Kontraktsperspektivet: Hellner och tredjemansskadorna
1.HD:s minoritet i NJA 2009 s. 16 (Dubbelboendet) hänvisade till en uppsats skriven av Jan Hellner, från år 1969. I Hellners nyss nämnda uppsats, som har haft stort inflytande på rättsutvecklingen på detta område, diskuterar Hellner olika typfall av ersättningsgill tredjemansskada och lägger fram olika rättspolitiska argument eller förklaringar till en huvudregel om icke-ersättning. Avseende följdskada till annans sakskada kretsar diskussionen kring huruvida det enbart är ägaren eller även innehavare av annan rätt till egendomen som kan erhålla skadestånd.1533 De närmare detaljerna kring tredjemansskadeersättningens konstruktion får i det följande lämnas därhän. Här ska istället fokuseras på de argument som Hellner framför avseende bibehållandet av en allmän huvudregel om att tredjemansskadeersättning inte bör utgå.s. 33
2.Hellner diskuterar bl.a. typfallet att tredje man står i avtalsförhållande eller liknande relation till ägaren av skadad egendom.1534 Hellners diskussion baseras här på att det i dessa situationer föreligger ett ”trekantsförhållande”, där de enskilda relationerna (tredje man-ägare, ägare-skadevållare) har betydelse för ställningstagandet i tredjemansförhållandet. Det avser alltså när tredje man har ett obligationsrättsligt intresse i den skadade egendomen, som inte är t.ex. en nyttjanderätt.s. 33
3.Beträffande situationen då det föreligger ett avtalsförhållande mellan en tredje man och ägaren finns det enligt Hellner ofta ganska goda förutsättningar för den direkt skadelidande att bli skadeståndsskyldig mot tredje man.1535 Han anför som exempel att det i ett köpavtal kan föreligga en skadeståndsskyldighet för säljare vid skada på godset, orsakad av utomstående, vilket medför att tredje man ”indirekt” får ersättning för sin förlust. Ett annat exempel är att en arbetsgivare som inte längre kan förse sina arbetstagare med arbete kan kräva ersättning även för utgiven lön av skadevållaren. Det innebär i och för sig också att arbetstagaren i det fallet inte har lidit någon skada – lönen har utbetalats. Tredje man undgår därmed sin förlust tack vare sitt kontraktsmässiga anspråk mot ägaren.1536 Detta indirekta skydd anses dock av Hellner vara ”ganska prekärt”. Han uttalar sammanfattningsvis att ”[b]etydelsen av en rätt 364s. 33
4.till skadestånd mot skadevållaren beror sålunda starkt av vad som gäller mellans. 34
5.ägaren och tredje man”.1537 Med ”betydelsen” avses antagligen vikten, eller vik-s. 34
6.tigheten, för tredje man att kunna göra gällande ett anspråk mot skadevållaren,s. 34
7.i meningen att det blir ett reellt alternativ för tredje man som möjliggör atts. 34
8.tredje man kan få ersättning för sin skada istället för att själv bära sin förlust.s. 34
9.Beträffande förhållandet mellan skadevållaren och ägaren uttalar Hellners. 34
10.att ägaren i viss utsträckning kan kräva ersättning för skadestånd som ägarens. 34
11.tvingats utge till sin medkontrahent (dvs. tredje man). Denna rätt är emellertid,s. 34
12.enligt Hellner, ”i skilda avseende begränsad och delvis oklar”.1538 Ägarens rätts. 34
13.till ersättning varierar i köprättslig praxis och även i andra situationer är äga-s. 34
14.rens rätt till ersättning för olika följdskador som består i t.ex. skadestånd ellers. 34
15.arbetslöner till tredje man osäkert.1539 Slutsatsen, när Hellner har satt in frågans. 34
16.om ersättning till tredje man i en större rättslig kontext där flera relationer ärs. 34
17.av betydelse, är att det enligt Hellner finns ”betydande skäl mot att tillerkännas. 34
18.medkontrahenten [(dvs. tredje man)] en självständig rätt till skadestånd”.1540s. 34
19.Hellner skriver vidare:s. 34
20.”Ifall ägaren själv utgivit ersättning till sin medkontrahent men likväl ej kans. 34
21.återkräva denna ersättning från den skadeståndsskyldige, därför att förlus-s. 34
22.ten anses vara en inadekvat följd av skadan, bör medkontrahenten ej kunnas. 34
23.kringgå denna begränsning genom att själv kräva skadestånd av skadevållaren.s. 34
24.När exempelvis åkeriägaren ej är berättigad att av skadevållaren erhålla ersätt-s. 34
25.ning för arbetslöner, som han utgivit för att undvika att hans arbetstagare skalls. 34
26.lämna honom, bör givetvis ej heller arbetstagarna, ifall situationen i stället hades. 34
27.varit den att arbetsgivaren faktiskt permitterat dem, kunna kräva skadestånds. 34
28.av skadevållaren. Adekvansbegränsningen av ägarens rätt till skadestånd måstes. 34
29.sålunda slå igenom även mot tredje man. Men även om skälet till att ägaren ejs. 34
30.erhåller skadestånd skulle vara att han underlåtit att begränsa sin förlust (någots. 34
31.som ofta ligger nära följderna av adekvansbegränsning) el. dyl., talar starka skäls. 34
32.för att ha samma bedömning i båda relationerna. Det kan nämligen betvivlas,s. 34
33.att det är någon mening med att i förhållande till skadevållaren upprätthållas. 34
34.en begränsning i vad gäller lön och skadestånd, som ägaren faktiskt utgivit tills. 34
35.tredje man, ifall den som erhållit lönen eller skadeståndet skulle vara berättigads. 34
36.att själv kräva skadestånd.”1541s. 34
37.Hellner fäster alltså avseende vid att en rätt till ersättning för tredje man skulles. 34
38.riskera att leda till ett utökat ansvar för skadevållaren. Samma begränsningars. 34
39.av skadeståndsskyldigheten i relationen mellan skadevållare-ägare borde gällas. 34
40.även beträffande ett eventuellt ansvar mot tredje man. Han menar alltså atts. 34
41.skadeståndsbedömningen borde vara likartad i båda relationerna. Hellners. 34
42.anför vidare att detta i och för sig inte leder till någon annan slutsats än atts. 34
43.begränsningar som gäller i förhållande till ägaren bör slå igenom även i förhål-s. 34
44.365 lande till dennes medkontrahent.1542 Enligt Hellner finns det dock även andra skäl som talar bestämt för att inskränka tredje mans rätt. Hellner uttalar vidare:s. 34
45.”En självständig rätt till skadestånd medför i särskilda situationer nya problem.s. 35
46.Antag att den som köpt egendom kräver skadestånd av den som skadat egendo-s. 35
47.men medan den var i säljarens besittning. Kan skadevållaren göra gällande atts. 35
48.säljaren egentligen var skadeståndsskyldig mot köparen och att denne därför ejs. 35
49.lidit någon förlust? Kan han omvänt göra gällande, att köparen ej varit berättigads. 35
50.att kräva skadestånd av säljaren, därför att köparen underlåtit att göra täcknings-s. 35
51.köp, och att han på denna grund ej heller är berättigad till skadestånd av skade-s. 35
52.vållaren? Kan skadevållaren göra gällande, att han har en kvittningsgill motford-s. 35
53.ran mot säljaren? Liknande frågor kan ställas om i stället arbetstagaren, som gåtts. 35
54.miste om arbetstillfällen, kräver skadevållaren på skadestånd.”1543 De nya problem som skulle skapas av att tillerkänna tredje man en rätt till skadestånd avser obligationsrättsliga frågor av allmängiltig natur som uppkommer i situationer då flera parter är inblandade. Det avser frågor som tar sikte på att det finns flera gäldenärer (möjligheten att göra invändningar hänförliga till medgäldenären) eller flera borgenärer (åberopandet av en motfordran mot någon av borgenärerna).1544 Möjligheten att som gäldenär invända att ett ansvar inte föreligger för att en medgäldenär är skadeståndsskyldig istället eller att göra gällande invändningar som är hänförliga till medgäldenärens ansvar handlar om situationer då det finns flera gäldenärer. Det är förståeligt att det kan uppfattas som problematiskt att sådana fordringsrättsliga frågor uppkommer genom tillerkännandet av en rätt till skadestånd. Därmed är det emellertid inte självklart att sättet att lösa sådana problem bör vara att helt neka tredje man en rätt till ersättning. En rad motargument kan framföras mot Hellners synsätt.1545s. 35
55.Andersson framför t.ex. följande motargument. Beträffande problemet meds. 35
56.flera skadeståndsskyldiga är det inte ett argument mot skadeståndsskyldighet atts. 35
57.någon annan också är skadeståndsskyldig. Andersson uttalar: ”Om köparen intes. 35
58.får ersättning från säljaren för att denne inte kan betala skadeståndet bör intes. 35
59.heller skadevållaren gärna få åberopa att köparen inte lidit någon förlust – dets. 35
60.har han ju i så fall.”1546 Beträffande problemet med skadevållarens invändnings. 35
61.om att en rätt till ersättning från säljaren inte funnits eftersom denne underlåtit 366s. 35
62.att göra ett täckningsköp och därmed inte heller ska få ersättning av skadevål-s. 36
63.laren kan det enligt Andersson lösas med hänvisning till att även om tredje mans. 36
64.ges en självständig rätt till skadestånd gäller alltjämt en allmän plikt att för-s. 36
65.söka begränsa sin skada, t.ex. genom ett täckningsköp.1547 Beträffande frågan oms. 36
66.kvittningsgilla motfordringar som skadevållaren kan göra gällande mot säljarens. 36
67.skulle sådana inte kunna göras gällande mot skadelidanden, eftersom huvudre-s. 36
68.geln är att det måste vara ömsesidiga fordringar.1548s. 36
69.Hellners slutsats är att det är en allmän princip att tredje man inte har rätts. 36
70.till ersättning, vilket baseras på flera olika argument.1549 Det första argumen-s. 36
71.tet bygger på att det skulle bli en slumpvis inträffande förmån för tredje man,s. 36
72.om denne självständigt skulle kunna kräva ersättning av skadevållaren. Hell-s. 36
73.ner anför även vikten av enkelhet i regleringen, vilket skulle motverkas om mans. 36
74.tillerkände tredje man en självständig rätt till skadestånd eftersom det skulles. 36
75.komplicera bedömningen av t.ex. adekvansfrågor. Hellner anför att ägarenss. 36
76.rätt mot skadevållaren skulle kunna betecknas som en regressrätt, kanske för atts. 36
77.visa att det handlar om en internalisering av en skada som drabbat tredje mans. 36
78.(och att skadan för ägaren består i utgivet skadestånd). Det är dock någontings. 36
79.annat än arbetsgivares eller försäkringshavares regressrätt, eftersom regressrät-s. 36
80.ten för ägaren är självständig.s. 36
81.Denna argumentation, som tar sikte på att lösa problem avseende anspråks-s. 36
82.alternativ, sker inom ramen för den interna avgränsningen av tredjemansska-s. 36
83.dor. Med en lättillämpad regel om att tredjemansskador inte ersätts undgås des. 36
84.besvär som eventuella alternativa anspråksvägar medför. Det medför också atts. 36
85.den ”enkla” huvudregel som förespråkas bidrar till att upprätthålla en interna-s. 36
86.lisering av förlusterna till avtalsförhållandet, vilket innebär att skadelidandes. 36
87.tredje man enbart tillerkänns ersättning i den utsträckning en rätt till ersätt-s. 36
88.ning föreligger enligt dennes avtal med ägaren. Perspektivet kan betraktas soms. 36
89.ett kontraktsperspektiv.s. 36
Kritik och motargument
1.De skadeståndsrättsliga reglerna kring tredjemansskador kritiseras ofta för atts. 36
2.de medför ett alltför begreppsinriktat angreppssätt avseende frågan om ska-s. 36
3.deståndsskyldighet.1550 Frågan om ersättning kan ibland besvaras genom atts. 36
4.skadan betecknas som en sakskada.1551 Den skadelidandes rätt till skadestånds. 36
5.beskrivs ibland också som ”ersättningsgill tredjemansskada”, som en sortss. 36
6.undantag från huvudregeln om att tredjemansskador inte ersätts. Även i sådanas. 36
7.367 undantagsfall har avgöranden i HD ofta baserats på en formell prövning av på förhand givna kriterier, snarare än en mer rättspolitiskt inriktad analys.1552s. 36
8.En förespråkare för ett mer differentierat synsätt på tredjemansskadeproblematiken är Håkan Andersson.1553 Hans undersökning av tredjemansskador är inriktad på om det kan finnas ”utslagsgivande konkreta omständigheter som kan tala i endera riktningen huruvida ersättning ska utgå eller ej”.1554 Anderssons undersökning bygger på en inventering av de rättspolitiska skäl som används för och mot ersättning, och han förordar en mer situationsspecifik och pluralistisk bedömning av tredjemansskadeproblematiken. Bland de argument som anförs för och mot ersättning finns en del som anknyter till kontraktsnärheten i ett enskilt fall och anspråksvägarnas alternativitet.1555 Det handlar om typfall som av Andersson benämns tredje mans ”direktkrav”.1556s. 37
9.En rad motargument kan framföras mot vad som ovan beskrivits som kontraktsperspektivet, vilket framgår av såväl minoritetens tillägg i NJA 2009 s. 16 (Dubbelboendet) som uttalanden hos Andersson. Anderssons motargument mot Hellners framförda åsikt att det kan finnas en spärr för tredjemansskadekraven p.g.a. avtalsförhållandet mellan tredje man (köpare) och mellanparten (säljare), är att en köpare visserligen kan räkna med att det kontraktsansvaret för säljaren är begränsat, men att det inte ska medföra en lindring av en utomstående skadevållares ansvar.1557s. 37
10.Tvärtom kanske det är så att tredje man (dvs. köparen) har gått med på nämnda friskrivning eftersom denne vet att eventuella skador som vållas av utomstående kan ersättas på deliktuell grund. Andersson beskriver det som en ”slumpvis inträffande förmån” för skadevållaren, vilken normalt måste ”räkna med att ersätta den skadade sakens subjektiva värde”.1558 Andersson ”vänder på steken” och poängterar att det skydd som skadevållaren då erhåller, om man följer Hellners rekommendation, medför ett slumpartat skydd för vissa skadevållare som har ”turen” att egendom som skadas t.ex. brukas av någon annan. Andersson menar, avslutningsvis, att köparens självständiga krav inte nödvändigtvis komplicerar rättsläget. Istället anser han att medgivandet av ”direktkrav” mot skadevållaren tvärtom i många fall är praktiskt. Han menar också att ”den ohållbara situationen” med fingerad förlust för säljaren, med efterföljande 368s. 37
11.cession av dennes fordran, inte är att föredra. Under dessa förhållanden börs. 38
12.enligt Andersson de ”rättstekniska komplikationerna av ett självständigt kravs. 38
13.inte överbetonas”.1559s. 38
14.Såhär långt tycks det alltså som att uppkomsten av parallella ansvarsreg-s. 38
15.ler och den därav följande förekomsten av alternativa anspråksvägar inte kans. 38
16.användas som argument för att upprätthålla en generell regel om att tredje-s. 38
17.mansskador inte ersätts. För en skadelidande tredje man blir det en uppförs-s. 38
18.backe att rättfärdiga sitt krav utifrån att denne lidit en tredjemansskada, intes. 38
19.utifrån att det eventuellt skulle finnas en möjlighet att rikta anspråket mots. 38
20.någon annan.s. 38
21.Samtidigt ska poängteras att de problem som lyfts av Hellner, inom ramens. 38
22.för diskussionen om tredjemansskador, aktualiseras i samtliga situationer då ens. 38
23.skadelidande kan kräva ersättning av såväl sin avtalspart som avtalspartens med-s. 38
24.kontrahent. Vad som står klart, utifrån såväl Anderssons kritik av Hellners fördas. 38
25.resonemang som minoritetens syn i NJA 2009 s. 16 (Dubbelboendet), är att ens. 38
26.lösning genom en generell avgränsning av tredjemansskador inte är att förorda.s. 38
27.Det medför i och för sig en lätthanterad regel, men resultatet (att tredjemans-s. 38
28.skador inte ersätts) skulle i vissa fall kunna betraktas som orimligt. Att det intes. 38
29.finns någon särskild spärregel beträffande tredjemansskador som grundas i atts. 38
30.tredje man kunde eller borde skyddat sig genom kontrakt (med sin avtalspart,s. 38
31.dvs. den direkt skadelidande) innebär dock inte att tredjemansskador alltid skas. 38
32.ersättas. Det innebär inte heller att frågan om anspråksvägarnas alternativitets. 38
33.vid tredjemansskador är slutligt besvarad.s. 38
Slutsatser
1.Sammanfattningsvis kan konstateras att det förhållandet att en rätt till ersätt-s. 38
2.ning för tredjemansskada medför parallella ansvarsregler, inte utgör ett bärandes. 38
3.argument mot att generellt neka tredje man en sådan rätt till ersättning. Iställets. 38
4.tycks det som att en kontraktsnärhet, dvs. att tredje man har ett visst intresses. 38
5.i det skadade föremålet genom en viss närhet som uppstår genom en kontrak-s. 38
6.tuell relation, verka ersättningsfrämjande. Det är emellertid inte den internas. 38
7.kontraktuella karaktären (dvs. löftet hos ägaren) som medför att tredje man is. 38
8.dessa situationer kan rikta anspråk mot skadevållaren, utan relationen fung-s. 38
9.erar som ett argument för att relevansgöra tredje mans ekonomiska intresse is. 38
10.den skadade egendomen och berättiga denne till ersättning.s. 38
11.För att återknyta till vad som tidigare sagts i denna avhandling angåendes. 38
12.Hellners syn på deliktsanspråk i kontraktskedjor kan här noteras att det ovans. 38
13.anförda ett stöd för att en av premisserna, dvs. att tredjemansskador intes. 38
14.ersätts, inte helt stämmer.1560 Det visar också att hans slutsatser om alterna-s. 38
15.tiva anspråksvägar inte har samma styrka. Däremot kan man, angående tred-s. 38
16.369 jemansskador generellt, fortfarande påstå att regeln om att tredjemansskador inte ersätts får effekter för tillgången till deliktsanspråk i kontraktskedjor i praktiken, avseende möjligheten att rikta anspråk mot avtalspartens medkontrahent. Det medför ofta att den som lider en följdskada av annans sakskada har att vända sig mot sin avtalspart (om det är möjligt) och inte avtalspartens medkontrahent. På det sättet upprätthålls kontraktskedjemodellen, genom en intern avgränsning av ersättningsgilla förluster inom ramen för den deliktuella skadeståndsbedömningen.s. 38
17.Som nyss anförts medför emellertid det faktum att skadan är en tredjemansskada inte att att ett eventuellt kontraktsanspråk ska uppfattas som exklusivt, snarare verkar det tvärtom förefalla som att avtalet mellan tredje man och direkt skadelidande är ersättningsfrämjande avseende det parallella deliktsansvaret. Så är fallet eftersom tredje mans ekonomiska intresse i egendomen typiskt sätt baseras på avtal, t.ex. en avtalad nyttjanderätt eller att tredje man är en köpare som står risken om egendomen skadas.s. 39
Ansvarskretsen – ansvarsrelationen
Inledning
1.I det följande undersöks vilken betydelse relationen mellan mellanparten B och dennes medkontrahent C har för frågan om alternativa anspråksvägar. Den följande undersökningen kretsar således kring särskilda regler vilka kan tematiseras och sorterats in under vad som här benämns ansvarskretsfrågor. Det avser bl.a. i vilken utsträckning deliktsansvar kan förekomma för anställda och uppdragstagare hos mellanparten, dvs. i vilken utsträckning förhållanden på skadevållarsidan har betydelse för om anspråksvägarna är alternativa.s. 39
2.I det följande bortses från situationen då skadevållaren är någon helt utomstående som orsakar en skada, vilket kan medföra ett kontraktsansvar för mellan parten och ett samtidigt deliktsansvar för skadevållaren. Avsikten är att belysa om och i vilken utsträckning den kontraktuella relationen i det ”bakre ledet” kan påverka möjligheterna till anspråk mot medkontrahenten.1561s. 39
Arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4:1 SkL
Skadeståndsimmunitet vid skador ”i tjänsten”
1.I svensk rätt utgör bestämmelsen i 4:1 SkL en viktig begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar. Enligt 4:1 SkL kan arbetstagare bli skadeståndsskyldiga för skador som vållas genom fel eller försummelse i tjänsten endast om det föreligger synnerliga skäl. Bestämmelsen kan uppfattas som en undantagsregel i förhållande till huvudregeln om arbetsgivarens principalansvar i 3:1 SkL. 370s. 39
2.Bestämmelsen i 4:1 SkL är utformad som en regel som anger om skadestånd allss. 40
3.ska åläggas en skadevållande arbetstagare, men kan ibland även medföra jämk-s. 40
4.ning av skadeståndet.1562 Frågan om införandet av generella regler om jämk-s. 40
5.ning av arbetstagares skadeståndsansvar behandlades av såväl kommittén angå-s. 40
6.ende det allmännas skadeståndsansvar som skadeståndskommittén.1563 Sammas. 40
7.skäl som nämns avseende införandet av ett allmänt principalansvar gör sig till-s. 40
8.lämpliga även här, dvs. arbetsgivaren ansågs som en lämpligare kostnadsbärares. 40
9.framför allt mot bakgrund av dennes möjligheter att teckna ansvarsförsäkring.s. 40
10.Beträffande arbetstagares skadeståndsskyldighet ansågs emellertid även socialas. 40
11.skäl tala för ett införande av ett långtgående skydd mot skadeståndsskyldig-s. 40
12.het.1564s. 40
13.Bestämmelsen om arbetstagarens begränsade ansvar ger arbetstagaren etts. 40
14.skydd som är avhängigt av anställningsförhållandet genom uttrycket ”i tjäns-s. 40
15.ten”. Därtill utsträcks ansvaret till att avse vissa särskilda personkategorier soms. 40
16.enligt 6:5 SkL kan likställas med arbetstagare.1565 För att arbetstagaren ändås. 40
17.ska bli ansvarig krävs, som ovan nämnts, att det föreligger synnerliga skäl. Vids. 40
18.denna bedömning ska hänsyn tas till handlingens beskaffenhet, arbetstagarenss. 40
19.ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Man skulles. 40
20.därmed kunna tänka sig att det finns ett ganska stort utrymme för att stu-s. 40
21.dera relationen mellan arbetsgivaren och arbetstagare, för att avgöra bl.a. sam-s. 40
22.bandet mellan arbetets utförande och den skadeståndsgrundande handlingen.s. 40
23.På det sättet kommer utformningen av anställningsavtalet, dess innehåll ochs. 40
24.omfattning att i viss utsträckning verka styrande för bedömningen av om dets. 40
25.föreligger synnerliga skäl enligt 4:1 SkL.s. 40
26.Arbetstagares begränsade skadeståndsansvar gäller även om arbetsgivarens. 40
27.ansvarar enligt någon annan lag.1566 Om arbetsgivaren själv svarar enligt ens. 40
28.strikt ansvarsregel, t.ex. om denne kan anses bedriva miljöskadlig verksamhets. 40
29.enligt 32:6–7 MB, blir bestämmelsen i 4:1 Skl ändå tillämplig. Även i avtals-s. 40
30.förhållanden medför bestämmelsen i 4:1 SkL att arbetsgivaren som utgångs-s. 40
31.punkt bär ansvar för skador som vållas av arbetstagare. Om medkontrahentens. 40
32.är arbetstagare, innebär det att denne har en långtgående skadeståndsrättsligs. 40
33.immunitet. Det gäller oavsett om anspråket mot principalen avser denness. 40
34.kontraktsansvar eller dennes deliktsansvar. Att man på detta sätt har avskurits. 40
35.arbetstagarens ansvar innebär att den skadelidande har att hålla sig till arbets-s. 40
36.givaren. Arbetstagarens begränsade ansvar gentemot skadelidanden får alltsås. 40
37.effekten att hindra alternativa anspråk. Gränserna för arbetstagares skade-s. 40
38.371 ståndsansvar har inte uppkommit för att hantera parallella ansvarsregler i sig, utan för att skydda arbetstagare från skadeståndsskyldighet generellt. Denna begränsning gäller nämligen även i utomkontraktuella förhållanden, dvs. även i situationer då parallella deliktuella ansvarsregler skulle kunna föreligga.s. 40
39.Även i övriga nordiska rättsordningar är arbetstagares skadeståndsansvar begränsat.1567 Ansvaret är tämligen likartat även om uttryckssätten skiljer sig åt i de olika bestämmelserna. På vissa punkter förekommer en del olikheter. Beträffande förhållandet till arbetsgivarens ansvar finns vissa variationer i nordisk rätt beroende på om skada uppstått inom ramen för ett avtalsförhållande mellan principalen och den skadelidande eller inte.s. 41
40.I finsk rätt gäller FiSkL inte vid skador som orsakas i avtalsförhållanden. Det skulle därför kunna medföra att arbetstagares skadeståndsrättsliga immunitet inte skulle gälla beträffande skador som orsakas i ett avtalsförhållande mellan principalen och den skadelidande. Vid ansvar enligt 4:1 FiSkL gäller dessutom en särskild s.k. kanaliseringsregel i 6:2 FiSkL, som innebär att arbetstagaren –om denne alltså är ansvarig enligt 4:1 FiSkL – enbart ansvarar för det belopp som inte kan utfås av den som svarar för skadan enligt 3 kap. FiSkL. Om arbetsgivarens avtalspart har orsakats en skada kan denna kanaliseringsregel inte tillämpas.1568 I två finska rättsfall (som avgjordes i plenum) från 1990talet uttalade finska HD att en arbetstagare inte kan bli ansvarig för den skada som arbetsgivarens felaktiga avtalsprestation medfört gentemot avtalsparten, eftersom felet inträffat vid arbetstagarens fullgörelse av avtalsförpliktelsen.1569 Genom att utesluta ett deliktsansvar för arbetstagaren i situationer då skadan inträffar vid fullgörelse av en avtalsförpliktelse har man alltså kunnat undvika att ett kontraktsförhållande mellan principalen och den skadelidande medför att den skadeståndsrättsliga immuniteten upphör. Resultatet blir då detsamma som om arbetstagaren hade haft en bibehållen skadeståndsrättslig immunitet, dvs. kostnaden för skadan ska som utgångspunkt bäras av principalen.s. 41
Förhållandet till arbetsgivarens skadeståndsansvar
1.Bestämmelsen i 4:1 SkL kan uppfattas både som en regel som starkt begränsar skadelidandens möjligheter att vända sig med ett skadeståndskrav direkt mot arbetstagaren, och ett eventuellt regresskrav från arbetsgivaren mot skadevållaren.1570 I den svenska lagtexten görs dock ingen direkt åtskillnad mellan dessa olika krav. En jämförelse kan härvid göras med norska skadeserstatningsloven § 2–3. Enligt bestämmelsens första punkt kan en arbetsgivare som har utgett 372s. 41
2.skadestånd till skadelidanden under vissa omständigheter kräva regress avs. 42
3.arbetstagaren. Bedömningen liknar härvid den som görs i svensk rätt avseendes. 42
4.”synnerliga skäl”. Härvid kan hänsyn tas till bl.a. arbetstagarens ställning ochs. 42
5.arbetskvalifikationer.1571s. 42
6.Om den skadelidande riktar anspråk direkt mot arbetstagaren aktualiseras is. 42
7.norsk rätt bestämmelsen i skadeserstatningsloven § 2–3 nr 2.1572 Enligt dennas. 42
8.regel kan arbetstagarens ansvar jämkas när omständigheterna enligt p. 1 före-s. 42
9.ligger och en jämkning anses försvarlig även gentemot den skadelidande. Dets. 42
10.innebär att arbetstagarens ansvar kan bli olika omfattande beroende på oms. 42
11.det avser ett regressanspråk från arbetsgivaren eller ett krav direkt från dens. 42
12.skadelidande.1573 Därför innehåller § 2–3 nr 2 sista meningen en bestämmelses. 42
13.om regress från arbetstagaren, om det skulle förhålla sig så att arbetstagarenss. 42
14.ansvar gentemot den skadelidande överstiger vad arbetstagaren skulle bli skyl-s. 42
15.dig att stå för enligt en slutlig kostnadsfördelning mellan arbetstagaren ochs. 42
16.arbetsgivaren.1574s. 42
17.Den norska regleringen innebär emellertid att skadelidandens val avs. 42
18.anspråksväg, dvs. gentemot arbetsgivaren eller arbetstagaren, åtminstone ini-s. 42
19.tialt har betydelse för storleken på arbetstagarens skadeståndsansvar. Ansvars-s. 42
20.bedömningen skiljer sig alltså avseende regressfrågan och ansvaret gentemots. 42
21.den skadelidande. Någon motsvarande uppdelning görs inte i svensk rätt, utans. 42
22.4:1 SkL uppställer ett krav på synnerliga skäl i båda avseendena.1575 Det kans. 42
23.dock noteras att bedömningen av ansvaret även i svensk rätt blir olika bero-s. 42
24.ende på om anspråk riktas av skadelidanden direkt mot arbetstagaren eller oms. 42
25.det utgör en regressfordran från arbetsgivaren. I propositionen nämns t.ex. atts. 42
26.om arbetsgivaren saknar ansvarsförsäkring som täcker skadan och är insolvents. 42
27.kan ”sociala skäl” tala för att arbetstagarens ansvar ska bedömas strängare äns. 42
28.regressansvaret mot arbetsgivaren.1576 Grundtanken har dock varit att arbets-s. 42
29.tagaren inte ska svara för skadeståndet ens i dessa fall, men det kan alltså blis. 42
30.aktuellt med ett ansvar.1577s. 42
31.373s. 42
Ansvarsgrundens betydelse
1.Eftersom arbetsgivarens ansvar i 3:1 SkL baseras på ett tillräknande av arbetstagarens ansvar i de situationer som där nämns, kan antas att andra ansvarsgrunder än de däri uppräknade inte omfattas av principalansvaret och därmed inte heller medför att arbetstagarens ansvar är begränsat enligt 4:1 SkL. Bestämmelsen i 3:1 SkL ska emellertid inte läsas e contrario, vilket gör att det kan uppkomma frågor om i vilken utsträckning arbetstagarens ansvar enligt andra bestämmelser också i vissa fall kan tillräknas arbetsgivaren.s. 43
2.Bestämmelsen i 4:1 SkL gäller emellertid inte om arbetstagaren själv har ett strikt ansvar, t.ex. om arbetstagaren äger en hund blir arbetstagaren själv strikt ansvarig för skador som orsakas av hunden.1578s. 43
Falsus procurator enligt 25 § AvtL
1.Om en fullmäktig agerar utan fullmakt eller utanför sin behörighet kan fullmäktigen enligt 25 § AvtL bli skadeståndsskyldig gentemot tredje man. Motsvarande regler om falsus procurator förekommer även i övriga nordiska länder.1579 Den bakomliggande motiveringen till bestämmelsen är att den som inlåter sig i avtal med en person som handlar såsom fullmäktig för annan, måste kunna förlita sig på att denne har erforderlig fullmakt och om sådan fullmakt inte finns, kan tredje man göra fullmäktigen ansvarig för all förlust som uppkommer på grund av att rättshandlingen inte kan göras gällande mot huvudmannen.1580 Fullmäktiges ansvar mot tredje man vid huvudmannens obundenhet som beror på obehörighet hos fullmäktigen omfattar alltså det positiva kontraktsintresset. I motiven till AvtL uttalades även att man ur teoretisk synpunkt kunde anföra till stöd för detta att den som uppträder som fullmäktig för annan i allmänhet måste anses ha iklätt sig garanti att hen är berättigad att handla på dennes vägnar.1581 Detta garantiresonemang har ifrågasatts i doktrinen, framför allt mot bakgrund av att Obligationsrättskommittén framförde den mer tillitsteoretiskt inriktade motiveringen som beskrivits ovan.1582 Fullmäktiges ansvar har istället ansetts bygga på att den skadelidande lider en skada genom att hen fäst befogad tillit till fullmäktigens information om att det förelegat en behörighet av visst slag. Ansvaret förutsätter också ett vilseledande som emanerar från fullmäktigen.1583 374s. 43
2.Mellan fullmäktigen och tredje man är rättsförhållandet utomkontraktuellt.s. 44
3.Därtill finns en presumtion om egenhandlande, vilket medför att fullmäktigs. 44
4.som inte klargör att denne ingår avtal för annans räkning själv kan bunden avs. 44
5.ett avtal. Denna situation bortses ifrån i det följande.1584s. 44
6.Behörighetsöverskridande kan utgöra ett avtalsbrott gentemot huvudman-s. 44
7.nen men kan också uppkomma i situationer då det inte finns någon kontrak-s. 44
8.tuell relation mellan huvudmannen och fullmäktigen överhuvudtaget.1585s. 44
9.Fullmaktsreglernas utformning innebär att tredje man bär risken för fullmäk-s. 44
10.tigens behörighetsöverskridande, vilket framgår av 10 och 11 § AvtL. Tredjes. 44
11.mans onda eller goda tro spelar ingen roll avseende fullmäktigens behörighet is. 44
12.bundenhetshänseende. För att skydda tredje man mot att helt behöva stå riskens. 44
13.för behörighetsöverskridanden läggs ansvaret därmed istället på fullmäktigens. 44
14.enligt 25 § AvtL.s. 44
15.Om huvudmannen godkänner avtalet i efterhand, eller anses bunden av avta-s. 44
16.let på grund av egen passivitet eller liknande, kan ansvar enligt 25 § AvtL intes. 44
17.utkrävas.1586 En anledning till det är att det i dessa situationer inte har uppståtts. 44
18.en skada för tredje man, eftersom skadan utgörs av obundenheten. Fullmäkti-s. 44
19.gens ansvar omfattar nämligen enligt motiven endast den skada som uppkom-s. 44
20.mer på grund av huvudmannens obundenhet, dvs. obundenheten måste varas. 44
21.orsaken till skadan.1587s. 44
22.Därtill gäller, enligt motiven, även en begränsning av fullmäktigens ansvars. 44
23.innebärande att tredje man inte kan få större ersättning av fullmäktigen än vads. 44
24.denne skulle ha fått om huvudmannen hade varit bunden av rättshandlingen.s. 44
25.Om huvudmannen exempelvis försätts i konkurs bör ersättningsansvar för full-s. 44
26.mäktigen begränsas till det belopp som kunnat erhållas såsom utdelning i kon-s. 44
27.kursen.1588 Även detta förklaras med garantiresonemang. Den som har handlats. 44
28.som fullmäktig har enbart iklätt sig garanti för rättshandlingens giltighet mots. 44
29.den uppgivne huvudmannen och inte för dennes vederhäftighet eller förmågas. 44
30.att fullgöra densamma.1589 Här märks alltså åtskillnaden giltigheten (veritas) ochs. 44
31.vederhäftighet eller bärighet (bonitas). Ur ett praktiskt perspektiv framstår ens. 44
32.sådan avgränsning svårhanterlig. Någon motsvarande begränsning förekommers. 44
33.inte heller såvitt känt, innefattande t.ex. garantiansvar som medför strikt skade-s. 44
34.ståndsansvar eller borgen. Visst stöd finns också för att ansvar inte uppkommers. 44
35.om huvudmannen skulle vara insolvent.1590s. 44
36.Bestämmelsen i 4:1 SkL anger inte uttryckligen om det föreligger ett krav pås. 44
37.synnerliga skäl för att arbetstagaren ska bli skadeståndsskyldig för skador soms. 44
38.orsakats av överskridande av fullmakt. Enligt motiven till SkL framgår emeller-s. 44
39.tid att 25 § AvtL gäller oberoende av bestämmelsen i 4:1 SkL. Enligt Lagrådetss. 44
40.375 uppfattning skulle falsus procurator-regelns företräde vara en följd av bestämmelsen i 1:1 SkL. Bestämmelsen i 4:1 SkL skulle i princip inte kunna bli tilllämplig i den mån kontraktsregler eller speciallag innebär att fullt skadestånd ska utgå eller om skadeståndet skulle jämkas på annan grund än 4:1 SkL, däribland innefattande regeln i 25 § AvtL.1591 Även om principalansvaret enligt 3:1 SkL skulle kunna bli tillämpligt vid fullmaktsöverskridande blir alltså skillnaden den att huvudmannen/arbetsgivaren och fullmäktigen vid överskridande av fullmakt blir solidariskt ansvariga för skadan.s. 44
41.En närliggande fråga är om det kan finnas en valrätt mellan falsus procuratoransvaret och ett culpaansvar för fullmäktigen. I svensk rätt kan ett sådant culpaansvar antagligen grundas på tillitsresonemang.1592 I sådana situationer anses ansvaret för fullmäktigen vara begränsat till det negativa kontraktsintresset.1593 Frågan är om inte principalansvaret och bestämmelsen i 4:1 SkL åtminstone skulle medföra ett hinder mot sådana krav. En begränsning av arbetstagarens ansvar enligt 4:1 SkL är nära sammankopplad med principalansvarets omfattning. För att överhuvudtaget aktualisera en tillämpning av 3:1 SkL (och 4:1 SkL) krävs att den skadegörande handlingen vållats ”i tjänsten”. I linje med diskussionen ovan om principalansvaret kan emellertid ett tillerkännande av en immunitet i detta avseende ses mot bakgrund av bl.a. arbetsgivarens kontrollmöjligheter, vilka även i sådana fall kan antas vara små.s. 45
Uppdragstagares ansvar
Utgångspunkt om solidariskt ansvar med uppdragsgivare
1.En uppdragstagare C, som också är en kontraktsmedhjälpare har, på grund av avtalssubjektivitetsläran, inte något kontraktsansvar för skador som orsakas uppdragsgivarens avtalspart A (skadelidanden).1594 Detta brukar beskrivas som en skillnad mellan kontraktsmedhjälparansvar och principalansvar, om man med principalansvar menar ett ansvar för annans skadeståndsskyldighet.1595 En skillnad föreligger alltså mellan ett tillräknande av någon annans agerande och tillräknande av någon annans ansvar. Uppdragstagarens agerande tillräknas huvudmannen inom ramen för uppfyllelse av avtalet, men uppdragstagarens deliktsansvar, t.ex. vid orsakade sakskador, är inte någonting som generellt 376s. 45
2.medför ett ansvar för uppdragsgivaren. Eftersom uppdragstagare inte skyddass. 46
3.av bestämmelsen i 4:1 SkL gäller därmed inte någon skadeståndsrättslig immu-s. 46
4.nitet. Uppdragstagaren ansvarar därmed solidariskt med uppdragsgivaren, oms. 46
5.båda kan anses skadeståndsskyldiga för samma skada.1596 Härvid bortses ifråns. 46
6.regler om konkurrerande skadeorsaker och bevisregler som i praktiken kans. 46
7.medföra ett delat ansvar.s. 46
8.Det finns emellertid viss speciallagstiftning som reglerar särskilda yrkes- ochs. 46
9.uppdragskategorier, varför det finns anledning att bredda frågeställningen tills. 46
10.frågan om – och i vilken utsträckning – olika kategorier av uppdragstagares. 46
11.har ett skadeståndsansvar (solidariskt med uppdragsgivaren) som påverkas avs. 46
12.uppdragsgivarens ansvar.s. 46
13.Om medkontrahenten är en leverantör till avtalsparten, eller ett tidigares. 46
14.säljled, medför det inte generellt några begränsningar av dennes deliktsansvars. 46
15.gentemot den skadelidande. Även leverantörer av varor omfattas t.ex. av sälja-s. 46
16.rens medhjälparansvar i KöpL. Däremot kan kontraktsmedhjälparansvaret intes. 46
17.generellt sett sägas utesluta att medhjälparen har ett deliktsansvar gentemots. 46
18.den skadelidande. Beträffande ansvaret för kontraktsmedhjälpare kan docks. 46
19.märkas att det kan vara svårt att nå upp till ansvarsförutsättningarna i delikts-s. 46
20.rätten, t.ex. vid rena förmögenhetsskador, samt att det kan vara praktiskt svårts. 46
21.att nå framgång med ett sådant krav. Bland de praktiska svårigheterna kans. 46
22.nämnas att det ofta är osäkert vem som faktiskt har varit vållande till en skada.s. 46
23.I transporträtten finns emellertid ansvarsgränser avseende den som är upp-s. 46
24.dragstagare, vilka kan sägas gå på tvären med de kontraktuella och deliktuellas. 46
25.indelningsgrunderna. Eftersom ansvaret i stor utsträckning kanaliseras till ens. 46
26.part, eller är föremål för samma begränsade belopp, kommer uppdragstagarens. 46
27.att erhålla en skadeståndsrättslig immunitet i större utsträckning.1597 Ett exem-s. 46
28.pel är att det i transporträtten finns bestämmelser om jämkning av uppdrags-s. 46
29.tagares skadeståndsansvar, vilket alltså avviker från den här tecknade bilden.s. 46
30.Dessa regler behandlades i viss utsträckning i motiven till SkL. I lagrådsremis-s. 46
31.sen hade Lagrådet föreslagit att jämkningsreglerna i dåvarande 67 § sjölagen,s. 46
32.50 § sjömanslagen och 10 kap. 3 § luftfartslagen skulle behållas oförändrades. 46
33.och att paragraferna endast skulle göras ett tillägg i form av en erinran oms. 46
34.att för den som är arbetstagare gäller vad som sägs i 4:1 SkL.1598 Numera gällers. 46
35.t.ex. särskilda jämkningsregler avseende befälhavares ansvar enligt 10 kap. 11 §s. 46
36.SjöL. Tillämpningen av dessa särskilda jämkningsregler förutsätter således atts. 46
37.uppdragstagaren tillhör en viss personalkategori. Bestämmelser om under-s. 46
38.transportörs begränsade ansvar förekommer även i 13:32 2–3 st. SjöL.1599s. 46
39.I övriga situationer sker ingen begränsning av uppdragstagares skadestånds-s. 46
40.ansvar med hänsyn till dennes karaktär av just uppdragstagare. Möjligen skulles. 46
41.377 uppdragstagarens del i skadan kunna beaktas inom ramen för den allmänna jämkningsbedömningen i 6:2 SkL, varvid hänsyn kan tas till om uppdragstagarens del i skadan varit ringa.1600 Vid culpaansvar tas emellertid vanligtvis inte någon hänsyn till större eller mindre grad av vållande, utan ansvaret är solidariskt gentemot den skadelidande.1601 Så är förmodligen fallet även när när flera skadeståndsskyldiga har ett kontrakts- respektive deliktsansvar.s. 46
42.Däremot kan de gränser som faktiskt har uppställts beträffande vissa typer av kontraktskedjor sägas innebära att relationen mellan två presumtiva ansvarssubjekt, dvs. avtalsparten och dennes medkontrahent, har betydelse för den skadelidandes möjlighet att välja anspråksväg.s. 47
43.I entreprenadförhållanden medför NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) att en underentreprenör, till följd av förhållandet till entreprenören, har en skadeståndsrättslig immunitet gentemot beställaren, vilken kan liknas vid anställdas begränsade skadeståndsansvar enligt 4:1 SkL.1602 Det avser emellertid inte en deliktsrättslig regel om skadeståndsrättslig immunitet, dvs. det gäller enbart i situationer då entreprenörens kontraktsmässiga ansvar medför en immunitet för underentreprenören. Regeln gäller alltså inte allmänt för sådana uppdragstagare som utgör underentreprenörer, utan baseras på att kontraktsansvaret för entreprenören, om ett sådant föreligger, har företräde framför det deliktsansvaret.1603s. 47
Uppdragstagaren C:s principalansvar
1.Ibland uppkommer frågan om vem av uppdragstagare och uppdragsgivare som ska betraktas som arbetsgivare enligt 3:1 SkL, t.ex. vid ”inhyrd” personal. Om den skadelidande A tillfogas en skada genom att avtalsparten (”uppdragsgivaren”, dvs. B) ”hyr in” personal från en uppdragstagare C och en skada orsakas av den hos C anställde D, uppkommer frågan om hur principalansvaret ska bedömas. Om exempelvis en grävmaskinist ”hyrs in” för att utföra vissa grävuppgifter, vars närmare innehåll och arbetsledning bestäms på plats av uppdragsgivaren, kan såväl uppdragsgivaren B som uppdragstagaren C anses som arbetsgivare enligt 3:1 SkL.s. 47
2.I allmänhet gäller att mellanparten B:s eventuella principalansvar ofta reduceras till en icke-fråga, eftersom kontraktsmedhjälparansvaret även omfattar uppdragstagare, dvs. det som beskrivs som den kontraktuella huvudregeln. Det gör att möjligheten att ålägga såväl uppdragsgivaren B som uppdragstagaren C ett solidariskt ansvar grundat på 3:1 SkL i många fall framstår som opraktisk. 378s. 47
3.Särskilt mot bakgrund av att B:s kontraktsansvar respektive C:s deliktsansvars. 48
4.är solidariskt. Fråga kan dock uppkomma om i vilken utsträckning uppdrags-s. 48
5.tagaren C:s principalansvar enligt 3:1 begränsas mot bakgrund av avtalsförhål-s. 48
6.landet mellan den skadelidande A och mellanparten B.s. 48
7.Om den skadelidande är tredje man, utgår bedömningen av arbetsgivaran-s. 48
8.svarets placering från om arbetstagaren kan anses ha inlemmats i uppdragsgi-s. 48
9.varens verksamhet på ett sätt som gör att arbetstagaren utåt sett framstår soms. 48
10.jämställd med uppdragsgivarens egna arbetstagare.1604 HD har emellertid utta-s. 48
11.lat i NJA 1992 s. 21 (Den inhyrda svetsaren) att ett avtalsförhållande mellans. 48
12.den skadelidande och den presumtive principalen medför att utgångspunktens. 48
13.istället ska vara den kontraktsrättsliga förpliktelsen. Om uppdragsgivaren stårs. 48
14.i ett avtalsförhållande med den skadelidande uppkommer frågan om den ska-s. 48
15.delidande kan betraktas som ”tredje man”, eller om hänsyn även i den situa-s. 48
16.tionen ska tas till avtalsförhållandet, dvs. trots att det inte handlar om att dens. 48
17.skadelidande eventuellt kan anses ha ”övertagit” principalansvaret.s. 48
18.Anknytningen till arbetstagaren beror på att denne är att betrakta soms. 48
19.inhyrd personal, i enlighet med det uppdragsavtal som slutits med den soms. 48
20.formellt har anställt arbetstagaren. Då uppkommer frågan om man vid bedöm-s. 48
21.ningen av vem som är arbetsgivare ska betrakta den skadelidande som tredjes. 48
22.man eller låta avtalsrelationen och den kontraktsrättsliga förpliktelsen (mellans. 48
23.skadelidanden och den som hyr in personalen) vara styrande för ansvarsplace-s. 48
24.ringen.1605s. 48
25.Enligt min mening kan emellertid NJA 1992 s. 21 (Den inhyrda svetsa-s. 48
26.ren) uppfattas som att avtalsrelationen enbart utesluter att den skadelidandes. 48
27.betraktas som ”tredje man” i situationer då avtalsparten invänder att den ska-s. 48
28.delidande själv ska anses bära ett principalansvar, dvs. vid en invändning oms. 48
29.att en reglering av ansvarskretsen har skett genom parternas avtal. I andra fall,s. 48
30.dvs. när den skadelidande inte själv kan anses ha åtagit sig några sådana uppgif-s. 48
31.ter som kännetecknar en arbetsgivare, borde den skadelidande betraktas soms. 48
32.”tredje man”. Bedömningen av om uppdragstagaren C har ett principalansvars. 48
33.ska därmed betraktas fristående från både avtalet mellan den skadelidande As. 48
34.och B (det ”främre” avtalsledet) samt avtalet mellan B och C (det ”bakre” avtals-s. 48
35.ledet).s. 48
36.Det förhållandet att den skadelidande står i avtalsrelation med uppdrags-s. 48
37.givaren behöver inte nödvändigtvis innebära att bedömningen inte kan utgås. 48
38.från att den skadelidande kan betraktas som tredje man avseende frågan oms. 48
39.ansvaret antingen ska placeras på uppdragsgivaren B eller på uppdragstagarens. 48
40.C (eller både och, eftersom dessa kan ansvara solidariskt). Så länge ansvars-s. 48
41.frågan inte avser den skadelidande A:s egna övertagande av principalansvaret,s. 48
42.379 där avtalsförhållandet kan föranleda övertagandet av såväl arbetsledning som kontroll av de utförda arbetsuppgifterna så kommer bedömningen istället att utgå från den skadelidande som om denna var att betrakta som ”tredje man”. Därutöver får det emellertid antas att frågan om avtalsparten B har ett ansvar för den anställde D:s orsakande av skada är att bedöma utifrån avtalet mellan den skadelidande A och avtalsparten B. Huvudsaken är emellertid att detta avtal inte kan innebära ett längre gående ansvar för avtalsparten B:s medkontrahent C.s. 48
Slutsatser
1.Avtalsförhållandet på skadevållarsidan, dvs. relationen mellan avtalsparten och dennes medkontrahent, har som konstaterats ovan viss betydelse för den skadelidandes möjligheter att rikta deliktsanspråk mot skadevållaren. Denna påverkan sker på olika sätt. Inom ramen för 4:1 SkL tas i allmänhet hänsyn till att skadevållaren är en arbetstagare hos avtalsparten, innebärande att arbetstagaren har ett generellt skydd mot skadestånd för skador som denne vållar i tjänsten. Den skadelidande kan dock få framgång med ett anspråk mot arbetstagaren om det föreligger synnerliga skäl eller om ansvaret annars kan anses undantaget begränsningsregeln i 4:1 SkL, t.ex. beträffande ansvaret enligt 25 § AvtL. Beträffande övriga personkategorier, framför allt uppdragstagare, görs inte generellt några undantag från skadeståndsskyldigheten enbart baserat på en viss relation till någon annan ansvarig på skadevållarsidan. De undantag som finns förekommer i transporträttsliga sammanhang och gäller såväl utomkontraktuella som kontraktuella skadesituationer. I entreprenadförhållanden är den skadeståndsrättsliga ”immuniteten” för underentreprenörer nära förknippade med tillämpningen av de standardavtal som vanligtvis råder i alla avtalsled. Beträffande andra uppdragsavtal finns inte stöd för någon motsvarande skadeståndsrättslig immunitet.s. 49
Skadesituationens karaktär – ansvarsgrunden
Inledning
1.I det följande undersöks i vilken utsträckning skadesituationens karaktär, eller ansvarsgrunden, har betydelse för om det föreligger alternativa anspråksvägar. Framställningens huvudfokus är deliktsansvarets utformning i den utomkontraktuella relationen, dvs. mellan A och C.s. 49
2.Det finns en mängd olika exempel på att deliktsansvar kan uppkomma i sammanhang som är närliggande avtalsreglerade situationer. Det handlar om situationer där ett skadeståndsansvar kan uppkomma, vilket har en viss närhet till ett eller flera avtal. Inledningsvis kan därför framhållas att avhandlingens huvudsakliga frågeställning i denna del avser situationer då det föreligger ett avtalsförhållande mellan skadelidanden A och mellanparten B, vilket kan för380s. 49
3.anleda ett kontraktsansvar för mellanparten samtidigt som det också uppkom-s. 50
4.mer ett deliktsansvar för mellanpartens medkontrahent C.s. 50
5.Frågan som härvid uppkommer är alltså om det föreligger alternativas. 50
6.anspråksvägar eller om den ena vägen är exklusiv. I det följande behandlass. 50
7.därför främst frågan om skadesituationens karaktär och ansvarsgrundens bety-s. 50
8.delse för om anspråksvägarna är alternativa med avseende på skadevållaren C:ss. 50
9.deliktsansvar.s. 50
Professionsutövares ansvar
1.Det s.k. professionsansvaret aktualiserar ofta gränsdragningsfrågor mellan kon-s. 50
2.trakts- och deliktsansvar genom att kontraktssfärens krav och förväntningars. 50
3.ibland kan anses relevanta för fastställande av ett ansvar.1606 Så är framför allts. 50
4.fallet avseende rådgivningsansvar, dvs. professionsutövares ansvar för felaktigs. 50
5.eller vilseledande information i rådgivningssituationer. Professionsansvarets. 50
6.kan härvid ses som ett exempel på hur kontraktsrätten influerar deliktsrätten,s. 50
7.genom att förväntningar grundade i den kontraktuella kontexten kan påverkas. 50
8.beteenden utanför de direkta partsrelationerna och därmed medföra relevanss. 50
9.för kraven enligt deliktsrätten.1607 Argumenten för ansvar hämtas därmed fråns. 50
10.kontraktssfären, vilket ibland också ser ut som en direkt återspegling av kon-s. 50
11.traktsreglerna även i den utomkontraktuella relationen, samtidigt som ansva-s. 50
12.ret fortfarande är ett deliktsansvar.s. 50
13.Rådgivningsansvaret baseras även på att den som utövar en viss professions. 50
14.besitter särskilda yrkeskunskaper. Professionsansvaret kan medföra att etts. 50
15.potentiellt ansvarssubjekt, i egenskap av professionsutövare, har särskild anled-s. 50
16.ning att räkna med vissa skaderisker – även gentemot utomstående.1608 Att dets. 50
17.typiskt sett rör sig om en skada som träffar någon som är närstående till avtalets. 50
18.och avtalsnärheten därmed fungerar som ett argument för ersättning utesluters. 50
19.inte att det även kan förekomma i andra situationer, där det inte finns mot-s. 50
20.svarande kontraktuella influenser, vilka fungerar som ersättningsfrämjandes. 50
21.argument i ansvarsbedömningen. Med ett sådant betraktelsesätt blir det tydligts. 50
22.att professionsansvaret, och det närliggande ”allmänna” informationsansvarets. 50
23.baserat på faktisk befogad tillit, inte nödvändigtvis beror på ett kontraktsmäs-s. 50
24.sigt inflytande i deliktsrätten.1609s. 50
25.Beträffande professionsansvaret förekommer också en tendens att betonas. 50
26.vikten av en enhetlig ansvarsreglering gentemot såväl uppdragsgivare soms. 50
27.381 tredje man.1610 Enhetligheten i ansvarsbedömningen innebär inte ett ställningstagande till valrättsfrågan vid parallella ansvarsregler, utan en utjämning av ansvarsbedömningen avseende en skadevållares ansvar gentemot flera skadelidande. Det medför att ett av problemen med parallella ansvarsregler hanteras, nämligen förekomsten av asymmetriskt ansvar, men avser typiskt sett inte situationer då ansvar kan göras gällande mot flera skadevållare.1611s. 50
28.Att professionsansvaret i viss utsträckning därmed medför en konvergens av kontrakts- och deliktsansvar, i meningen att samma ersättningsfrämjande argument är relevanta oberoende av om det föreligger ett kontraktsförhållande eller inte, kan emellertid också medföra att en enskild skadelidande kan göra gällande anspråk mot såväl sin avtalspart som avtalspartens medkontrahent. Det sagda kan därmed alltså medföra att det föreligger parallella ansvarsregler.s. 51
Informationsansvar
Ansvaret i kvalificerade tillitssituationer
1.I det följande diskuteras det s.k. informationsansvaret och utformningen av detta ansvar, samt förekomsten av alternativa anspråksvägar när den skadeståndsgrundande handlingen utgörs av felaktig eller vilseledande information. Som tidigare nämnts i framställningen har ansvaret för felaktig eller vilseledande information i svensk rätt till stor del utvecklats i rättspraxis.1612 De situationer då ett sådant ansvar aktualiserats beskrivs ibland som kontraktsliknande, eller kontraktsnära, förhållanden, t.ex. ansvaret för vårdslöst avgivna värderingsutlåtanden. Motsvarande situationer kan också uppkomma i andra typer av kontraktskedjor, t.ex. i samband med vidareförsäljning av varor.s. 51
2.I rättsfallet NJA 2019 s. 94 (Gamla vägen) ansågs en bostadsrättsförening skadeståndsskyldig för ren förmögenhetsskada som orsakats en köpare av en bostadsrätt på grund av felaktig uppgift i ett utdrag ur en lägenhetsförteckning. 382s. 51
3.Att köparen antagligen också hade kunnat göra gällande ett anspråk mot sälja-s. 52
4.ren av lägenheten berördes inte av HD.1613 Kopplingen till att skadan uppkoms. 52
5.i anslutning till ett köp av en lägenhet är dock tydlig. I rättsfallet baserade HDs. 52
6.sin bedömning på bl.a. ett ganska starkt marknadsargument: ”[…]Som systemets. 52
7.är uppbyggt skulle det emellertid kunna skapa problem för omsättningen avs. 52
8.bostadsrätter om en förvärvare inte kan lita på uppgifter om pantsättning i etts. 52
9.utdrag ur en lägenhetsförteckning utan själv tvingas stå risken för felaktigheters. 52
10.i ett sådant utdrag.[…]”1614 Det framstår som särskilt tydligt här att risker som is. 52
11.och för sig kan – och bör – regleras inom ramen för avtalsförhållandet mellans. 52
12.köpare och säljare också kan åläggas personer som står utanför avtalsförhållan-s. 52
13.det. Åläggande av plikter gentemot parter som står utanför själva transaktions-s. 52
14.kedjan utgör i själva verket ett sätt att skydda nämnda transaktionskedja ochs. 52
15.det s.k. omsättningsintresset.1615s. 52
16.I domskälen framgick även att skyldighet att föra lägenhetsförtecknings. 52
17.vilade på lag, och att föreningen hade ett ansvar att föra lägenhetsförtecknings. 52
18.och att säkerställa att utdrag ur förteckningen var korrekta.1616 Det är osäkerts. 52
19.vilken betydelse man ska tillmäta det förhållandet att det avseende lägenhets-s. 52
20.förteckningar finns en sådan lagstadgad plikt. Avseende annan informations. 52
21.som kan tillhandahållas av en bostadsrättsförening, men där denna inte ärs. 52
22.skyldig att hantera och utlämna uppgifterna, krävs antagligen ytterligare till-s. 52
23.litsgrundande faktorer för att ett ansvar för felaktiga uppgifter ska uppkomma.s. 52
24.Graden av precisering av plikten medförde också att ansvar för fullgörande avs. 52
25.uppgiften förelåg, även om uppgiften delegerades till någon annan.1617s. 52
26.I NJA 2019 s. 94 hade säljaren garanterat att bostadsrätten varit fri fråns. 52
27.pantsättningar och liknande vid tillträdesdagen. Detta förhindrade inte atts. 52
28.bostadsrättsföreningen ansågs svara för den uppkomna skadan. Avtalsrelatio-s. 52
29.nen mellan köpare och säljare hade därmed ingen betydelse för möjligheten atts. 52
30.kräva bostadsrättsföreningen på skadestånd. Säljarens garantiåtagande medförs. 52
31.en rätt till skadestånd för köparen om garantin inte uppfylls – oavsett om säl-s. 52
32.jaren varit försumlig eller inte. För köparens vidkommande medför emellertids. 52
33.det tillitsgrundade ansvaret inte att avvikelse från garantin avseende lägenhe-s. 52
34.tens belastningar inte i sig leder till ett ansvar. Därför kan man tala om olikas. 52
35.typer av plikter, vilka åvilar olika personer i denna ”kontraktskedja”. Den ska-s. 52
36.delidande, köparen, kan dock välja att kräva antingen säljaren (som sannolikt ärs. 52
37.383 på obestånd) eller bostadsrättsföreningen. Anspråksvägarna är då alternativa. Hanteringssättet baseras på att parterna har olika förpliktelser, varvid dessa ansvarar oberoende av varandra.s. 52
38.I det danska rättsfallet U 2012.2255 H (Vestas eller Vindkraftverket) hade en köpare av ett vindkraftverk riktat krav mot tillverkaren av vindkraftverket för att vindkraftverket producerade mindre ström än vad tillverkaren beräknat. Den felaktiga produktionskapacitetsberäkningen medförde att köparen kunde rikta krav mot tillverkaren på grund av minskade intäkter. Felberäkningen ansågs utgöra ”en profesionel feil”. Tillverkaren ansågs vidare ha insikt om att informationen kom till köparens kännedom och låg till grund för dennes förvärv av vindkraftverket. Därtill ansågs det förutsebart för tillverkaren att felberäkningen kunde medföra skada för senare förvärvare av vindkraftverket. Köparen kunde kräva ersättning av såväl säljaren som tillverkaren. Det ansågs vara utan betydelse för tillverkarens ansvar om köparen hade reklamerat felen i tid gentemot sin säljare. Det ansågs också vara utan betydelse att det förelåg en ansvarsfriskrivning mellan tillverkaren och dennes avtalspart. Eftersom ansvaret baserades på informationsansvar var det ansvarsgrundande gentemot senare köpare, trots att ”skadan” avsåg bristande produktionskapacitet hos det köpta föremålet.1618s. 53
39.En jämförelse kan även göras med det norska rättsfallet Rt 2008 s. 1078 (Informasjonsansvar I). En värderingsman som anlitats av säljaren av en lägenhet hade angett felaktiga uppgifter om boarean, vilket medförde ansvar gentemot köparen. Köpare kunde också göra gällande en rätt till prisavdrag från säljaren.1619 Anspråksvägarna ansågs alltså vara alternativa.s. 53
40.Samtliga rättsfall visar en tendens att ålägga ett ansvar för felaktig information även avseende situationer då det ostridigt också förelegat ett kontraktsansvar för den skadelidandes avtalspart, dvs. mellanparten. Rättsfallen visar också att ett parallellt deliktsansvar kan föreligga beträffande skador som ligger inom ramen för den skadelidandes förväntansintresse, vilket även skyddas av avtalspartens kontraktsansvar.s. 53