Inledning
1.En allmän deliktsrättslig princip är att den som lider en skada på grund av någon annans person- eller sakskada, dvs. en tredjemansskada, inte har rätt till skadestånd.1520 Det avser alltså närmare frågan om vem som lider en skada eller drabbas av en förlust och tematiseras som en fråga om den ersättningsberättigade kretsen. Det finns en mängd rättsfall från HD beträffande tredjemans358s. 27
2.skador.1521 I undersökningen behandlas inte de närmare förutsättningarna förs. 28
3.ersättning vid olika tredjemansskador mer ingående.1522 Det finns emellertids. 28
4.vissa argument som kan lyftas fram avseende tredjemansskadeproblematikens. 28
5.vilka har anknytning till frågan om alternativa anspråksvägar. Dessa arguments. 28
6.tar bl.a. sikte på att det finns ett avtalsförhållande mellan tredje man A ochs. 28
7.den direkt skadelidande B. Inom ramen för diskussionen om tredjemansskadors. 28
8.finns det alltså argument med anknytning till kontrakt. Tredjemansskadeproble-s. 28
9.matiken bidrar därmed genom en, enligt min mening viktig, exemplifiering avs. 28
10.hur en utomkontraktuell skadesituations kontraktuella anknytning kan verkas. 28
11.i antingen ersättningsfrämjande eller ersättningshindrande riktning. Känne-s. 28
12.tecknande är också att det även i tredjemansskadetillfällena rör sig om fler-s. 28
13.partsrelationer.s. 28
14.En tredjemansskadesituation behöver emellertid inte innebära att det före-s. 28
15.ligger en kontraktskedja, eller ens ett avtalsförhållande mellan den direkt ska-s. 28
16.delidande och tredje man. I det följande tas emellertid sikte på sådana tred-s. 28
17.jemansskadesituationer som mot bakgrund av avhandlingens behandling avs. 28
18.parallella ansvarsregler kan anses relevanta, dvs. dels avseende avtalsrelationers. 28
19.mellan den direkt skadelidande och tredje man och dels avseende avtalsrelatio-s. 28
20.ner mellan direkt skadelidande och skadevållaren.s. 28
21.Eftersom huvudregeln är att tredjemansskador inte ersätts kommer paral-s. 28
22.lella ansvarsregler därmed inte uppkomma i någon stor utsträckning. Det inne-s. 28
23.bär att om en skadelidande A i en kontraktskedja lider en skada på grund avs. 28
24.sin avtalspart B:s fysiska skada, är det också avtalsparten B som har ett skade-s. 28
25.ståndsanspråk mot skadevållaren C. Det innebär att beteckningen av skadans. 28
26.som en tredjemansskada medför att en skadedrabbad tredje man inte hellers. 28
27.kan kräva skadestånd av avtalspartens medkontrahent.s. 28
28.Tredjemansskadornas huvudregel om icke-ersättning fungerar därmed soms. 28
29.ett sätt att avgränsa den ersättningsberättigade kretsen i utomkontraktuellas. 28
30.förhållanden, vilket bidrar till en internalisering av förlusterna till avtalsledens. 28
31.På så sätt upprätthålls också kontraktskedjestrukturen som en modell för atts. 28
32.skydda tredje mans intresse.1523 Den tredje man A som står i avtalsförhållandes. 28
33.med den direkt skadedrabbade B skulle kunna kräva denne, dvs. sin avtalspart,s. 28
34.på ersättning och avtalsparten kan därefter kräva sin medkontrahent C. Ens. 28
35.359 utvidgning av vad som traditionellt sett har ansetts tillhöra ”den icke ersättningsgilla tredjemansskadesfären” skulle då medföra att nya parallella ansvarsområden kan uppstå.s. 28
36.Även i andra rättsordningar, där tredjemansskador inte är ersättningsgilla, kan fråga uppkomma om ett argument mot ett ansvar är att det kan föreligga ett samtidigt ansvar för någon annan, t.ex. en avtalspart till den skadelidande. I det danska rättsfallet U 2004.2389 H (Højspændingskabler), vilket avsåg ett entreprenadförhållande, ansågs beställaren kunna rikta deliktsanspråk mot underentreprenören för strömavbrottsskador som uppkommit i samband med rivningsarbeten. I rättsfallet ansågs entreprenören och underentreprenören vara solidariskt ansvariga för den uppkomna skadan. Beställarens möjlighet att kräva ersättning av entreprenören nämndes inte som ett argument mot att underentreprenören också skulle anses skadeståndsskyldig. Synsättet stämmer överens med inställningen till parallella ansvarsregler i allmänhet i dansk rätt, dvs. att det föreligger alternativa anspråksvägar.s. 29
37.I svensk rätt har frågan om ersättning för tredjemansskada och frågan om parallella ansvarsregler behandlats i rättsfallet NJA 2009 s. 16 (Dubbelboendet). Detta rättsfall utgör i det följande ett illustrativt exempel på hur diskussionen om tredjemansskador har utvecklats i svensk rätt, samt att denna diskussion bitvis har nära anknytning till frågan om alternativa anspråksvägar.s. 29
NJA 2009 s. 16 (Dubbelboendet)
1.I NJA 2009 s. 16 (Dubbelboendet) hade en bostadsrättsförening anlitat en entreprenör för vissa rörarbeten på föreningens fastighet. I samband med entreprenaden uppstod vattenskada i fastigheten. En bostadsrättshavare hade på grund av vattenskadan haft kostnader för bl.a. ersättningsboende, vilket alltså utgjorde en följdskada av föreningens sakskada. Den primära frågan var om bostadsrättshavaren, som därmed hade lidit en tredjemansskada, skulle tillerkännas ersättning.1524 I denna fråga ansåg såväl HD:s majoritet som minoriteten att det förelåg en rätt till skadestånd. Motiveringarna var dock olika. HD:s majoritet fokuserade på frågan om ersättning för tredjemansskada, utifrån ett principiellt perspektiv. Minoriteten (JustR Lindskog och Lennander) lyfte däremot fram de rättspolitiska skälen avseende tredjemansskadeersättning.1525 Dessa olika argumentationslinjer medförde också att frågan om alternativa anspråksvägar fick olika stort utrymme i de respektive motiveringarna.s. 29
2.HD:s majoritet uttalade inledningsvis att rätten till ersättning för tredjemansskada är begränsad till bostadsrättshavare. En upplåtelses varaktighet i tiden kan ha betydelse för dess ägarliknande karaktär. Frågan om upplåtelsens varaktighet ansågs inte få någon avgörande betydelse avseende en bostadsrätt 360s. 29
3.eftersom nyttjanderätten upplåts på obegränsad tid. Det ansågs även i övrigts. 30
4.ligga i linje med rättsutvecklingen att tillerkänna bostadshavare ersättnings. 30
5.från skadevållaren för kostnader som utgjorde följdskador till sakskador pås. 30
6.föreningens fastighet, och en bostadsrätt är som förmögenhetstillgång näras. 30
7.besläktad med äganderätten till en fastighet. Konsekvenserna av en rätt tills. 30
8.ersättning ansågs, av HD:s majoritet, inte skapa ”oklarheter om ansvarsförhål-s. 30
9.landena eller normalt leda till en ersättningsskyldighet som är alltför långtgå-s. 30
10.ende eller svår att överblicka”.1526s. 30
11.Bostadsrättshavaren ansågs ha rätt till ersättning, trots att entreprenörens. 30
12.hade anlitats av föreningen och oaktat att bostadsrättshavaren hade kunnats. 30
13.vara berättigad till ersättning av föreningen för samma skada. I NJA 2009 s. 16s. 30
14.(Dubbelboendet) uttalades att bostadsrättshavaren hade rätt att kräva entre-s. 30
15.prenören även om det kanske var möjligt att rikta anspråk mot bostadsrätts-s. 30
16.föreningen. Beträffande bostadsrättshavarens möjlighet att rikta anspråk mots. 30
17.bostadsrättsföreningen, uttalade HD:s majoritet följande:s. 30
18.”Det finns emellertid skäl att uppmärksamma det ansvar för lägenhetens skicks. 30
19.som ligger på bostadsrättsföreningen enligt bostadsrättslagen (1991:614). Oms. 30
20.föreningen sätter sin skyldighet att reparera lägenheten åt sidan eller om dets. 30
21.annars genom föreningens vållande uppstår hinder eller men i nyttjanderätten,s. 30
22.har bostadsrättshavaren rätt till skadestånd av föreningen (7 kap. 2 och 4 §§).s. 30
23.Under vissa förutsättningar skulle alltså bostadsrättshavaren kunna vända sigs. 30
24.mot föreningen och med stöd av lagen fordra ersättning för de kostnader soms. 30
25.följt av skadan på föreningens byggnad. Lagreglerna bör emellertid inte ges dens. 30
26.innebörden att bostadsrättshavaren därigenom skulle vara förhindrad att i ställets. 30
27.på utomkontraktuell grund begära ersättning av den som på föreningens upp-s. 30
28.drag har utfört arbeten på byggnaden och då vållat skadorna på lägenheten ochs. 30
29.de därav följande kostnaderna för innehavaren av bostadsrätten.”1527s. 30
30.Därefter uttalade HD:s majoritet att det är av betydelse att det inte tillskapass. 30
31.”en ordning som i avsevärd mån komplicerar ersättningssystemet eller för-s. 30
32.sämrar möjligheterna till försäkringsskydd”. Det yttrande som Försäkringsför-s. 30
33.bundet hade gett in till HD gav också enligt majoriteten stöd för slutsatsens. 30
34.att sådana effekter inte kunde förväntas av att bostadsrättshavare tillerkännss. 30
35.en rätt att fordra ersättning för allmän förmögenhetsskada direkt av den soms. 30
36.vållat bostadsföreningen en sakskada.1528s. 30
37.Avseende möjligheten till alternativa anspråksvägar var det enligt majorite-s. 30
38.ten alltså konsekvenser av en eventuell valrätt för försäkringsskyddet som vars. 30
39.avgörande. Andra möjliga konsekvenser av att tredje man (bostadsrättshava-s. 30
40.ren) skulle kunna välja att antingen kräva bostadsrättsföreningen eller skade-s. 30
41.vållaren nämndes inte.s. 30
42.361s. 30
43.Minoritetens domskäl utgörs av en argumentationslinje som baseras på en friare bedömning av de rättspolitiska skälen för tredjemansskador som en ”spärrregel” i utomkontraktuella förhållanden. Inom ramen för denna bedömning gör minoriteten ställningstaganden angående alternativa anspråksvägar som ett led i sin argumentation. Huruvida minoritetens uppfattning om anspråksalternativens betydelse vid ställningstagandet angående en rätt till ersättning för tredjemansskada delades av majoriteten framgår inte av domskälen, eftersom majoriteten följde en annan – mer principiellt grundad – linje för sin argumentation.s. 31
44.Eftersom det rör sig om uttalanden av en minoritet av HD:s ledamöter är deras betydelse för den fortsatta rättsutvecklingen på tredjemansskadeområdet osäkert. Minoritetens domskäl kan emellertid tjäna som ett illustrerande exempel på hur argument om anspråksalternativ kan föras inom ramen för tredjemansskadebedömningen, snarare än att de utgör ett uttryck för gällande rätt inom ramen för problemkomplexet tredjemansskadeersättning eller förekomsten av alternativa anspråksvägar. En annan aspekt är att det inte heller i detta fall var klarlagt huruvida det funnits en möjlighet för bostadsrättsh avaren att rikta ett krav mot bostadsrättsföreningen, varför uttalandena även mot bakgrund av detta får anses ligga utanför själva kärnfrågan, om man kan särskilja denna som en fråga avseende bostadsrättshavares rätt till ersättning för tredjemansskada. Inte heller ger minoritetens uppfattning avseende den fråga som här ställts i förgrunden, nämligen anspråksvägarnas alternativitet, någon vägledning för bedömningen mer än en vag indikation om att själva alternativiteten – med de olika problem som kan tänkas bli en följd av en valrätt – inte ansågs som tillräckligt starka skäl för att neka en rätt till ersättning.s. 31
45.Under rubriken ”Betydelsen av rättsförhållandena mellan parterna” diskuterar HD:s minoritet om och i så fall hur avtalsförhållanden mellan parterna har betydelse för tredje mans tillgång till skadeståndsanspråk mot skadevållaren. Minoriteten uttalar härvid bl.a. följande:s. 31
46.”När förhållandet mellan den skadelidande och det främre ledet inte på avtals-s. 31
47.rättslig väg kan ges en innebörd som begränsar den skadelidandes rätt att pås. 31
48.utomobligatorisk grund vända sig direkt mot skadevållaren (det bakre ledet),s. 31
49.måste dock antas att den skadelidande i regel får välja mellan att vända sig mots. 31
50.det främre ledet på inomobligatorisk grund och det bakre ledet på utomobliga-s. 31
51.torisk grund. Visserligen har i fråga om köp möjligheten av en spärregel soms. 31
52.ett utflöde av allmänna rättsprinciper diskuterats i rättslitteraturen (Hellner,s. 31
53.a.a. s. 352 f. – jfr även HD:s hänvisningar till Hellner i 2007 års fall – men häre-s. 31
54.mot Håkan Andersson, a.a. s. 156 ff.). Men en sådan rättssats kan knappast antass. 31
55.annat än möjligen för vissa speciella, väl avgränsade fall.”1529 362s. 31
56.Minoriteten uttalar även följande, avseende rätten till skadeståndsanspråk i ens. 32
57.situation som den i rättsfallet föreliggande:s. 32
58.”Beträffande den aktuella situationen märks att det främre ledet (bostadsrätts-s. 32
59.föreningen) har engagerat det bakre ledet (skadevållaren) för en reparations. 32
60.i bostadsrättslägenheten. Utredningen i målet ger inte vid handen att någots. 32
61.särskilt till den tjänsten knutet avtal mellan bostadsrättshavaren (den skadeli-s. 32
62.dande) och bostadsrättsföreningen (det främre ledet) skulle finnas. Det förelig-s. 32
63.ger dock ett till medlemskapet i bostadsrättsföreningen knutet rättsförhållande.s. 32
64.Det är på det rättsförhållandet som bostadsrättshavarens möjliga rätt till ersätt-s. 32
65.ning av bostadsrättsföreningen vilar.s. 32
66.Det finns dock inte grund för att i ett sådant, av lag reglerat, rättsförhållandes. 32
67.mellan en bostadsrättshavare och en bostadsrättsförening lägga, att bostads-s. 32
68.rättshavaren skulle vara avskuren sin rätt att mot en av bostadsrättsföreningens. 32
69.anlitad hantverkare kräva ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsliga prin-s. 32
70.ciper för följdförlust orsakad av skada som hantverkaren vållat på lägenheten.s. 32
71.Det förhållandet att en bostadsrättsinnehavare enligt vad som följer av bostads-s. 32
72.rättslagen kan ha rätt till viss kompensation av bostadsrättsföreningen förs. 32
73.hinder i nyttjandet av bostadsrättslägenheten, bör alltså inte inverka på hanss. 32
74.rätt att på utomobligatorisk grund kräva sådan ersättning av skadevållaren.”1530s. 32
75.Enligt minoritetens syn skulle det alltså inte finnas några inskränkningar avse-s. 32
76.ende skadelidandens valrätt. Argumentet om att skadelidanden kanske hades. 32
77.haft en möjlighet till kontraktsanspråk mot sin avtalspart (bostadsrättsför-s. 32
78.eningen) kan inte heller användas inom ramen för tredjemansskadebedöm-s. 32
79.ningen för att neka en rätt till skadestånd.1531s. 32
80.Eftersom majoriteten inte följer samma argumentationslinje som minorite-s. 32
81.ten finns det som nämnts ingen motsvarande motivering till ställningstagandets. 32
82.kring alternativa anspråksvägar i majoritetens domskäl. Frågan om huruvidas. 32
83.tillerkännandet av tredjemansskadeersättning har influerats av inställningens. 32
84.till anspråksvägarnas alternativitet (eller om alternativiteten ens ansetts soms. 32
85.en problematisk konsekvens) och därmed har haft betydelse för majoritetenss. 32
86.domskäl får lämnas som öppen.1532s. 32
87.363s. 32