1.I rättsfallet NJA 2001 s. 711 (Bankvalvet) aktualiserades frågan om deliktsan-s. 19
2.språk i en kontraktskedja inom ramen för en regresstvist mellan en banks för-s. 19
3.säkringsbolag och ett av banken anlitat bevakningsföretag. Omständigheternas. 19
4.i målet var följande. Banken B hade utsatts för inbrott, vilket bl.a. resulterat is. 19
5.att ett flertal bankkunder A hade blivit bestulna på egendom som förvaradess. 19
6.i bankfacken. Stölden hade möjliggjorts på grund av undermålig bevakning.s. 19
7.Bevakningen utfördes av bevakningsföretag C, vilket anlitats av banken. Ban-s. 19
8.kens försäkringsbolag X ersatte banken B för egna skador och för ersättnings. 19
9.till bankkunderna A. Försäkringsbolaget riktade därefter anspråk mot bevak-s. 19
10.ningsföretaget C och gjorde gällande att försäkringsbolaget dels övertagit ban-s. 19
11.kens rätt till ersättning av bevakningsföretaget, dels övertagit bankkundernass. 19
12.rätt till ersättning av banken och bevakningsföretaget. Försäkringsbolagetss. 19
13.talan avsåg alltså ett regressanspråk.s. 19
14.HD ansåg att försäkringsbolaget inte kunde göra gällande ett regressanspråks. 19
15.mot bevakningsföretaget avseende ersättningen till bankkunderna. HD utta-s. 19
16.lade att den förmögenhetsskada som banken lidit inte täcktes av den aktuellas. 19
17.företagsförsäkringen, varför ersättning inte kunde utgå på den grunden.1358s. 19
18.Även om bankkunderna hade kunnat vända sig till banken och få skadestånd,s. 19
19.så kunde försäkringsbolaget inte heller basera sitt regressanspråk på ett över-s. 19
20.tagande av bankkundernas rätt till ersättning av banken eftersom banken vars. 19
21.försäkringstagare.1359 Beträffande bankkundernas rätt till ersättning av bevak-s. 19
22.321 ningsföretaget uttalade HD att något avtalsförhållande inte förelåg mellan kunderna och bevakningsföretaget, varför ersättning inte kunde utgå på kontraktuell grund. Inte heller var omständigheterna sådana att deliktsansvar uppkommit för bevakningsföretaget gentemot kunderna.s. 19
23.Försäkringsbolaget gjorde alltså gällande två separata rättsliga grunder till stöd för sitt regresskrav. Beträffande den första grunden, dvs. om inträde i bankens rätt till skadestånd av bevakningsföretaget, kan man anta att om det istället hade varit banken B som väckt skadeståndstalan mot bevakningsföretaget C, alternativt överlåtit sin fodran till försäkringsbolaget, så hade talan bifallits. I den försäkringsrättsliga kontexten, omvandlas alltså skadeståndsfrågan till en fråga om regress. Det medför att anspråksvägen i detta fall begränsades mot bakgrund av att den som gjorde gällande anspråket var försäkringsbolaget.s. 20
24.Beträffande den andra grunden, dvs. bankkundernas rätt till ersättning av bevakningsföretaget, kan följande anmärkas. Bankkunderna A hade kunnat rikta ett anspråk mot banken B grundat på avtalsförhållandet. Försäkringsbolaget kunde dock enligt HD inte rikta ett regresskrav mot banken, eftersom banken var försäkringstagare. Att banken eventuellt hade kunnat få ersättning om banken själv riktat anspråk mot bevakningsföretaget påverkade inte detta, eftersom frågan i målet var om försäkringsbolagets regressrätt. Beträffande bankkundernas deliktsanspråk mot bevakningsföretaget, ger HD:s uttalande uttryck för att någon relevant ansvarsgrund inte förelåg.1360s. 20
25.En konsekvens av HD:s dom är att den slutliga kostnadsfördelningen, genom försäkringsgivarens regressrätt, inte avspeglar den kostnadsfördelning som hade förekommit om skadelidanden (eller skadelidandena) själva hade riktat sitt krav mot skadevållaren.1361 Rättsfallet innebär inte att ett deliktsanspråk från bankfackskunderna A mot bevakningsföretaget C skulle vara uteslutet på grund av att banken B samtidigt hade ett kontraktsansvar gentemot bankkunderna. Däremot innebar det att försäkringsbolaget, som i praktiken hade utbetalt ersättning för att täcka bankens kontraktsansvar, inte hade rätt till regress mot bevakningsföretaget.1362s. 20