1.En fråga är om avtal kan ha påverkan på den deliktuella culpabedömningen. I NJA 1997 s. 44 uttalade HD – i ett obiter dictum – att bestämmelserna i ett standardavtal mellan en entreprenör och en underentreprenör (i det ”bakre” avtalsledet) kunde användas för att fastställa den professionella aktsamhetsstandarden för entreprenören gentemot beställaren, dvs. huruvida vissa entreprenadarbeten utförts på ett fackmässigt sätt i det ”främre” avtalsledet. Det innebar att samma avtalade föreskrifter (i det aktuella fallet Hus AMA 72) ansågs kunna ha betydelse även utanför sitt direkta tillämpningsområde. Uttalandet framstår som förvånande mot bakgrund av avtalssubjektivitetsläran, och särskilt mot bakgrund av att rättsfallet i övrigt ger uttryck för att avtalade föreskrifter i ett avtalsled inte binder parterna i ett annat avtalsled.1644 Trots att avtalade handlingsnormer inte kan göras gällande av utomstående tredje man, 390s. 59
2.så kan alltså aktsamhetsbedömningen ske mot bakgrund av samma normer is. 60
3.ett annat avtalsförhållande. Eftersom frågan inte ställdes på sin spets i rättsfal-s. 60
4.let är det osäkert vilken betydelse sådana avtalade aktsamhetsnormer kan ansess. 60
5.ha beträffande deliktsansvaret. Därtill är det osäkert hur man ska bedöma t.ex.s. 60
6.en underentreprenörs ansvar gentemot en beställare och om hänsyn härvid kans. 60
7.tas till innehållet i något avtal i kontraktskedjan vid bedömningen av om entre-s. 60
8.prenören agerat vårdslöst.s. 60
9.En fråga är alltså hur aktsamhetsstandarden för en professionsutövare, t.ex.s. 60
10.en VVS-entreprenör, kan fastställas och om hänsyn kan tas till avtalade normer.s. 60
11.Vid ett deliktsansvar för sakskador är utgångspunkten en allmän culpabedöm-s. 60
12.ning enligt 2:1 SkL. Beträffande vissa typer av professionsansvar gäller emeller-s. 60
13.tid som ovan nämnts att det ofta föreligger en aktsamhetsstandard som uppfat-s. 60
14.tas som specifik för den aktuella yrkeskategorin dvs. som gäller över hela linjens. 60
15.beträffande skadestånd såväl i som utanför avtalsförhållanden.1645 Bristandes. 60
16.fackmässighet ligger också nära kravet på att inte agera i strid mot god sed, dvs.s. 60
17.vad som är allmänt gällande handlingsnormer inom en specifik bransch. Dessas. 60
18.branschspecifika handlingsnormer – som ofta uttrycks i form av allmännas. 60
19.bestämmelser eller föreskrifter i standardavtal – utgör ett sätt att se till atts. 60
20.arbetets kvalitet ökar och att risken för skador minskar.s. 60
21.I det danska rättsfallet U 1983.139 H (Sprickorna i husgrunden) ansågs ens. 60
22.husköpare ha rätt att kräva såväl prisavdrag av sin säljare som skadestånd av ens. 60
23.byggherre och en entreprenör på grund av sprickor i husgrunden som beroddes. 60
24.på undermåligt anläggningsarbete. Højesteret uttalade entreprenören vid arbe-s. 60
25.tets utförande hade begått ”håndvaerksmessige fejl”. För dessa fel skulle bådas. 60
26.byggherren och entreprenören ansvara. Byggherren hade uppfört byggnaden is. 60
27.syfte att denna skulle säljas vidare och entreprenören var den som utfört självas. 60
28.anläggningsarbetet i samband med grundläggningen. Skadeståndsbeloppets. 60
29.motsvarade det belopp som säljaren ålades att betala i prisavdrag.1646 I domens. 60
30.görs inga närmare överväganden kring ansvarsbedömningen mot bakgrund avs. 60
31.vad som skulle betraktas som ett kontraktsmässigt fel.s. 60
32.Här gäller det att skilja mellan vilka åligganden, rent konkret, som specialist-s. 60
33.ansvaret fordrar och vilka personer sådana eventuella ytterligare förpliktelsers. 60
34.avser att skydda. Frågan är alltså vem som är ersättningsberättigad. Att specia-s. 60
35.listansvaret är utformat utifrån en enhetlig culpabedömning – dvs. det är intes. 60
36.olika culpabedömningar beroende på om uppdragsgivare eller utomståendes. 60
37.391 skadas – medför inte att samtliga utomstående har rätt till skadestånd om professionsutövaren agerar i strid mot fackmässiga krav.s. 60
38.De generella kraven på den som åtar sig att utföra ett arbete som kräver någon form av specialistkunskaper för att inte orsaka skador måste kunna betraktas som något som gäller till skydd för samtliga (utomstående inkluderade) som kan drabbas av skadan. Om t.ex. en icke fackmässigt utförd konstruktion medför en risk för att en byggnad kollapsar bör man därför kunna argumentera för att ansvaret inte ska avgränsas till att gälla enbart gentemot direkta avtalsparter. Att culpastandarden, dvs. fackmässigheten, har bestämts utifrån vad som överenskommits mellan privata aktörer – som i och för sig råkar vara några andra än skadelidande och skadevållare, t.ex. företrädare för professionsutövaren i en branschorganisation – får inte medföra bristande skydd för de som handlingsnormerna (t.ex. i form av standardavtal) bidrar till att skydda.s. 61