större ersättningsbelopp (jfr AB 5:11 3 st.). I AB 72 förelåg inte något ansvar alls efter garantitiden, men den grova vårdslösheten kunde s.a.s. ”återuppväcka” ansvaret. Huruvida det sagda hade betydelse i nyss nämnda rättsfall för bedömningen av agerandet som grovt vårdslöst är osäkert, men möjligen kan hänsyn tas till vilken effekt som kvalificeringen av agerandet som grov vårdslöst får.1691 Antagligen kan tröskeln för grov vårdslöshet vara lägre om alternativet (normal culpa) medför att ingen ersättning utgår alls (jfr AB 72). Motsatsvis kan tröskeln vara högre om man får ersättning – även om den är liten – när culpan inte har varit grov (AB 04).s. 76
18.I NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) resonerade HD kring frågan om skadelidandens valrätt utifrån argumentationslinjen att beställaren ville komma förbi ansvarsbegränsningarna i 5:14 (AB 92). Även om avtalsparternas vårdslöshetsansvar regleras i 5:11 AB, innebärande en rätt till beloppsbegränsad ersättning, gäller enligt NJA 2007 s. 758 en spärr mot deliktskrav mot underentreprenören, även när vårdslösheten är ostridig. Även om det inte nämns uttryckligen, innebär domen att ersättning upp till beloppsbegränsningen inte kan utkrävas av underentreprenören vid normalgraden av culpa. Det talar för att det i dessa sammanhang är en ”allt eller inget”-ansats. Om tröskeln för vad som konstituerar grov vårdslöshet är lägre i situationer då frånvaro av grov vårdslöshet inte utlöser något ansvar alls, så kan man anta att denna bedömning även gäller för beställarens deliktskrav mot underentreprenören. Det medför att de omständigheter som förekom i både NJA 1992 s. 130 (Mariefreds skola) och NJA 1996 s. 118 (Skärbrännaren) ska beaktas i bedömningen av underentreprenörens agerande.s. 77
19.Även om förekomsten av grov vårdslöshet inte enbart medför att ansvarsbegränsningar faller, utan att anspråksvägarna är alternativa, ska bedömningen antagligen baseras på ett kontraktsrättsligt synsätt snarare än ett deliktsrättsligt. Vad som är grovt vårdslöst i det enskilda fallet får antagligen bedömas mot bakgrund av vad som kan krävas av en entreprenör mot bakgrund av dennes avtalsåtagande, i relation till det yrkeskunnande som kan förväntas av någon i samma profession. I exempelvis dansk rätt gäller enligt standardavtalet AB 18 att det finns en gräns för ansvarsbegränsningar och friskrivningar vid underentreprenörens grova oaktsamhet eller uppsåt. Underentreprenören har ett avtalat direkt ansvar, vilket innebär att beställarens anspråk även mot underentreprenören helt följer avtalsnormerna. Undantaget från tillämpligheten av 408s. 77
20.ansvarsbegränsningar vid grov oaktsamhet eller uppsåt uppfattas emellertids. 78
21.leda till en blandning mellan kontrakt och delikt.1692 Ett liknande synsätt kans. 78
22.antas gälla även i svensk rätt om motsvarande avtalsreglering föreligger i etts. 78
23.visst fall.s. 78
Brott – en omvänd spärregel?
1.Att det skadegörande beteendet utgjort ett brott kan verka ersättningsfräm-s. 78
2.jande på samma sätt som grov vårdslöshet. Om den skadegörande handlingens. 78
3.utgör ett brott kan t.ex. även rena förmögenhetsskador ersättas enligt 2:2 SkL.s. 78
4.Ett brottsligt beteendes allmänt ersättningsfrämjande effekt ska emellertids. 78
5.skiljas från att agerandets klassificering som brottsligt utgör en allmän genom-s. 78
6.brottsregel. Om den skadeståndsgrundande handlingen består i ett brott ochs. 78
7.därmed ersätts enligt 2:2 SkL gäller emellertid andra avgränsningsnormer, t.ex.s. 78
8.skyddsändamålsläran.1693 Härvid utesluts vissa former av brottsligt beteendes. 78
9.från det ersättningsgilla området generellt, t.ex. genom att vissa brott mot all-s. 78
10.mänheten inte avser att skydda enskilda individers förmögenhet.1694s. 78
11.I avtalsförhållanden uppfattas brott ofta som en genombrottsnorm, soms. 78
12.åsidosätter ansvarsbegränsningar.1695 Sådana genombrottsnormer fungerar,s. 78
13.liksom vid grov vårdslöshet som genombrottsnorm, inom ramen för antingens. 78
14.kontraktsregler eller deliktsregler. Det råder emellertid osäkerhet om betydel-s. 78
15.sen av det brottsliga agerandet i olika situationer och hur man ska särskiljas. 78
16.de olikheter som finns i HD:s rättspraxis beträffande effekterna av att skade-s. 78
17.vållarens beteende varit brottsligt.1696 Ett brottsligt beteende kan också bedö-s. 78
18.mas på olika sätt beroende på om brottet uppkommer i ett avtalsförhållandes. 78
19.eller inte, t.ex. kan förtroendeförhållandet mellan parterna utgöra ett särskilts. 78
20.argument för att straffbelägga visst illojalt beteende. I avtalsrelationer kans. 78
21.emellertid också föreligga en låg tröskel för att t.ex. ansvarsbegränsningar skas. 78
22.tolkas såsom innefattande även ett deliktsansvar för skadevållaren – och atts. 78
23.även brottsligt agerande ska omfattas av eventuella begränsningar. Jämknings. 78
24.av sådana avtalsvillkor är möjliga i det enskilda fallet, varvid hänsyn bl.a. tas tills. 78
25.det skadegörande beteendets allvarlighet.s. 78
26.Brottsligt beteende har ersättningsfrämjande effekter avseende såväl renas. 78
27.förmögenhetsskador som tredjemansskador. Beträffande tredjemansskadors. 78
28.tycks t.ex. vissa skador med självklarhet falla utanför huvudregeln om att tred-s. 78
29.jemansskador inte ersätts. Exempelvis har en försäkringsgivare rätt till ska-s. 78
30.deståndsanspråk vid försäkringsbedrägeri när bedrägeriet består i att försäk-s. 78
31.409 ringstagare har skadat egen egendom i syfte att utfå försäkringsersättning.1697 I kontraktskedjor medför det brottsliga beteendet hos avtalspartens medkontrahent snarare ett allmänt ersättningsfrämjande argument i deliktsrätten än ett argument för att anspråksvägarna är alternativa. Det beror emellertid snarare på att brottsligt beteende hos avtalspartens medkontrahent inte nödvändigtvis tillräknas avtalsparten – eftersom det sällan har ett samband med kontraktsuppfyllelsen – och det föreligger då inte något samtidigt kontraktsansvar. Om det brottsliga beteendet emellertid kan ge upphov till ett kontraktsansvar är anspråksvägarna alternativa.s. 78
Slutsatser
1.Att skadesituationens karaktär har relevans för anspråksvägarnas alternativitet kommer till uttryck på en mängd olika sätt. Hanteringssättet kan utgöras av en intern avgränsning av deliktsansvaret mot bakgrund av den aktuella skadesituationens karaktär. I kontraktskedjor kan ansvarsbedömningen i den utomkontraktuella relationen, dvs. mellan A och C, i vissa avseenden bedömas mot bakgrund av det kontraktuella sammanhanget. Härvid anses t.ex. professionsutövare typiskt sett ha ett – mot bakgrund av avtalskontexten – strängare ansvar även gentemot utomstående, vilket skapar en enhetlighet i ansvarsbedömningen gentemot olika skadelidande. Typiskt sett kan i dessa situationer närheten till kontrakt influera ansvarsbedömningen. Därtill finns det exempel på att ansvarsfriskrivningar kan beaktas som en omständighet i den deliktuella ansvarsbedömningen, framför allt beträffande uppkomsten av ett s.k. tillitsansvar, vilket alltså får ersättningshindrande effekt. Vid s.k. utförandeansvar kan man också i fackmässighetsbedömningen förmodligen hämta ledning i avtalade handlingsnormer, vilket också skapar en utjämning med avseende på ansvarsbedömningar oberoende av om ett anspråk baseras på kontrakts- eller deliktsansvar.s. 79
2.Särregleringar avseende uppkomna skadesituationer och faroskapande aktiviteter kan medföra olika plikter och därmed särskilja ansvarsbedömningen i olika skadesituationer. Det öppnar i sin tur för ytterligare parallella ansvarsregler, i och med att särskiljandet av vissa skadegörande beteenden ofta medför vad som på ytplanet uppfattas som en skärpning av ansvaret – eller utsträckning av det ersättningsgilla området enligt deliktsregler. I dessa skadesituationer kan olika parter åläggas olika plikter gentemot samma person, varvid resultatet i ansvarshänseende är att det föreligger parallella ansvarsregler. Vidare kan en mer sträng ansvarsnivå fungera ersättningsfrämjande samtidigt som den ökade 410s. 79
3.skaderisk som viss verksamhet innebär också utgör ett argument för en valrätts. 80
4.för skadelidanden i situationer där avtalsregleringen annars skulle ha spärr-s. 80
5.verkan.1698 Det skadegörande beteendets karaktär har också stor betydelse förs. 80
6.frågan om anspråksvägarnas alternativitet, vilket antyder att föreställningens. 80
7.om att brottsligt beteende genombryter avtalsregleringen fungerar ersätt-s. 80
8.ningsfrämjande. Brottsligt agerande kan därmed uppfattas som en ”omvänds. 80
9.spärregel” även i kontraktskedjor.s. 80
Sammanfattande slutsatser
1.I detta kapitel har frågan om alternativa anspråksvägar i kontraktsked-s. 80
2.jor behandlats utifrån en rad olika tematiseringar, vilket här betecknas soms. 80
3.deliktsperspektivet. Sammanfattningsvis kan konstateras att lösningarna i ens. 80
4.del fall utgår från att skadetypen i det aktuella fallet medför en klassificerings. 80
5.av ansvaret som antingen kontrakts- eller deliktsrättsligt, vilket i det ovanstå-s. 80
6.ende har betecknats som att hanteringssättet utgörs av interna avgränsningars. 80
7.av ansvaret. Denna interna avgränsning medför, på samma sätt som i avtals-s. 80
8.förhållanden, att uppkomsten av överlappande ansvarsregler motverkas, ochs. 80
9.åstadkommer därmed även att frågan om alternativa anspråksvägar besvarass. 80
10.nekande. Ansvaret kan då enbart vara antingen kontraktsrättsligt eller delikts-s. 80
11.rättsligt.s. 80
12.Härvid kan nämnas avgränsningen av skador på en såld vara från delikts-s. 80
13.ansvaret, vilken förekommer enligt t.ex. PAL. Det medför att sådana skadors. 80
14.uppfattas som uteslutande kontraktuella. Däremot kan kontraktsansvarets. 80
15.i konsumentförhållanden även omfatta skador på annat än den sålda varan,s. 80
16.dvs. produktskador. I kommersiella köpförhållanden sker en avgränsning avs. 80
17.kontraktsansvaret som innebär att ansvaret för skador på annat än den såldas. 80
18.varan är deliktuellt. Området för parallella anspråksvägar snävas därmed in tills. 80
19.att avse skador på själva produkten. Härvid går meningarna isär beträffandes. 80
20.huruvida ett parallellt ansvar kan föreligga. En tydlig gränsdragning grundads. 80
21.på skadetypens karaktär förekommer enbart undantagsvis. Deliktsansvarets. 80
22.kan även avse rena förmögenhetsskador och i vissa fall tredjemansskador. Atts. 80
23.huvudregeln är att dessa skador inte ersätts ska emellertid inte uppfattas soms. 80
24.att argumentet om att den skadelidande borde ha skyddat sig genom kontrakts. 80
25.har särskilt stor betydelse inom ramen för avgränsningen av ersättningsgillas. 80
26.skadetyper och kretsen av ersättningsberättigade.s. 80
27.Beträffande den s.k. ansvarskretsen, vilket här betecknar relationen mellans. 80
28.avtalsparten B och skadevållaren C, kan relationen i vissa avseenden medföras. 80
29.inskränkningar avseende skadevållarens ansvar gentemot en skadelidande. Dets. 80
30.främsta exemplet härpå är arbetstagares ansvar, vilket begränsas enligt 4:1 SkL.s. 80
31.Uppdragstagare och andra självständigt agerande personer har dock inte någots. 80
32.411 motsvarande skydd mot skadeståndsskyldighet genom en nästintill fullständig kanalisering av ansvaret till avtalsparten. Särskilda kontraktsrättsliga regler kan emellertid möjliggöra argumentation kring en motsvarande immunitet för vissa uppdragstagare, vilket diskuteras mer nedan.1699s. 80
33.Det kan också konstateras att ansvarsgrunden, även i den utomkontraktuella relationen, i tämligen stor utsträckning influeras av en kontraktsnärhet mellan skadevållare och skadelidande, samt att sådana influenser kan verka såväl ersättningsfrämjande som ersättningshindrande i konkreta fall. Även om den deliktsrättsliga ansvarsbedömningen kan uppfattas som absolut, så förefaller ansvarsbedömningen i vissa skadesituationer att vara tämligen relationsberoende. I andra situationer kan emellertid argument om enhetlighet i ansvarsbedömningen, oavsett om det föreligger en avtalsrelation mellan skadevållare och skadelidande eller inte, ha betydelse för att utjämna eventuella olikheter mellan kontrakts- och deliktsansvaret.s. 81
34.Som ett hanteringssätt avseende parallella ansvarsregler innebär tillämpningen av samma regler för skadestånd i och utanför avtalsförhållanden att ansvarsregleringen blir enhetlig och problemet med ansvarsgrundernas olikheter att försvinna. Det kan därmed hävdas att någon anledning att upprätthålla distinktionen mellan kontrakts- och deliktsansvar därmed inte längre finns.1700 Ansvarsbedömningen sker emellertid även i dessa situationer inom ramen för interna avgränsningar av ansvaret, varvid samma omständigheter kan vara ersättningsfrämjande eller ersättningshindrande. På det viset kan t.ex. en ansvarsfriskrivning mellan en värderingsman och en låntagare ha betydelse för kreditgivares faktiska befogade tillit. Det bidrar därmed till ett upprätthållande av distinktionen mellan ansvarsformerna på systemplanet, samtidigt som det föreligger en enhetlighet i ansvarsbedömningen avseende tillämpningsresultatet. 412s. 81